Tänkte samla ihop några bra texter om böcker och framtid här. Som jag råkat läsa.
Men börjar med Thomas tolkning av att tillhöra Bokens folk. Jag kan i stort sett bara hålla med honom. Böcker har betytt om inte allt så mycket, för den jag blev och är. I paritet med föräldrar, skulle jag tro. Jag lärde mig läsa själv innan jag började skolan och höll sen på. Skrev gjorde jag, som alla barn, innan jag kunde. Har en serietidning jag gjorde som fyra-femåring där somliga ord faktiskt framstår som läsliga. Dill och salad, det handlar om en robot i ett trädgårdsland.
Och på något vis hänger Isobels artikel ihop med det Thomas skriver om, men bara i ett enda ord: frihet. Och det är inte oväsentligt. Isobel beskriver rätt bra hur Bonniers faktiskt i någon mån kuvar författarna. Som författare hos Bonniers är man alltså inte fri...
Slutligen, Unni Drougge som alltid är mycket optimistisk inför framtiden. Jag är själv mindre förtröstansfull, men jag håller med henne. Också hon inser och anser att som författare måste man vara just - fri.
Och det är det viktigaste. Faktiskt är det det.
7 kommentarer:
Jag menar att en stark upphovsrätt som först och främst tillhör den person som är verkets upphovsperson är helt grundläggande för frihet och även avgörande för ett samhälles förmåga att ta vara på intelligens och begåvning.
UD, att hon ”blivit ihop” med PP är precis vad man kan förvänta sig. Hon har ju en förmåga att välja "partners" som behandlar henne illa.
Jag ser UD som Sveriges minst fria och mest integritetslösa författare men det verkar vara av eget val och därför hennes egen ensak.
Jag förstår att författarna är upprörda när det gäller Bonniers, det där om att förlaget inte måste ge ut men ändå äger rättigheterna låter skitdåligt. Själv skulle jag aldrig skriva under ett sådant kontrakt. Det skulle vara som om min bildbyrå Getty la beslag på mina bilder och sedan inte försökte sälja dem.
Men jag vet många författare som älskar Bonniers, det förlaget har hållit många under armarna och jag vet att många författare känner sig hederligt behandlade.
Och saken är det att det är frivilligt. Var och en skrivande kan säga "Nej Tack" till Bonniers kontrakt.
Det Drougge och Isobel verkar för, en urholkad upphovsrätt, där enskilda individer kan distribuera material som de behagar. Om det lagstiftas om det, vilket jag tror förr eller senare kommer att ske, så kan ingen säga ”Nej Tack!” och det är ett hot mot friheten.
:-)
Jenny Maria,
Jo, upphovsrätt måste finnas, det håller jag med dig om.
Och Drougges resonemang innehåller som jag ser det en blind punkt. Möjligt att HON fixar ett författarskap på nätets villkor, många (de flesta?) gör det INTE, vilket gör att det liksom inte kan tillämpas över hela linjen.
Och naturligtvis har du rätt i att man som författare inte MÅSTE skriva under Bonniers kontrakt, å andra sidan, Bonniers ställning är minst sagt stark, och att det här diskuteras offentligt menar jag är positivt. RESTEN av Isobels förhållande till nätet och böckers spridning där känner jag mig skeptisk till.
Som författare som gett ut två böcker, båda på Bonniers, känner jag på något vis att jag står inför en skiljeväg. Hur fortsätta?
Den som lever får se.
Och vad gäller integritet så uppfattar jag inte heller Drougge eller Isobel som de mest integra(?) författarna här på jorden, direkt. Känner docks en hel del sympati för Drougge.
Jag har svårt för Drougge både hennes böcker och hennes omogna sökande efter bekräftelse, jag tycker kanske också att hon förväxlat självkänsla med arrogans eller möjligen narcissism. Men det är fullkomligt subjektiva bedömningar som jag kan ha fel i.
Då det gäller hennes vilja att ge sprida sitt material gratis eller skriva böcker sammans med andra så är väl det helt utmärkt. Vem skulle ha något emot det om hon själv vill det.
Att Isobel inte skriver på respekterar jag henne för, jag skulle som sagt inte själv gjort det om det gällde att Bonniers inte har skyldigheter i sin tur angående utgivning.
Hur tänker du?
Själv är jag mycket lojal och luthersk, ingår jag ett avtal eller tar ett uppdrag så vill jag ära det, annars tar jag det inte. Om motparten skulle försöka luras eller behandla mig illa så skulle jag bli arg men jag måste säga att de jag arbetar med är hederliga.
Vad gäller Drougge tänkte jag nog ungefär som du rätt länge, ser man bara bilderna av henne och läser hennes blogg verkar hon rätt hemsk. Men sen hörde jag dels ett radioprogram med henne där hon hade självironi och distans, och så diskuterade vi de här grejerna på hennes blogg - och då visade hon en annan sida, som i den här texten på Newsmill. Även om man inte håller med henne i sak så är det en välskriven text.
Och det är nog de dragen jag gillar hos henne, inte det bimboaktiga.
Och vad gäller Bonniers tänker jag att jag måste pröva. Men låter de som de verkar låta för Isobel så får jag väl även undersöka andra möjligheter. Eller om de på annat sätt är de minsta jobbiga, kan man väl tillägga.
Jag har rätt kluvna erfarenheter av dem, så jag måste alltså ta reda på hur det ligger till innan jag kan tänka något.
Det här att de vill kamma in rättigheter utan att använda dem är inget nytt, även om det låter så. Så har de hållit på länge, även om man hittills kunnat stryka de paragraferna i deras kontrakt.
Men, som sagt, de har faktiskt alltid hållit på så, i alla fall så länge jag haft med dem att göra.
Så... man anar kanske vart det lutar.
Absolut, jag hyser inga illusioner om att förlag och skivbolag först och främst är vinstdrivande företag. Men sedan arbetar det såklart människor där med en kärlek för litteratur som kan göra det bra.
Google skrämmer i det här skedet inte mig.
Kanske är jag naiv men jag tror både bok och mediabranschen är framtidsbranscher.
inte först och främst är vinstdrivande menar jag såklart. :)
Alltså jag som skrev det.
Skicka en kommentar