så vaknade jag, nej, jag blev väckt halvsex i morse av min son som drömde mardrömmar. Han lugnade sig snart men jag låg naturligtvis där och stirrade upp i taket klarvaken efteråt. Som en av gestalterna i Einar Askestads Frånfällen som jag skrev om nyss.
Boken har inte lämnat mig än. Det är framför allt språket i den som bjuder motstånd. Frånfälle och tillfälle. Då är frånfällena mer intressanta, eller hur?
Men fälle måste ju ha med fall att göra, att falla? Ett fälle i skogen är ett hygge, tror jag. På norrlandsprosa eller nåt.
I alla fall, när jag låg där så kom uttrycket "på fallrepet" för mig. Någon eller något är på fallrepet. Det betyder att det sjunker, går nedåt. Men vad är det för rep det är frågan om?
Sen övergick min halvsovande tanke till kafferep. Är det samma rep?
Och så småningom till genrep, men då är det väl ändå ett annat rep, eller snarare en repetition.
Om någon kan förklara dessa rep för mig så vore jag djupt tacksam.
13 kommentarer:
Fälle har med fall = händelse att göra. Frånfälle, dödsfälle, tillfälle etc.
Frånfall, dödsfall, mässfall etc.
Fallrep kommer, tror jag, från ledstång av rep på ett fartyg. Ser nu i SAOB att det finns rätt många ord därmed förknippat: Fallrepsgast, fallrepsfolk, fallrepskläde etc.
Uttrycket "på fallrepet" var från början något som skedde i sista minuten.
Enligt SAOB så är repet i kafferep lite oklart, men man tror att det har att göra med att man satt och repade tyger till stoppmaterial samtidigt som man drack kaffe under sjuttonhundratalet.
Genrep är definitivt repetition.
Agneta,
Stort tack!
Och där ser man hur lite man vet.
Men på fallrepet betyder väl numera att det håller på att gå åt pipan för den/det som är på fallrepet?
Mystiken tätnar dock kring kafferep, jag tycker det låter konstigt men för all del.
Och genrep är väl samma rep som i repövning och så är vi runt igen.
Pelle Holms »Bevingade ord« har samma förklaring angående kafferep även om han flyttar fram kaffedrickandet till 1800 kallt.
»kafferep; möjl. urspr. om kaffebjudningar (omkring 1800)varvid man repade sina sidenlappar till stoppning i kläder och linne till charpi; ofta anslutet till repa ≈ repartisera.
[repartisera: parallellbildning till l. ombildning av REPARTERA, som bl.a. betyder fördela (ngt) mellan ett antal parter, uppdela]
Medan Falstaff fakir i sin ABC-bok skaldade:
Kafferepet är den lina
Där man hänger nästor sina.
På fallrepet i dag används ofta om något som håller på att just gå åt pipan eller falla samman helt.
Lite mer repigt: en spadgrep har alls icke med rep att göra. Så är det.
Hittade ännu en förklaring till kafferepet. I boken »Bevingat« från år 2000 skrivs så här:
kafferep är enligt en ordboksdefinition från 1935 »kaffekalas vanligen blott med kvinnliga deltagare«, något som professorn i semitiska språk Esaias Tegnér den yngre också hade observerat, då han 1881 gjorde ett »kulturhistoriskt påpekande« om att svenska språket innehåller »dryckesbroder« och »kaffesyster« men saknar »drykessyster« och »kaffebroder«.
Sedan följer upplysningen om repning av sidenlappar på 1700-talet och även citatet från fakirens ABC-lära.
Återigen stort tack, Agneta. Du är en klippa!
Får återkomma till ordet "fälle". Såvitt jag minns fanns också ordet "rotfälle" som uppkom om ett träd, oftast en gran, fälldes av storm så att rötterna revs upp. Ett sådant rotfälle var en utmärkt grogrund för stenmurklor som vi gärna åt eftersom de på den tiden ("1800 kallt" som Agneta skriver) inte räknades som giftiga. Inte heller tänkte vi på att inneboende spännkraft mycket väl kunde medföra att trädet reste sig upp igen och slog igen fället med en väldig smäll. Då borde man ju helst inte vara där och plocka murklor.
Under resultatlös googling hittar jag också ordet "fälle" som "av Landtbruksstyrelsen föreslagen benämning på det till familjen Compositæ hörande örtsläktet Crepis Lin., klofibla.". Jag vet inte om styrelsens fick igenom sitt förslag.
Bara så ni vet det.
Rotfälle verkar vara en synonym för rotvälta:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rotvälta
.
Bengt O och Strateg,
Precis vad jag tänkte säga: de där grejerna kallade vi rotvälta när jag var barn. Min del av miljonprogrammet stod ju som bekant i urskog (hävdar jag men så var det nog inte riktigt) och 1970 var det en storm som fällde hälften av träden och blåste bort taket på min bästa kompis hus.
Vi lekte sen i flera år i rotvältor trots att det var strängt förbjudet, för den där råttFÄLLE-effektens skull.
Stenmurklor kan man väl äta om man förväller dem?
Det gjorde vi i alla fall, även om vi inte plockade dem där.
Jo, man måste ju "förvälla" dem men enligt vad en mykolog på en svamputställning berättade för oss i fjol står de nu på dödskallelistan även som förvällda.
"Förvälla" - vilket ord. Används det också i annat än murkelsammanhang?
Hey, du hänger verkligen upp dig på ord! Jag tror att man förväller en hel del.
Men jag vet inte vad mer än murklor.
En gång i tiden hade vi en förvälskad drottning, hon var dock ej kokt.
Förälskad drottning menar du väl?
»På Gustav III:s tid var allt, som i Sverige skulle kallas bildadt, förvälskadt och förfranskadt.«
Drottning Kristina var, enligt Böök, förvälskad.
Skicka en kommentar