Apropå kolonialism (tänkte inte läsa Guillou, eftersom jag inte riktigt orkat läsa klart hans andra böcker heller) såg jag den här monsieuren på en bänk i parken idag. Jag tyckte att han var rätt flott. Kolla överstestilen! Sån där kort musche, Higginskofta, men så har han t-shirt under den och till det afrikansk bralla samt afrikanska tofflor. Om inte han faktiskt är gammal överste så stämmer inga av mina fördomar.
Vad gör jag?
Ja, säg det. Jag ritar lite, skriver lite, springer lite... jo, jag har bestämt mig för att ta tag i det här med löpningen. Så eftersom jag kände av mina benhinnor här (det där stället där det känns som om smalbenet är ett vedträ med en kvist eller ett kvisthål) så bestämde jag mig för att slå på stort. Jag gick till en sån där affär i stil med Löplabbet och fick springa på matta! (höll på att trilla av) och säljaren kollade mina underben på en skärm. Sen sa han att jag pronerar. Jomän. Här proneras det, kan jag säga. Samt att hälften av alla kvinnor och fyrtio procent av alla män tydligen gör det. Och då ska man ha skor som kompenserar för detta.
Ja, säg det. Jag ritar lite, skriver lite, springer lite... jo, jag har bestämt mig för att ta tag i det här med löpningen. Så eftersom jag kände av mina benhinnor här (det där stället där det känns som om smalbenet är ett vedträ med en kvist eller ett kvisthål) så bestämde jag mig för att slå på stort. Jag gick till en sån där affär i stil med Löplabbet och fick springa på matta! (höll på att trilla av) och säljaren kollade mina underben på en skärm. Sen sa han att jag pronerar. Jomän. Här proneras det, kan jag säga. Samt att hälften av alla kvinnor och fyrtio procent av alla män tydligen gör det. Och då ska man ha skor som kompenserar för detta.
Vidare fick jag ställa mig på en liten grej som var ungefär som en elplatta fast tvärtom, det var mina fötter som avgav värme och där kunde man konstatera att jag har extremt höga fotvalv. Börjar ni tröttna? Jag förstår det, men jag framhärdar. I avtrycket sitter inte framfoten ihop med hälen, typ. Ja, då fick han sälja extra sulor också. Och han erbjöd mig specialgjorda som gjordes genom att jag ställde mig i nån sorts deg och sen gjorde man en avgjutning och sen en sula efter avgjutningen.
Men där sa mitt förnuft och min budget stopp.
Men där sa mitt förnuft och min budget stopp.
Så nu har jag de flotttaste gymnastikskor jag någonsin haft, men jag plåtar dem inte idag.
Jag har inte slutat blogga och framför allt inte slutat läsa! Ville bara ha det sagt. Hej på en stund.
12 kommentarer:
"Posör" är en annan beskrivning av honom...
Fenomenala sko-inlägg. Jag gjorde denna dunderkupp redan för tio år sedan. Non, je ne regrette rien...
Kul att du inte ger upp löpningen! Den är nyttig både för kropp och själ. Ser fram emot rapporter från nya lopp. Halvmara?
Vet inte vad ni har för väder där nere i Paris (antagligen underbart). Här i norr är det i alla fall perfekt väder för löpning (nu när det slutat blåsa). Skorna är införskaffade på Löplabbet enligt konstens alla regler för några år sedan och börjar bli bra slitna. Men några mil till tål de nog - avskyr att byta löparskor. Tänker alltid att jag vill ha ett par nya av samma sort men det går icke! Löparskor måste tydligen göras i ständigt nya varianter, så var gång blir det till att köra proceduren med löpband och värmeplatta och inprovning av femtioelva olika par.
Gunnar,
Jo, han var inte helt omedveten, det håller jag med om. Men faktiskt jäkligt cool...
Gabrielle,
Håller de i tio år? I såna fall är det ju verkligen värt det!?
Lennart,
Sakta i backarna. Först måste jag orka springa hela vägen en mil. Utan att smalbenen sticker ut grenar och annat konstigt. Sen får man se. Det finns en grej som nog stämmer med halvmara här. Paris-Versailles. Kanske ska satsa på den, men jag behöver bygga upp det här från grunden, så det tar sin tid...
Petra,
Jepp, vädret är faktiskt underbart. Men det du skriver gör mig smått förtvivlad, du menar alltså att man måste göra om alltihop?! Kära nån. Jag trodde att om man en gång visste att man pronerar och hela biddevitten så kunde man liksom nöja sig med att SÄGA det, kanske inflika uppgiften om de dojor man haft? Jag tror faktiskt att det skulle gå. I affären när jag kom var det en gubbe som visste vad han haft och som ville ha något som liknande så mycket som möjligt. Det fick han. Utan prut.
Så du kan nog testa det.
Extremt höga fotvalv gör även jag anspråk på. Jag har alltid varit stolt över dem. Åtminstone lämnar de efter sig intressanta avtryck i våt sand.
JCB,
Jag med, det känns elegant, tycker jag. Dock värdelöst för löpning. Å andra sidan, det verkar majoriteten av fötter vara där.
Den optimalt intressanta fotvalvsdiskussionen går vidare- här har vi mera åt plattfothållet, men himla bra fötter som har tålt det mesta ända fram till nu, med kalla-tår-syndromet.
Vi löper inte, vi simmar, och i kallt vatten börjar tårna liksom knyckla ihop sig. Åter till det medeltempererade badhuset.
Jag beundrar din nit. Spring som katten.
Spring förbi mannen på bänken; kolla om han är excentriker eller spelad excentriker (dvs posör). Jag tippar på det första.
Gabrielle,
Det låter höra sig (som min mamma säger). Utom själva knycklandet.
Min nit har varit skral, men resultaten över förväntan, det är därför jag tänkte ge den här grejen en chans.
Vad gäller farbrorn på bänken tror jag inte att han gjorde sig till, men samtidigt var det något ganska självmedvetet med honom. Idag är han inte här!
Extremt högt fotvalv hade även jag, samt därmed förknippade kompenserande inläggssulor i såväl skidpjäxor, joggareskor och marschkängor, tills jag bytte från storlek 43½ till 46 i skor.
Lycka till men löpningen!
Sopis,
Det där känner vi igen. Från 39 till 41 här, men under loppet av ca femton år. Valven dock kvar enligt den där elplattan. Är du säker på att dina plattat ut sig?
Jepp, har kollat på sån där spegelpall och nu är det mer normala fotvalv. Och jag har inte längre ont i korsryggen, vilket är oerhört skönt.
Skicka en kommentar