fredag 4 september 2009

Ta bort mig härifrån!

Jag klarar inte av det här landet. Jag utvandrar. Bengt O skriver helt sant om värderelativismen. Det resonemanget kan liksom översättas till det mesta. Det går inte att ens försöka klassificera saker utan att ett gäng får börjar bräka.
Jag tänker på den här recensionen, som jag fick upp ögonen för här.

En recensent på Expressen går i taket för att en bok han fått i sina händer kallas för "roman" då den i allt vad han kan se inte är en roman, utan en blandning av reseskildring och research - försiktigt uttryckt.
Well, han vägrar finna sig i det och recenserar boken som det den presenteras som - en roman, och som roman är den förstås usel.

Det här gränslösa fina. Det är naturligtvis bara att göra det enkelt för sig. Att undvika de konflikter som finns, att undvika att ta ställning, som Bengt i fallet ovan med Mali så tydligt beskriver.

Men nittio procent av svenska författare och kritiker tycker att det är så det ska vara. Tydligen.
Well, det tycker inte jag.
Jag har läst en roman av Carola Hansson, det var minst tio år sen. Den handlade om ryska adelskvinnor kring tsaren som väntade barn som föddes döda.
Det var allt.
Den var otroligt tråkig, varken mer eller mindre.
Om Carola Hansson är en av Sveriges bästa romanförfattare idag så är det i mina ögon illa. I synnerhet som hon tydligen inte skriver romaner.

Och vad mera är. Förlagen är aspigga på att presentera texter som romaner, det säljer nämligen. Skriver man prosalyriska meditationer på omslaget så blir tji kling i kassan. Allt ska in under den säljande överskriften roman.
Litteraturen, i den mån det är någon litteratur, lever inte i ett vaccuum, den är i allra högsta grad produkter.
Jag skulle tippa att då den här debatten avklingat har vi bara en enda genrebeteckning kvar i det här landet. Nämligen roman.

Hur som. Nu utvandrar jag. Tänker läsa franska romaner istället. Hej.

15 kommentarer:

Jakob W sa...

Du menar att du utvandrar?
Men du bor ju redan i Frankrike!

Jacob C sa...

Fast nog är romangenren extremt suddig i konturerna?

Anonym sa...

Håller med dig. Carola Hanssons Andrej var uppskriven, upphaussad för vadå? Jag råkar känna till ryska litteraturen tämligen väl och den tillförde ingenting, ens känslomässigt.

Cecilia

Lars sa...

”Om Carola Hansson är en av Sveriges bästa romanförfattare idag så är det i mina ögon illa.” Det låter som ett ganska dristigt omdöme från en som läst summa summarum en (1) roman av Hansson samt en recension i Expressen av hennes senaste bok. ”Den handlade om ryska adelskvinnor kring tsaren som väntade barn som föddes döda. Det var allt. Den var otroligt tråkig, varken mer eller mindre”, säger du om boken du läst och lyckas rätt bra, tycker jag, imitera jargongen hos en högstadieelev som mot sin vilja tvingats läsa en eller annan klassiker i svenskundervisningen. Men för en som i likhet med mig läst obetydligt mindre av Hansson än du, dvs ingenting, vore det intressant att få en mer analytiskt underbyggd motivering, grundad förstås på den roman du har läst snarare än på Jesper Högströms recension av den roman som du, vad jag förstår, inte har läst, till varför det är så illa att hon anses (om hon nu gör det) vara en av våra bästa romanförfattare.

Karin S sa...

Jakbo W, jag vrider mig i min grav mer. Eller äh. Jag gör väl helt enkelt så att jag skiter i att läsa svenska tidningar på nätet ett tag. Lätt som en plätt.

Jacob C,
Ja, visst är den det. Men mig stör det inte om man åtminstone FÖRSÖKER bena ut genrerna. Jag menar, antaligen likt Högström, att det råder total begreppsförvirring på förlagens sida där.
Vet att jag läste om Åsa Linderborgs pappa-bok att hon/någon ansåg att det var en biografi, vilket det nog närmast var, men den lanserades likförbannat som roman för att den skulle kunna kvala för Augustpriset.
Men visst, det finns en hel del litteratur som liksom inte går att genrebestämma, men den del som faktiskt går att göra det med kunde man väl försöka få in i rätt fack då?!

Lars,
Sorry, jag minns inte mer av romanen jag läst än det jag här återger. Jag kan hålla med om att det var väldigt summariskt, men jag minns också hur TRÅKIG jag tyckte den var och hur förvånad jag var att den ansågs jättebra i Sverige.
Jag tänker inte läsa om den så du får antingen läsa den själv eller söka mer info på annat håll.
Vidare, fördom eller ej, jag kan inte föreställa mig efter att ha läst den att Hansson någonsin skulle kunna skriva en bok som faller mig på läppen.
Om hon anses som en av våra bättre romanförfattare ska jag inte svära på. Jag fick det intrycket i diskussionen på axess-bloggen, men det är ju inte säkert att det är en allmän uppfattning.
Mer research där med alltså. Som jag inte heller tänker göra.
Jag var helt enkelt irriterad då jag skrev det här. Och det står jag för.

Karin S sa...

Cecilia,
Ja man undrar ibland.

Sagittarius sa...

Jag vet inte om den här kommentaren riktigt hör hemma här eller någon annanstans eller inte alls, du får väl ta bort den om den är alltför provokativ. Eller oförskämd.

Jag är så hjärtinnerligen trött på Eva Ström. Vem är hon egentligen? Vad har hon gjort? Har hon skrivit några böcker? Är hon akademiskt utbildad litteraturhistoriker eller -vetare? Hur kan det komma sig att allt som hon säger publiceras? Hennes artikel i Sydsvenskan som hon också reproducerat på sin blogg demonstrerar ju en nästan till blindhet gången myopi (om jag säger så) så att också det förnuftiga i hennes inlägg kommer helt i skymundan.  Jag har ingen anledning och absolut inte någon kompetens att försvara de ursprungliga manifestförfattarna men när Ström drämmer Joyce, Proust, Beckett, Selma Lagerlöf och Eyvind Johnson i skallen på dem är hon väl alldeles ute och cyklar.  Speciellt som Johnson och Lagerlöf  lyfts upp som föredömen i det ursprungliga manifestet.

När Ström rakt uti luften påstår att de ursprungliga manifestförfattarna inte skulle ha gillat en rumänsk författare som "med sin kraftfulla, visionära prosa med starka lyriska inslag  skapat en enastående  berättelse om det kommunistiska  Rumänien"  så är ju det rent nys. Hon kan rimligtvis inte veta någonting om vad de sju tycker om detta. Men det ger ju henne en möjlighet att demonstrera sin egen politiska och litterära medvetenhet. "Oj, Eva Ström läser rumänska författare, coolt!"

Jag tolkar de ursprungliga manifestförfattarna så att de tycker att det skrivs alldeles för många dåliga böcker och att de vill göra något åt det. Och vem kan tycka något annat. Jag har tjyvläst i bokhandeln böcker som "Sara Kaderfors" eller "Kärleksroman" (minns ej författarnamnet). Det är ju bara skräp. Och egentligen är väl det mesta av nyutgivningen det. Här kan jag på goda grunder jämföra med Tyskland och Österrike där det visserligen också produceras en massa skräp men där nyutgivningen trots allt håller en kvalitet som ligger långt utöver den svenska. Troligen är det likadant i Frankrike. Känner Ström sig träffad? Skriv litet bättre böcker då och använd gärna historiska personligheter (som t.ex. Eyvind Johnson gjort). Men det gäller att kunna också.

Din emigrationsdröm delar jag helt och fullt. Nu är det här kulturella liksom bara en biflod i min tillvaros delta om jag säger så. För min del handlar det också mycket om politiska, nationalekonomiska och sociala strömningar och inte minst synen på världen utanför de nationella gränserna. Inte är det nödvändigtvis bättre någon annanstans men det känns lättare att vara en främling i främmande land än en främling i sitt eget land.

Bengt O. Karlsson sa...

Ja, av någon anledning signerades kommentaren ovan automatiskt från ett gammalt Googlekonto! Även om signaturen iofs är adekvat vill jag berätta att det är alltså jag som skrivit om Eva Ström et cons.

Laura sa...

Irritationen ångar verkligen...

Bengt:
Eva Ström har skrivit drygt tio böcker, varav en hel del lyrik. Hon är medarbetare på Sydsvenskans kulturredaktion så det förklarar väl att de publicerar hennes texter.

Karin S sa...

Bengt O,
Din kommentar är alldeles utmärkt och får stå kvar.
Jag håller med dig om att Ström ofta är osannolikt pretentiös och instämmer helt i din kritik av den text jag länkar till i inlägget.

I övrigt är det väl som Laura skriver. Orkar du googla får du säkert ännu utförligare svar.

Jakob W sa...

Men snälla Karin,
Då får du väl lov att åtminstone skriva på franska?

Jakob W sa...

Är det inte så att du tog i lite för mycket (som du sa) i debattinlägget, och nu har du målat in dig i ett hörn? Kan du inte bara byta ståndpunkt och skita i prestigen?

Karin S sa...

Jakob W,
Knappast. Snarare tvärtom.

einar askestad sa...

Karin, skit i de svenska tidningarna. Skit i det svenska "kulturlivet" överhuvudtaget.
Skriv om det som pågår bortom kotterierna och enfalden, och låt de döda begrava de döda.

Karin S sa...

einar,
Jo, det är väl det jag brukar komma fram till med jämna mellanrum. Det dumma med det hela är väl egentligen att jag skriver bäst på svenska. Och då hamnar det jag möjligen skriver i den svenska smeten.
Men stort tack för din uppmuntran!