Det var lite kallt de här dagarna jag tillbringade i Zagreb, så jag tog inte fullt så många foton som jag hade velat. Inser jag nu. Men som Bodil påpekade: Karin, du tar alltid så bra kort!Nu tänkte jag alltså visa er några. Här är först ett litet monument som fascinerade mig. Det ligger mellan två halvor av en stor utfart från stan, ungefär som om man la en gräsmatta mellan höger- och vänsterfil på Nynäsvägen och där ställde ett monument.
Som synes omges det av vajande fanor varav varannan är kroatisk. Man såg över huvud taget mycket flaggor i stan, ibland hängde den kroatiska bredvid EUs stjärnbanér (eller vad den nu heter) och då tyckte jag nog att de föregrep händelserna något.
Här rätt skum arkitektur. På baksidan av detta närmast organiska hus låg en liten bilverkstad där jättehög popmusik strömmade ut, svajiga bitar på kroatiska (antar jag). Jag kom att tänka på melodifestivalen.
Här en ganska lätt fråga, eller kanske uppmaning: Gissa hunden!
Och här ska man då gissa kyrkan.
Slutligen det Bodil kallar patriotens hus. Ett självbygge lite i stil med Facteur Chevals hus. Om än i mindre skala. Även den förra byggnaden påminner något om Chevals projekt. Dock ej monumentet.Återkommer med mer så småningom, hej på en stund,
14 kommentarer:
I den kyrkan har jag gått i mässan när jag var i Zagreb på 70-talet. Mina jugoslaviska vänner förstod inte varför och följde inte med.
Alla de andra namnen minns jag, till och med gatan där min pojkväns familj bodde; Mecarova Ulica (utan accentattiraljer), men namnet på kyrkan är glömt
Så där ser man, människorna nådde längre in - i minnet - än monumenten.
Angående Europeiska flaggan (den har nog inte något särskilt annat namn:
»Europeiska flaggan utgörs av en cirkel med tolv guldfärgade stjärnor på en blå bakgrund. Den är vanligtvis associerad med Europeiska unionen (EU), tidigare Europeiska gemenskaperna, som antog flaggan som sin under 1980-talet. Emellertid var den från första början antagen av Europarådet, som skapade flaggan 1955.
Europeiska unionen och Europarådet är två helt separata organisationer; medan EU har 27 medlemmar, har Europarådet 47 medlemmar och fem observatörer som inte enbart består av alla 27 EU-medlemmar, utan också av övriga europeiska länder förutom Kazakstan, Vatikanstaten och Vitryssland. När flaggan antogs av Europarådet, representerade den inte enbart organisationen, utan hela Europa. Eftersom både EU och Europarådet representerar europeisk integration och enande, använder sig båda organisationerna av samma flagga.«
Var hittade jag namnet på kyrkan, om inte på Zaleskybloggen, Markuskyrkan således.
Men det där med hunden, det får du fråga dina barn om, den var för lätt.
Idol?
Gabrielle,
Tack för dina kommentarer! Klart att hunden var för lätt?! Men vad menar du med "Idol?"?
Lassie?
Agneta, tack
Aha. Där ser man, Eunion Jack? Stars without stripes?
Man borde väl ändå döpa den?
Star Alliance?
Vackra och mycket emblematiska bilder, särskilt gatan som leder fram till kyrkan.
För mig är det just detta som är Europa, de låga husen (den enhetliga takhöjden som inte verkar rigid utan harmonisk), de nötta och aningen sluttande trottoarerna, diffusa ledningar som vajat halvvägs mellan himlen och gatudammet sedan elektricitetens barndom, fasader skiftande i julkryddornas färger (en pris ingefära, några stänk nejlika och kardemumma, ganska mycket kanel)...
Och i fonden alltid samma kyrka, synagoga eller kejserliga stallbyggnad.
Det är det gaturummet - och inte den vulgära flaggan - som binder samman kontinenten.
Flugan,
Vilken fin kommentar.
Visst är det så. Att man känner igen sig "i princip". Den riktigt gamla staden på höjden med än lägre byggnader, kyrkor och eventuellt några administrativa byggnader, en nedre del med trädkantade boulevarder, parker och kanske, som här spårvagnar som rör sig i vida svängar genom de låga gatorna. Utanför detta en ring av risig "funkis".
Längre bort floden, som här inte var en del av stadskärnan - det kunde den ha varit, och så, som så ofta men inte alltid, bergen i norr.
