Jag är uppvuxen med DN, det är väl i stort sett alla i min generation, utom några som är uppvuxna med SvD, men DN var mer heltäckande i, vad gäller politiska grupperingar. Min farmor och farfar fick en rätt stor rabatt på prenumerationspriset då de hade haft tidningen i 50 år. Man var trogen.
SvD hade antagligen bara de som röstade på den gamla högern, dom som pratade om valmanskåren och Gösta Bohman och hans slidkniv.
I alla fall, sen flyttade jag hemifrån och hade väl DN i fem sex år till i alla fall. Som jag minns den då var den sig fullkomligt lik.
Sen flyttade jag och läste inte DN längre. Men DN förändrades och numera när jag läser den tycker jag att den är väldigt underlig många gånger. Den är som en mycket lokal tidning för Stockolm, med en väldigt begränsad läsekrets, känns det som. Jag har aldrig förstått mig på På Stan och förstår mig ännu mindre på DNs kultursida - det jag ser av den.
Jag minns att den förläggare jag hade då jag debuterade (2004) var mycket upprörd då DN inte recenserade min bok. Det är tjänstefel! utropade hon, medan jag inte var särskilt förvånad. Redan då hade jag slutat förstå mig på DN och jag förmodade att det var ömsesidigt.
Nu verkar det som om DN kommer att förändras än mer.
Jag undrar lite hur den kommer att bli nu. Kommer den bli ännu mer lokal, eller kommer den spotta upp sig och bli något av det den ansågs vara en gång i tiden, en rikslikare?
Det senare låter inte så troligt, va?
På något vis tycker jag att det här är tråkigt. Jag ska inte säga utvecklingen, jag misstänker snarare avvecklingen.
Av den tidning min farmor och farfar prenumererade på hela livet.
13 kommentarer:
Under en månad nu i vinter hade jag DN och SvD parallellt, för att jämföra. Ingen vann. Varför i all världen har jag ännu DN? Kanske för att jag vill hämta en morgontidning till frukosten. Men det jag får i lådan nu är ingen morgontidning. Jag hinner besviket bläddra igenom den under frukosten och t o m börja lösa korsordet. DN är en stockholmsk lokaltidning med nöjesbilaga. När prenumerationen går ut ska jag inte förnya. Jag får vänja mig av med tidningsprasslet...
Karin: Abonnera dig pâ Courrier International - väljer ut de bästa ur Svd och DN, men även alla andra länders tidningar. Man fâr ta vara pâ det en tid kan erbjuda och slänga i soptunnan det den inte längre erbjuder! (vive internet!).
Lennart,
Ja, säg det. Kanske av nostalgiska skäl?
Fransyskan, ska kolla!
Courrier International läser jag också (när jag är i Frankrike) men för mig är det något helt annat än en mprgontidning som kommer varje dag. CI är mer som ett magasin, typ Newsweek, som sammanfatttar olika tidingars viktigaste artiklar under en vecka.
Karin, jag tror de flesta männsikor läser, och är uppväxta med, en lokaltidning i Sverige, inte DN eller SvD (om de inte bor i Sthlm förstås). Själv är jag uppväxt med Uppsala Nya Tidning och började äsa DN först som student.
Charlie,
Det där med lokaltidning har du förstås rätt i, jag uttryckte mig illa där.
Fast jag tror att den ideologiska skillnaden var större på den tiden, färre hade högertidningar och färre bytte tidning hur som helst?
Absolut, läste man SvD var man HÖGER. Folkpartister läste DN och Expressen. Där jag bodde läste sossar Aftonbladet och Arbetarbladet.
DN har blivit allt mer esoterisk. Samtidigt har Svenskan,som jag är uppvuxen med, blivit alltmer vital. Ledarsidan tycks dock ha ockuperats av bodknoddsliberalister (med allt vad det bär med sig av publikfrierier) vars fokus ligger på att vinna nästa val, snarare än att hålla en rimlig konservativ linje. Så länge Kulturdelen håller en rimlig höjd och Berglin finns med fortsätter jag att prenumerera.
Stefan,
Ja, svenskan är mindre konstig, men läs t ex hos Bodil Z idag så ser du att även den håller på att bli sämre. Om än på ett annat sätt.
Kära Karin,
Vänsterkolumnisterna i Helg-Svd läser jag endast undantagsvis. Op-Ed:arna (till höger: Högerkolumnisterna?) läser jag oftare med behållning. Och i vissa fall med ytterst god behållning. Elise Karlsson (heter hon verkligen så?) har vad jag kan minnas aldrig skänkt mig någon större behållning.
Stefan,
Jag läser SvD hos mamma, och jag tycker i och för sig också att där finns en hel del att läsa. Tycker att ekonomidelen är rätt bra, tex.
I barndomshemmet läste vi SvD och Norrköpings tidningar, hos mormor och morfar Karlshamns Allehanda och Svd. Som vuxen i SV Skåne fanns Sydsvenskan, Arbetet, Skånska Dagbladet och Trelleborgs Allehanda. Journalister från alla tidningarna kom på de månatliga presskonferenserna efter byggnadsnämndens sammanträden och även däremellan när vi kallade för att informera om bygg- eller planprojekt. Det blev en utförlig lokal bevakning av frågor som jag tyckte var viktiga och också, vad jag förstått, många kommuninvånare. Stockholmskollegorna tittade avundsjukt och förundrat på.
Nu är väl papperstidningarna i en stor omvälvning, blir intressant att se hur de utvecklas, fast jag sorgset konstaterar att det trevliga bläddrandet i tidningen till frukost är hotat..
Om pappa någon gång köpte både Expressen och Aftonbladet, vek han in Aftonbladet i Expressen så att ingen skulle se...
Vore jag tvungen att välja bara en morgontidning skulle det tveklöst bli SvD.
Madeleine,
har tydligen missat din kommentar, såg den nu först i och med Helenas. Tack! ja, landsortspressen (heter det väl) tror jag ofta har en bättre lokal bevakning.
Just DNs lokala bevakning är väl på sitt sätt bra, kanske, det är väldigt mycket om krogar och olika ställen. Men stadsbyggnad vet jag inte hur det ser ut med.
Ser fö att du, liksom Helena, tillhör de tidiga SvD-läsarna.
Helena,
Har för mig att min pappa läste bägge, men utan smussel. Mamma däremot läste inte kvällstidningar, däremot periodvis båda morgontidningarna.
Nu läser de båda två SvD.
När fan blir gammal blir han religiös, höll jag på att säga. Men det var bara nästan rätt.
Skicka en kommentar