fredag 3 juli 2009

Jag lovar, det är sista gången!


Och nu lyser solen guldgul över den alldeles blanka parketten i en lägenhet som svävar högt över trädtopparna i det alldeles nybyggda Bollmora. Och en liten flicka svävar på det hon tror är tåspetsarna. Jag.
Och även om US Army blues (Band - får man väl anta) har gjort en förbannat baktung variant av Duke Ellingtons tolkning av Tjajkovskijs Nötknäpparsvit, så är jag dem evigt tacksamma.
Vadå.
Vem kan matcha Johnny Hodges på sax?
Och jag kan bara konstatera: Jag är ett barn av det moderna projektet. Världens mest dansanta balettmusik, Tjajkovskijs Nötknäpparsvit, blir ännu mer dansant som jazz.

Inga kommentarer: