Port Royal imorse

Jag hade trott att det skulle vara rätt tomt på marknaden i förmiddags eftersom det hällregnade. Fel. När det regnar stannar folk i Paris över helgen och det enda roliga som finns att göra är att äta verkar det som.

Min plan var lammstek och gröna bönor, några goda ostar och kanske en äppelkaka till efterrätt. Jag var ute i god tid. Men jäklar vad långa köerna var. När jag äntligen kom fram hos Madame Lamm så såg jag hur en tant köpte den sista lammkylen och lät stycka upp den för att göra en gryta. Helgerån.

Det fick bli en rostbiff istället.

Jag brukar köpa ost hos en rätt sur osthandlare som däremot har goda ostar. Idag gick jag till en annan som var hur charmerande som helst, men den bit morbier jag fick med mig hem var för gammal.

Sen grönsakerna, där fanns inga gröna bönor kvar men tant pis, jag hade ju ändå ingen lammstek. Köpte två mangoldar (plural på det?) till en gratäng. Äpplen till paj och sen rusade jag långsamt hem igen genom regnet. (Är det inte som att regn hindrar brådska? Jag läser Thomas Nydahls nya bok Långsamhetens nej, och han hävdar något liknande. Den ska jag återkomma till.)

Väl hemma var tiden för knapp för äpplena, det hade tagit timmar att göra dessa inköp, i och för sig hade jag också träffat några bekanta, men vi pratade medan vi stod i kö. Om löss t ex. Ett av barnen har löss och vi tror att han har haft (kultiverat) dem sen i somras. Men vi vet inte.

I alla fall, det blev ingen paj, så nu kommer jag sätta igång och göra en. Jag tänkte mig min mosters recept som är jätteenkelt. Äppelklyftor i botten (boskop från Belgien här), blanda socker och mjöl i proportionerna ett till två, strö över äpplena, hyvla smör i skivor på det. Grädda tills det är klart.

Om såna här texter sa jag som barn intresseklubben. Mina barn säger jeracontemavie.point.com.

Men jag tänkte att det kanske kunde intressera någon, i alla fall det där med det här märkligt milda klimatet och regnet. Hej.