Jag har sån lust att skriva om kryddkaka.
Igår gjorde jag och ett barn en sån.
Recept: 3 ägg, 3 dl socker vispas pösigt (elvisp). 1 tsk mald kryddnejlika, 1 tsk mald kanel, 1 tsk mald ingefära vispas ned. 75 g smält smör, smältes i formen och blir klibbet för skorpmjölet också, hälles i. 3 dl mjöl, 1 dl mjölk 2 tsk bakpulver.
Form med pinne i mitten.
Har googlat på kryddkaka, det verkar som om det är en klassiker, det är i alla fall ett av de tre recept jag kan utantill. För att det är så god smet. Kajsa Warg har recept. Då är det väl en klassiker?
Iaf, gjorde en igår, och min man tog en bit efter middagen och stoppade i munnen.
- Men det är ju alltid samma! utropade han. Alltid samma smak. Antingen små torra platta eller fluffiga och lite övergräddade. Men alltid samma!
Det är inte klokt. Jag kan ju göra fransk chokladtårta också. Det gör jag till födelesdagar, utom min egen, då vill jag ha en köpt tårta med choklad och kaffesmak. Eller chokladmousse.
Han verkar blanda ihop allt, min man.
Helt sjukt hur jag kunde gifta mig med honom.
Jag skriver det här för att jag är helt trött på fra-lagen och svensk politik egentligen. Fattar inte varför jag hamnade i den smeten. (Hehe, en annan smet.) Om man ska hamna i en smet i livet så förordar jag den till kryddkaka.
Ibland tänker jag på hur det var när jag var ung. Jag tror inte att det var så mycket bättre egentligen.
Och om jag blir gammal så ska jag utnyttja det där med senilitet. A max.
20 kommentarer:
Om man inte har någon form med pinne då? Nu har jag i och för sig flera formar med pinnar, men om jag inte hade haft det - hade jag då kunnat slänga mig i smeten, den kryddiga? Det godaste med att baka en kaka är att sleva i sig av smeten som inte hamnar i formen - med eller utan pinne. Men om det nu är så att pinnen tar mycket utrymme av själva formen och det då inte får plats lika mycket smet i formen på grund av det, får ju jag som gillar smet mera att äta, kryddigt och gott i mungipan. Oj vad supersugen jag blev på att baka en kaka och plocka fram den allra minsta formen köket bjuder, och nu när jag lyssnar till det jag skriver hör jag att jag låter som Nalle Puh. Tiddeli bom, typ.
Helena,
Vi kommmer bli helt fantastiska som senila (lagom), bägge två.
Grejen är att man ska vara lite osammanhängande, med eller utan pinne, det avgör man själv, vad heter det egentligen, det där? Pinnen?
Nu ska jag googla på det.
För resten, en sak vet jag säkert, det är INTE frågan om löstagbar botten. Det är jag nästan säker på.
(Jag har en son som håller på att bli skallig. Men säg det inte till honom.)
Hos Klas Ohlson kallar de det för sockerkaksform. Är inte det väldigt prosaiskt?
I min uppväxts kök kunde det låta så här från min moder: "Vill du smöra och bröa en sockerkaksform och en tårtbottensform." Så jag reagerar inte på den Klas Olssonska benämningen. En titt på nätet föreslog detta:
Kakform """Gugelhupf"""
Det låter bra mycket konstigare, tycker jag nog.
En av mina systrar önskade sig, och fick till sin födelsedag, smeten till en tigerkaka. En bunke med mörk smet och en med ljus. Hon fixade inte att äta upp allt.
Ohusliga jag lärde mig i alla fall i skolköket att baka Ullas sockerkaka, samt rensa strömming. Med de kulinariska kunskaperna tog jag mig ut i livet.
Savarinform skulle nog en bakform med pinne kunna kallas. Tror jag.
Agneta,
Tårtbottensform?
Ammars bra present. Dottern har en kompis som i födelsedagspresent ville ha en lillasyster eller en chokladtårta. Hon fick tårtan.
Och jag tänkte också på savarinform, men är inte pinnen så stor där så att man inte kan tala om pinne utan mer att själva formen blir en kransform eller en form för att skapa en atoll?
