På något vis är det helt fantastiskt: ett gäng trashankar och popsnören (om man ska döma av utseendet, alltså) samt lektorn Göran Hägg, får en halvtimme på bästa sändningstid i svt för att debattera DN kulturs nedskärningar. Någon som heter Croneman skriver sen en tv-krönika om samma program - i DN.
Genom programmet och krönikan får vi reda på att skribenter som Nina Björk och Stefan Jonsson slutar. Det framgår också att en del skribenter haft lön eller halvtids lön för att då de har något att säga, säga det i DN, något som även syns i länken från Lunds universitet om Björk ovan.
En bloggare vid namn Staffan B skriver bra om programmet.
På Axess blogg har det spekulerats i huruvida den nya kulturredaktören (Björn Wiman från Expressen) kan göra ett bra jobb med nedskuren redaktion och hälften så stor frilansbudget.
Historiskt är det väl som Stefan Jonsson i tv-debatten sa: DN har spelat en mycket stor roll, i politiken, i folkbildningen, i debatten och även i historieskrivningen, skulle jag vilja tillägga.
Den rollen är kanske överspelad, mycket pekar väl på det. Arenorna är fler och initiativet inte längre självklart DNs.
På så sätt kan inte DN jämföras med något här, mig veterligt. Inte så att Frankrike saknar press och tidningstraditioner, men den där centrala rollen vete fasen om någon har på det viset. Det konservativa motståndet mot Le Monde har väl alltid existerat - utan presstöd sas.
Dessutom tillkommer Den fjättrade ankan och annan press än längre ut till vänster, men som har sin långa historia.
Om vi nu till detta lägger de stora förlagens ökande satsningar på kommersiella böcker, deras monopolisering av försäljningskanaler och distribution - så hamnar vi antagligen i en situation där det fria ordet och den djuplodande samhällskritiken i den mån den fortfarande kan göras, hamnar än längre ut i periferin.
Uppdatering mitt i: Isabelle Ståhl skriver bra om detta på Newsmill. Om hennes egen generations oberoende kan vara lika stort i framtiden verkar väl i och för sig osäkert.
För det är vad jag undrar i mitt stilla sinne: om nu kulturjournalistiken fortsätter att ekonomiskt gå kräftgång, och om kvalitetslitteratur blir mindre och mindre synlig och dessutom då förstås säljer allt mindre - vad gör då författare och journalister? Skriver deckare "bredvid" för att försörja sig?
Antagligen. Exemplen börjar ju bli rätt många vid det här laget.
Inget av detta är på något vis nytt, eller för den delen unikt för Sverige. Det här var mer ett försök att sammanfatta än något annat.
Så här: det är förmodligen något av en epok som går i graven. Det är inte säkert att det är dåligt. Men det är fan inte säkert att det är bra heller.
4 kommentarer:
En kommentar lite vid sidan om, kanske. Mer allmän journalistik än kulturjournalistik. Men ändå.
"Journalists are now in the same situation as steel workers in the1970s: they are destined to disappear, but they don’t know it."
Så inleder Marie Bénilde en artikeln med titeln "The end of newspapers" i Le Monde diplomatiques engelska utgåva (tyvärr inte på nätet).
"News production has never been under greater threat: the crisis has led to a reduction in foreign correspondents, editors and factcheckers, and less in-depth investigative reporting. To survive, newspapers have been forced to merge, or to become sweatshops with underpaid journalists churning out cheap news."
Hon beskriver en internationell trend. Det är inte bara DN som nu snabbt förändras. Bénilde ser en lösning i något slags nätjournalistik, befriad från profithungriga ägare:
"Journalists will have to reinvent a future for themselves. This may involve collaborating with the online audience, who can inform them of stories, and produce the news with them. The press cannot ignore these online communities if it wants to appeal to people on the internet. Young people judge the validity of information by the network of friends who passed it on, rather than by which media outlet broadcast it. Americans already devote 17% of their time to blogging and using social networking sites, but only 0.56% to reading newspapers online."
Lennart,
Tack för intressant kommentar. Det här har det väl i och för sig glunkats om i flera år nu. DN är sist ut, kan man väl säga.
Fast jag är inte så säker på att det BLIR så mycket mer journalistik sen. Eller jo, lite förstås. Men en hel del av den mer analyserande journalistiken flyttar kanske från dagspressen till magasin o dyl. Nätet tror jag, trots allt, mest kommer innehålla billigt skräp. Som nu, men med undantag förstås.
Lite spännande tycker jag ändå att det ska bli att se vad det blir av DN och dess kultursida nu.
Som någon annan sagt,DN är väl sist ut med att rensa bland dem som uppburit lön men bara behövt leverera någon gång när de haft lust. Kanske är det en symbol för välfärdsstaten att ha råd med sånt? Det finns andra tidningar som avlönat kulturpersonligheter utan att de skrivit något alls, ett känt exempel är Lasse Dahlqvist som uppbar lön från Göteborgsposten för sin gärning att sätta staden på kartan. Det är ju också en kulturgärning.
Jag kan berätta att frilanstillvaron i Sverige för många blivit tung. Jag tjänar idag i kronor och ören ungefär halva summan för ett normalt reportagejobb jämfört med för 10-15 år sedan. "En dags ersättning!" ropar uppdragsgivarna fräckt fast de vet att det redan har tagit ett par dagar i arbetstid att nå fram till en överenskommelse. Ett fenomen som vi frilansare småskäms och talar tyst om. Man vill ju inte låtsas om sina tillkortakommanden. (Du har dessutom säkert hängivna läsare som hävdar att de får en veckas ersättning för en längre notis!)
Annaa,
Det hade jag ingen aning om, att det var rätt vanligt förekommande med folk som fick lön utan att göra något för den.
Fast kanske är det inte så förvånande, i alla fall inte under de där åren då papperspressen hade sin glanstid? Dessutom var ju då svenskarna ett ovanligt tidningsläsande folk - det fick jag lära mig i skolan. Något man var stolt över med andra ord.
Och det bör ju blivit en del pengar i kassan då, annonserna inräknade.
Och den ekonomiska aspekten du tar upp för frilansare NU har jag ju liksom följt diskussionerna om de senaste åren. Det är tråkigt att det är så.
Just för DNs del tycker jag att det ska bli intressant att se vad resultatet blir, fast jag antar att jag kommer att bli besviken...
Skicka en kommentar