söndag 12 juni 2011

Ursäkta röran

Vi bygger om, som det brukar stå på lappar i Sverige.
Fast det gör vi inte alls det. Men vi har köpt en ny teve. Och då blev det en gammal, gigantisk teve över. Den inklöptes till fotbolls-VM då det gick här och Frankrike så småningom vann. Vi hade på den tiden en lånad teve, som ägarna krävde tillbaka (VM). Maken blev tvungen att skaffa en ny, och det var rätt utplockat i affärerna, bara kolossala kvar.
I alla fall, nu har den brunnit. Och vi har en ny som ser ut som en bild av ett akvarium ungefär, fast av en teve.

Och så har jag gjort en rabarberpaj med mandelapparat. Den blev bra. Det är kallt och lite tomt och pingst, är det väl. Man borde tala i tungor. Det gör man inte, men man har börjat läsa Radetzkymarschen, av Joseph Roth, på JCB och Bodils inrådan. Den verkar mycket bra, och nu håller jag som bäst på och funderar på om jag inte så småningom ska skriva om den på FRANSKA ROMANER, visserligen är det inte en fransk roman, men det är väl vad som brukar kallas en europeisk roman, på svenska. Johodå, det finns som begrepp, men jag orkar inte riktigt fundera över om det är bra. Jag tror egentligen att europeiska romaner är centraleuropeiska romaner, möjligen med östeuropeiska inslag. Men det är aldrig franska romaner. Eller sällan. Franska romaner är liksom, eh, moderna. Efter Sartre, typ.
Bara det att de romaner jag gillar som är franska, oftast visar sig vara skrivna i den europeiska traditionen. Enligt ovanstående logik.

Det här blev verkligen en jäkla röra med en massa otympliga och inte utredda begrepp. Men jag gör som jag tänkte, det vill säga skriver om Roths roman på den andra bloggen när jag är klar med den. Jag tycker nog ändå att han har mer gemensamt med Némirovsky än med mig. Hej.

3 kommentarer:

Petra Rhodin sa...

Ser fram emot ett återupplivande av Franska romaner - bloggen, även med en europeisk roman på svenska (så kanske jag begriper vad det begreppet står för: nu är det lika (o)begripligt som den omtalade världsmusiken.)

Karin S sa...

Ja, jag med, jag får utvidga, världslitteraturbloggen, typ.

Fast jag läser den på franska. Marschen. Så man kanske kan säga halvfranska romaner...?

Inre exil sa...

Petra,
du träffar huvudet på spiken. Nu senast när Nordiska rådet utdelade sitt litteraturpris, då motiveringen bland annat löd, att författaren (vars namn jag inte kan skriva direkt ur minnet) hade "ett språk som stod i dialog med världslitteraturen". Det är verkligen en meningslös platthet.

Eftersom jag sysslat med den portugisiska fado-musiken har jag ju stött på det där begreppet du själv nämner, "världsmusiken". Lika dumt och meningslöst det. Det betyder allt och inget.