När jag läste det här blev jag lätt irriterad. Jag begär inte att SvDs kulturchef ska gilla Mo Yan. Däremot begär jag att han ska ha läst honom.
Jag tycker att det är helt rubbat att det enda karln kommer fram till är att det finns så jäkla mycket bättre svenskar än den där diktaturkinesen.
Var finns utblicken?
Nu ska vi tydligen sitta och kolla i den svenska naveln precis överallt, på alla sidor och konstatera att jävlar vad bra vi är. "Vi" har ju Segerstedt och Moberg och Strindberg och Ingvar Carlsson (hoppsan, det kanske var fel, men okej, Olof Palme, då) och Ingvar Kamprad och den svenske nobelpristagaren Tranströmer. Jag menar, vad behöver vi mer?! Va?! Jag bara frågar.
Vi behöver inte skriva om något annat nu. Inte läsa något annat heller.
Jag säger bara: Lägg ned skiten. Eller möjligen: Gör om och gör rätt.
8 kommentarer:
Ja, Karin, hur rätt har du inte. Jag läste Jönssons krönika och blev nog mer än lätt irriterad. Tänkte på debatten om "svenskhet". De finns ju och den här krönikan är ett praktexempel.
Ja, det är faktiskt skandal. Varken mer eller mindre.
Fast nog var Vi (det kungliga viet) rätt så överlyckliga när Pinter fick priset, och Milozs, med flera (som man tursamt nog redan läst). Ska väl läsa den förbenade krönikan...
karin
gläds över att du har ett annat liv, i frankrike, och inte i sverige. jag träffade en norrman i oaxaca i de mexikanska bergen. han hade gjort sig rik på att producera och sälja sprit, så att han till slut hade pengar nog att lämna landet. vi hade roligt ihop, med mycket drickande visserligen, men roligt. vi kunde bland annat dela glädjen över att slippa det imbecilla i våra hemländer. men varje morgon kom han till kafét och hade någon ny historia att berätta om norge. ty han fortsatte att läsa de norska tidningarna: "vet du vad!" kunde han säga, "nu har de lagt fram ett lagförslag om att det skall vara förbjudet att röka hemma om man har små barn!" vi skrattade och ruskade på våra huvuden, men snart tröttnade jag på att höra om de senaste dumheterna från norden. men han kunde bara inte släppa sitt hemland. det var som en förbannelse, han kunde inte bli fri från norge.
lämna sverige, karin. driv ut skiten.
allt gott
einar
ps. uppmaningen är lika mycket riktad till mig själv, som du säkert förstod.
Einar,
Mmm, jag väntar med spänning på att nätupplagorna av dagspressen blir betaltidningar - då är det slut för min del. Eller att SvD blir som kvällstidningarna, fast gratis.
Man kan säga att det är en tidsfråga. Tror inte att jag blir kvar hur länge som helst. Men samtidigt vet man inte.
För hur det än är, svenskan är mitt modersmål och det språk jag kan bäst. Kommer alltid att vara så.
Därav svårigheten antar jag.
Men en sak är jag ändå väldigt glad för, och det är att mina barn slipper den svenska skolan. Det finns säkert bra skolor mitt i alltsammans, men ändå. Jag sörjer inte att de inte blir särskilt svenska.
Konstigt nog. Eller också inte.
Vi flyr väl fältet både du och jag, var och en på sitt sätt...
karin
jag skulle nog vända på saken. just eftersom svenska är mitt modersmål är det outhärdligt med sverige av idag. eller värre: just för att jag har ett "modersmål" - ett språk överhuvudtaget - är denna samtid omöjlig att leva i.
ett litet exempel. jag reagerar på en riktigt undermålig "recension" av en översatt tänkare som jag studerat i decennier. kritikern svarar på mitt mejl, men med att hävda att jag är en "medioker charlatan". jag menar, medioker charlatan, vad är det?
är en bra charlatan bättre än en sämre charlatan?
och om jag är nu är en "medioker charlatan", vad har det med kvalitén på hennes recension att göra?
det finns helt enkelt ingen intellektuell förmåga i (det offentliga) sverige i dag. det intellektuella är, eller borde vara, förmågan att hålla sig till ämnet. till sakfrågorna. den svenska skolan har med all säkerhet bidragit till att inte ens detta minimum kan upprätthållas.
vi får ses i paris nästa gång.
allt gott
einar
Karin, jag kan inte annat än hålla med dig. Jönssons krönika är övertydligt närsynt, på det vis som blivit regel mer än undantag i den svenska kulturbevakningen. När han nu, på tidningsledningens order som det tycks, verkställer en dramatiskt slakt av den enda verkligt läsvärda kultursidan som finns i svensk dagspress och ger några av landets bästa kritiker kalla handen får vi se mer av detta. Försvinner Understrecket nu? Någon som vet? Det vore för sorligt.
Hela denna "debatt" kring Mo Yans låtanden och göranden vittnar f.ö. om just samma närsynthet, se t.ex. Björn Wimans notoriskt gaggiga krönikor i DN. Så uppenbart att han (och andra) inte läst författaren men eftersom de alltid levererar åsikter måste de säga något också om nobelpristagaren. Oviktigt om det handlar om litteratur eller ens är relevant, huvudsaken: att de fyller sina spalter med tyckanden och tar ut en riktning, en tendens, befäster en åsiktsposition.
Einar,
Jo, i och med att man talar, skriver på svenska så vänder man sig automatiskt till svenskarna. Så är det bara. Vi är överens.
Det svar du fick med en tårta på tårta glatt ivägslängd är rätt typiskt.
Jag gör också såna där grejer ibland, påpekar för folk hur ILLA de uttrycker sig. Det brukar inte tas väl upp, i regel bemöts det inte alls.
Och det är väl ungefär nio av tio som är så. Men. Inte alla.
Magnus,
Ja, eller hur. Vi är helt ense. Även om den här krönikan av en KULTURCHEF på SvD tog priset. I och för sig, Wiman är väl också kulturchef. Men jag tycker nog att Jönsson är snäppet värre.
Nä. Nu släpper vi det här, va? Så otroligt deprimerande!
Skicka en kommentar