Ett annat liv.

Håller på att läsa PO Enqvists Ett annat liv och tänkte de första 100 sidorna att han var precis så kanontråkig som jag mindes honom. Han är barn och ung och lever med sin mamma i Hjoggböle (eller nåt i den stilen) och han sportar, ber och runkar och ritar kartor på smörpapper och jag tror fan aldrig att jag läst någon manlig självbiografi ur hans generation utan att en massa sidor gått åt detta kartritande. Är det kriget?

Runkar gör han till drömmar om drottning Sibylla och det är möjligen originellt men det hjälper liksom inte.

Och sen, ja, sen bestämmer han sig för att skriva om baltutlämingen och sen är han på plats på OS 72 (och får ihop det där med idrott och politik) och sen är han på Broadway med en pjäs, och alltsammans är fantastiskt spännande!

Rekommenderas varmt.

Är inte klar än (och återkommer), nu är han alkad och intagen på någon sorts AA-klinik som också har stora likheter med hans barndoms kapell. Tidigare har han identifierat Ulrike Meinhof som en av bönesystrarna från byn, rundnätt och söt, och grubblar mycket på om han kunde ha räddat henne.

Jag måste säga att jag fallit pladask, slutligen, för denne Enqvist som gör en gedigen insats som tall. I sitt eget liv.