Jo, en grej till. Jag uppdaterar inte för det är verkligen ett helt annat ämne. JCB verkar klara sig fint på den tysktalande bokmässan, tycker jag. Flera fina artiklar på hans blogg just nu.
Men här når han inte ända, fram, eller?
Jag tycker att den som refererar samtalet (TOve Leffler, SvB) är - tendentiös. Vart vill hon komma? Och rubriken? Min gissning är att samtalet ("pratet") inte handlade riktigt om det som är Lefflers slutkläm, ett rent nyttotänkande för litteraturkritiken.
Tänk om det faktiskt är så, litteraturkritik är en genre i sig?
4 kommentarer:
Hej Karin,
jag övervarade visserligen inte det seminariet, men att är SvB:s reporter refererar tendentiöst är nog en underdrift.
Hon verkar utgå från att litteraturkritik skall skapa "läslust". Vilken befängd uppfattning. Varför då inte skriva boktips istället? Vad gäller en hel del av den s.k. litteraturkritiken idag skulle skillnaden sorgligt nog inte vara betydande. Ja, varför alls ta kritikerna Elam och JCB:s blickar mot Tyskland på något som helst allvar. Den svenska dagstidningen är väl den bästa av världar.
Hej så länge -
Magnus P
Hej Magnus,
Ja, nåt sånt.
I och för sig tycker nog jag att litteraturkritiken i dagspressen ska vända sig till läsarna, dvs de presumtiva bokläsarna. En del av den ska alltså vara någon form av konsumentupplysning. Men det är verkligen inte allt, boken ska sättas in i sitt sammanhang, in i det eventuella författarskapets sammanhang, och den ska bedömas, dels utifrån vad den utger sig för att vara, dels utifrån vad den faktiskt är.
Litteraturkritiken måste ju också ses som en del av det offentliga samtalet, i förlängningen livsnödvändigt för demokratin (möjligen kan man klara sig utan litt.kritik, men inte utan det offentliga samtalet i sin helhet). Viktiga böcker är och förblir viktiga böcker - ur ett samhälleligt perspektiv.
Sen får man väl även medge att en del av litteraturkritiken är en mer teoretisk och akademisk diciplin. Specialtidskrifter och texter publicerade inom ramen för studier av litteraturvetenskap. Dessa hör hit.
Men, hela den här nyttoaspekten som man så ofta lägger på frågor i Sverige - allt ska vara nyttigt för något annat - tror jag i rätt stor omfattning är otillämpbar på litteraturkritiken, åtminstone delar av den.
Och jag gissar att det snarare var de delarna seminariet handlade om.
Tack för stöd;-)
Jag begick väl misstaget att säga vad jag tänker, nämligen att det i Tyskland finns två parallella litterära marknader. En superkommersiell (med svenska deckarstjärnor) och en som består av "Litteratur med stort L". Och, tillade jag, böckerna som hör till den förra gruppen behöver inga recensioner - de säljer ändå - medan de andra, de förment "smala" böckerna, ibland behöver litteraturkritikens hjälp för att nå ut till en större publik.
Detta banala konstaterande provocerade Svensk bokhandels utsända. Hon menar väl att när marknaden sagt sitt (Camilla Läckberg är ett geni och Herta Müller en nolla), då får inga verklighetsfrämmande kritiker gå in och blanda bort korten.
Hej JCB,
Så kan man också tolka det, eller så VAR det kanske. Referatet pekar dock snarare på att hon faktiskt inte fattar vad litteraturkritik är och kan vara.
Skicka en kommentar