Tårtbottensform sa i alla fall min mamma om den runda formen utan pinne. I synnerhet för ohusliga mig fick hon nog förtydliga när hon ville ha min hjälp med något i köket. Jag var brukade aldrig säga nej, men var inte särskilt uppmärksam på vad som hände i köket.
"Agneta kan du röra i x dl brun farin i kolasmeten", bad mamma en gång i under julförberedelserna. Jag drog ut en glaslåda ur den långa kryddhyllan och frågade: "Är detta brun farin?". ja, svarade min moder utan att titta på det jag höll upp. Varvid jag, utan att tveka en sekund, hällde x antal dl skorpmjöl i kolasmeten som puttrade i stora stekgrytan.
Men jag var en jäkel på att skära tjusiga stjärnor ur morotsslantar till glasmästarsillen.
Ja, glasmästarsill är också trevligt.
Flickor, jag har nu slagit upp detta mysterium i "Sju sorters kakor", en utgåva från 1988, och där benämns denna kakform med pinne som HÅLFORM. Jodå.
Det var som fan!
Kakfan!
Är mjuk pepparkaka något annat än kryddkaka? Kardemummakaka finns också hemma hos min mor, båda kakorna är goda.
Jag har precis skjutsat hela mitt kök till normandie och sitter här nu bland kartongerna med värkande rygg och kan inte ens baka längre.
Är mjuk pepparkaka något annat än kryddkaka? Kardemummakaka finns också hemma hos min mor, båda kakorna är goda.
Jag har precis skjutsat hela mitt kök till normandie och sitter här nu bland kartongerna med värkande rygg och kan inte ens baka längre.
Charlie,
Jag tror det.
Mjuk pepparkaka är lite mörkare i färgen, och kanske är det sirap och kardemumma i den också. Man vet aldrig. Dock är det ofta frågan om samma form. Med pinne.
Väldigt skumt att ha ett kök utan bakmöjligheter. När åker du efter köket? Hoppas att grejerna passar i det nya köket. Och att du OMEDELBART kan sätta igång att baka sen. Om det är det du vill.
På tal om bakning.
Förr i världen tillbringade jag och de fyra sönerna hela sommarlovet på en gård vid en sjö i norra Småland. Några kilometer bort fanns ett pyttelitet samhälle med en lanthandel. Där stannade, var fjortonde dag, en av kommunens bokbussar till en halvtimme. Sönerna och jag var storkonsumenter av allehanda böcker såväl skönlitterära som fackböcker och enligt bokbusspersonalen bidrog vårt idoga lånande till att linjen inte lades ned. Vår meste läsare till son brukade brevledes förhandsbeställa ett helt lass innan vi for från Skåne.
En sällsynt regnig sommar lånade vår tredje gosse, precis fjorton år fyllda, "Stora Bakboken". Han frågade om han fick baka och då jag svarade ja därtill, anade jag inte, att han skulle komma att baka i stort sett alla recept därur. Denna sommar bjöds vi och morföräldrar, kusiner, mostrar, morbröder och andra närvarande, dagligen på något nytt bakverk: napolenbakelser, Wienernötkakor, jum-jum-kaka, schackrutor, brysselkex, karlspaderbröd, bondkakor, västgötakrans, honungsskorpor och mycket, mycket mer prydde kakfatet hela sommaren lång.
Lyckligvis bidrog alla som fick smaka med en del slantar, min hushållskassa var inte beräknad för dessa stordåd inom baknings sfär.
Hittade den smakfulla kommentarstråd först nu men vill bara meddela att "Gugelhopf" är den gängse beteckingen för "sockerkaka" i Wien med omnejd. I tillfällig avsaknad av referenslitteratur kan jag inte redogöra för etymologin just nu. Ordet används också i överförd betydelse.
Agneta,
Det låter helt fantastiskt.
Bengt,
I överförd betydelse?
Kanske säger wienborna "Du bist mein Gugelhopf" ömsint till varandra?
Ja, eller också är det som här där de kallar cirkeldiagram för camenberter.
Något man inte kan föreställa sig, liksom.
Camenberter
det
hörs
som
ett
folkslag
(spillt
kaffe
över
tangenbordet
blivit
mellanslagslös
och
saknar
a
med
ring
och
a
med
prickar,
samt
plustecken
och
frgetecken
Skicka en kommentar