onsdag 12 oktober 2011

Problem

Borde jag inte kommentera det här med Juholt?
Jo, det är klart jag borde. Jag fattar inte hur karln hänger ihop.

Men jag orkar inte skriva nåt här. Jag har nämligen tagit mig vatten över huvudet på annan ort. För ovanlighetens skull så avslöjar jag en grej jag skriver om.
Jag har ställt in en kista, eller snarare lår, med en typisk naziskatt i en källare i Vasastan.
Och nu ska jag liksom få det att verka realistiskt.
Nej, det är inte en deckare i Läckberg-klass. Åtminstone är det inte tanken, möjligen är det vad det blir.

Men det känns ungefär som Barna i Bullerbyn hittar en naziskatt, eller Karlsson på taket filurar vidare - NU med inbyggd naziskatt.

Alltså, lika sannolikt som om Scheherazade dök upp i Bollmora eller. Äh. Ni fattar.

Alla tips emottages med tacksamhet.

10 kommentarer:

Jorun sa...

Jag har ju en känsla av att du har en aning om hur den kommit dit, och kanske vem som ska hitta den och vad som ska hända sedan. Så vilken realism behöver du tips om? En förklaring till hur man kan glömma en skatt i ett förråd? Hur den kan få stå oöppnad så länge?

Tyska ambassaden hyrde en våning i Stockholm under andra världskriget, någon ställde en låda i en vindsskrubb som inte hörde till lägenheten och placerade ett tungt ekskåp framför kattvindsdörren. Denna person blev överkörd eller hemkallad och arkebuserad eller något annat dramatiskt och sedan stod lådan där tills någon ville bygga en vindsvåning. Så var det.

Den här soptunnan har fler läsare än din blogg sa...

Just hur den kommit dit är väl det mest intressanta. Att hitta den i källaren kan väl vilken överförfriskad BRF-ordförande som helst göra.

Karin S sa...

Jorun,
Inte så dumt! Den måste väl glömmas bort på nåt sätt, så långt är jag med.
Men vad är en kattvindsdörr för nåt?

Sopis,
:)
Du är något på spåren!

Jorun sa...

Kattvind: utrymmet närmast takstolarna i ett hus med snedtak. Takfotsgarderob? Kattvindsdörr - dörren till nämnda skrubb.

Agneta sa...

Kattvindsgarderober hade vi på landet där övervåningen var inredd. Det var långa garderober man kunde gå in i och som hade ett litet fönster längst in. Men vi kallade dem bara för rum+garderob, t.ex. gästrumsgarderoben etc. På några ställen där inte takhöjden var tillräcklig för garderob fanns det en lucka i väggen med ett utrymmer bakom som kunde innehålla kartonger med olika prylar. Julsaker t.ex.

Karin S sa...

Jorun och Agneta,
Ja, jag har sett liknande utrymmen, men jag har aldrig haft något namn på dem.

I det här fallet var det frågan om ett hyreshus och dessutom källaren. Men det gör inget, resten var bra.

Agneta sa...

Under krigsåren blev allehanda utrymmen skyddsrum och försågs med järndörrar. Sådana dörrar fanns utanför tvättstuga och källare i den artonhundratalsbebyggelse jag bodde i som barn. Där fanns också, jag tror fyrtiotalet ut, en stor sandlår som täckte fönstret till tvättstugan.

Fram till början av 1990-talet bodde vi i ett funkishus byggt 1938. Tvättstuga och torkrum fanns bakom sådan järndörr i källaren och en gång när en av våra gossar var med ner då jag hängde tvätt i torkrummet så gjorde han ett fynd på en takbjälke: Där låg ett tjugotal rostiga och platta små ficklampor uppradade på bjälken, med batterier i som dock hade läckt. I detta torkrum fanns också en mystisk apparat utmed ytterväggen, en apparat som hade en stor vev. Vevade man på den så pumpade man in luft i torkrummet. Fynden gjorde att vi berättade lite om krigsåren för vår fyrväppling av små gossar.

Bengt O. sa...

Ursäkta att jag kommer litet sent som vanligt. Karin, jag tror nog att det skett en viss överetablering i den där branschen. Hur gick det med de hypade Andorihls eller den där killen med "Strindbergs stjärna". (Måste man för resten betala tillbaks ett förskott om boken inte drar in tillräckligt med pengar?) Man hör inte mycket av eller om dem nu för tiden.

En vettig förklaring till hur naziskatten kommit dit är inte så svår. Det där med tyska ambassaden är OK men jag skulle nog föreslå Grev Turegatan 36 där Görings svärmor och svägerskor bodde och där han själv tillbringade långa stunder antingen med familjen eller i kontemplation i det lilla kapell som var upprättat av de spiritiska Edelweissförbundet.

Ett tips: kanske kan du låta Göring i ett av sina narkotikarus glömma bort att han gömt skatten där och att den ligger kvar där ännu.

Men, som sagt, jag tvivlar på att det lönar sig i dagens läge. Varför inte i stället klippa ut alla orden i en av dina böcker, klistra dem på små magneter och sälja dem som kylskåpspoesi? Då skulle det bli litet Lotta Lotass över det hela och finare kan det väl inte bli.

Karin S sa...

Bengt O,

Överetablering, säger du. Hm. Jag tänker nog ha den kvar i alla fall, men låt oss säga att det är en ganska modest silverskatt, dock med klar nazianknytning.
Det där med Göring känns lite för dramatiskt, om du ursäktar, jag tänkte mig mer en lokal och lite klåparaktig nivå på det hela. Men tack ändå för tips!

Vad gäller Lotass så tycker jag att du är onödigt vass. Lotass skriver ju och gör superkonstiga grejer, så långt är vi överens. Men, hon är inte precis en linslus heller. Hon är skygg, hon gör sin grej, när hon fattade att ca 300 pers läser hennes böcker så lät hon helt enkelt ge ut just 300 ex på eget förlag. Det tycker jag ändå är rätt opretentiöst, i alla fall om man jämför med andra i genren?

Karin S sa...

PS. Andhorils tror jag att det går bra för, men han Stjärnan är jag mer osäker på. Dock behöver man inte återbetala förskotten.