När vi traskade runt där så kom vi hela tiden att tänka på andra städer vi varit i, Stockholm och Prag, Brno och för Bodils del tyska städer. Själv tänker jag även på Cavaillon, en liten fransk välmående stad vid foten av just ett berg.
Monumenten och flaggorna... man skulle kunna säga att de är mer - utbytbara.
En ring av risig funkis, hihihi...!
Jo, exakt så där är det. Boulevarden, spårvagnarna, floden.
Samma komposition i stad efter stad över hela kontinenten. Och
tillsammans skapar alla dessa element en topografi som man omedelbart känner igen och som gör att man kan orientera sig i staden, även om man aldrig satt sin fot där.
På min hårddisk har jag en bild på mig och min familj där vi traskar på exakt den gatan du fotograferat, på väg mot just den där kyrkan - bara det att vi då befinner oss i Czernowitz (nuvarande Ukraina) och inte i Zagreb.
Skamlöst frossande i såna miljöer finns på den här sajten:
http://www.donaumonarchie.com/
I vänsterspalten kan man exempelvis klicka på "Küstenland Pola" för ett smakprov på kroatiska stadsvyer.
(För att undvika missförstånd. Vid första anblicken kan den här sajten förefalla politiskt dubiös. Det är den inte. Det enda som glorifieras är gamla handkolorerade vykort...)
Håller helt med om att gatubilden är human, likt Prag, likt Canterbury, m.fl.
Just nu är jag lite avis på era vackra Zagrebvandringar. Det var så länge sen jag var där. Men nog ska jag dit igen. Och sedan samma gamla resa ner till öarna, Hvar och Vis.
Och hunden; ett dåligt skämt förstås. Londi minus n blir Idol baklänges.
Man kan tro jag går i första klass. Ha ha.
Flugan,
Apropå vykortssamlingar... när jag läste Némirovsky som skrev om Tjechov hittade jag den här
http://www.taganrogcity.com/oldphotogallery9.html
Taganrog, världens sömnigaste stad vad det verkar, och alltså Antons födelsestad.
Din sajt är liksom mera... monumentlik?
Gabrielle,
Inte uppenbart, men visst. Om du vill. Idol. Googlade på öarna, de ser urfina ut.
Vinet, Plavac mali - det bättre av mina - var förresten från Hvar. Och vi drack det här på Hvarska.
Karin,
Taganrogbilderna är makalösa. Särskilt Stadsparken!
Det är ju stor konst och samtidigt intressant pusselbit vad gäller Tjechov.
Sen blev jag så inspirerad av de här gaturummen att jag försökte googla fram äldre bilder på min egen (svenska) födelsestad... och mycket riktigt, fram till 70-talet finns det europeiska stråk även där, låg bebyggelse som lutar sig över de knaggliga, aldrig helt raka trottoarerna.
På den vackraste fasaden har någon klottrat med stora, olycksbådande bokstäver: "HÄR SKA RIVAS SÅ INGEN MER KAN TRIVAS".
Och precis så blev det.
Bodil,
Bra att du skrev upp det, kanske går det att hitta någonstans! Annars minns jag som sagt Vranac från min tid på Systembolaget.
Flugan,
Ja, jag tänker på städer som Kristianstad och Göteborg, anlagda under stormaktstiden. De har ju samma princip, om än ingen medeltida (eller äldre) stadskärna.
Paris är ju samma sak fastän i en elegantare tappning, den beiga stenen, det svarta smidet nästna som spets mot hud, och så guldet i staketspetsar och på utsmyckning, som smycken... Kanske är den för egen för att platsa i Taganrog-registret. Zagreb, Cavaillon och Kristianstad däremot har mer av det där - europeiska.
Och att det sträcker sig så långt österut. Svarta havet är egentligen ett okänt Medelhav ur den synpunkten.
Man borde resa mer...
Kristianstad anlades visserligen under Sveriges stormaktstid, men Skåne var ju danskt vid denna tid och Kristianstad är ett exempel på dansk stadsbyggnadskonst i rätvinklig renässansstil. Staden anlades i försvarssyfte efter att svenskarna bränt ner Vä.
Agneta,
Sant. Men det spelar inte jättestor roll vilken regent som anlade en stad, det jag funderade över var städers gemensamma drag, över hela Europa. Där tycker jag att Kristianstad, som jag minns den, passar fint in.
Det som Flugan var inne på, det är inte flaggorna och monumenten, utan det där gaturummet, som binder samman kontinenten och i och med det kulturen.
Skicka en kommentar