torsdag 8 november 2012

kvällen

Klar med Imre. För den här gången. Några grejer jag inte fattar riktigt.
Han beskriver hur hatad han är i Ungern. Han ger exempel och man förstår att han verkligen är hatad. Den främsta orsaken tycks vara att han är jude, men också att han är "icke-ungersk", kritisk till Ungern och i stort sett allt ungerskt. Kommer endast på ett undantag och det är språket.
Jag försöker föreställa mig hur det skulle vara att vara hatad i Sverige. Kommer inte på det. Jag kan liksom inte föreställa mig det riktigt. Men för något jag är utan att rå för det... Nej, det går inte. Det är ju möjligt att om jag skriver något som irriterar svenskarna lika mycket som det Kertész skriver om Ungern fast liksom om Sverige - att jag skulle bli hatad.
Fast ärligt talat tror jag inte det. Jag skulle hellre bli bortglömd och ihjältigen. Ungefär som nu alltså. Och någon som inte existerar kan man ju inte hata.
Jag begriper men jag kan inte riktigt föreställa mig alltså.
Det andra han skriver är att ungrarna inte förstår honom (så långt är det ju ganska enkelt att hänga med, jag tror dessutom att det stämmer) och det beror på att de inte är kristna. Säger han också, flera gånger.
Men vad är de då?
Mer nationalister än kristna, kanske. Det kristna är polityr, inget som går på djupet? Eller de saknar helt enkelt referenser, rent samhälleligt till en monoteistisk religion?
Well, han utvecklar inte. Men får medhåll av Nadas.

Vidare älskar han Berlin, han älskar sin exil, han tycker om den stora levande staden, det obligatoriska stoppet för alla östeuropéer på väg västerut. Ungern är provinsiellt och hopplöst, ja, farligt rent av. Han avskyr Budapest men åker ändå dit titt som tätt. Kanske praktiska saker som avgör, läkarbesök, möten. Men lite motsägelsefullt blir det. Men jag förmodar att han måste åka dit.

Här ser jag däremot en tydlig parallell. Sverige och Stockholm är också provinsiella. På vägen söderut och västerut hamnar väl också många nordeuropéer i Berlin. Om Sverige är särskilt kristet vete fåglarna. Men nog har den svenska kulturen sina rötter i kristendomen, nota bene protestantismen. Och ja, Sverige är också antisemitiskt, men inte i närheten av Ungern, det är ganska klart.

Har spacklat en omgång. Tråkigt. Romanens slut ofullständigt och kasst, liksom början. Vad göra? Ingen aning.
Dricker sött och nästan lite tjockt rödvin, tänker att om det inte vore så alkoholstarkt som det är skulle man kunna säga att det är kvinnligt på något vis.

Hoppade över skrivarkursen pga spackel. Måste gå nästa gång. Måste.

Har köpt en caddy.



4 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

Trevligt att du dag-bokar. Men golf, Karin - redan?

Karin S sa...

Ah. Det är en dramatenvagn. Kom inte på det svenska ordet. Köpte typ femton liter färg och spackel och då slog jag även till på vagnen.

Gabrielle Björnstrand sa...

Ah. Det har jag haft i många år. Även min städprinsessa är mycket nöjd med den. Vi caddar vidare!

Karin S sa...

Det gör vi.