När jag bodde i Sverige bodde jag vid en park. På ena sidan om parken låg ett litet Konsum i ett område av smalhus, utbudet var riktat till små hushåll ofta med pensionärer.
Där kunde man köpa massa grejer i sån där plastkorv, bruna bönor, ärtsoppa, stuvade morötter. Sånt.
Vilket får mig att osökt komma in på vårt luciafirande. Nu kommer övergången, den är asflott: Jo, och nu har jag köpt pepparkaksdeg i sån där plastkorv! Smart va!? Den kommer från pepparkaksfabriken i Tyresö men jag köpte den här och det är jättekonstigt att tänka sig på något vis. Att även pepparkaksdeg tar exakt samma vägar som vi.
Jo, då bakar vi, vi har såna där stålmojänger, och hästargrisar och pepparkakor. Jag kom in på fel spår.
Och sen? Jo, sen tar vi fram nån cool luciafilm på tuben. Ni får gärna tipsa!
Och vad har detta med Konsum att göra?
Jo, det är samma känsla. Man gör något lite halvdant. Köper frukost klockan ett på natten i den dygnetruntöppna macken eftersom man måste ut efter cigaretter. Man orkar inte gå ut fastän det är fint väder. Man röker en cigarett till fastän man redan rökt många. Man köper mat på tub.
Men barnen gillar det!
5 kommentarer:
Vi åt upptinade lussebullar till frukost och sedan sprang dottern omkring i ett skrynkligt lucialinne och ville lussa. Men det hade redan blivit ljust och det var bara jag som kunde sången. Vi tittade på svt:s firande men det var så trist med ett jättelitet tåg.
Lite halvdant som sagt.
Charlie,
Grejen är att barnen inte lider eftersom de inte vet vad de går miste om. Man får se det så.
Jag minns när jag skalade runt här i början, det var snart påsk och jag ville ha tag i påskris. Det gick inte. Året därefter tvingade jag oss ut i någon skog? i utkanten av Paris. Bröt torra grenar och kände att alltsmamans var fel.
På något vis blir det nog aldrig mer rätt. Någonsin. Men numera tycker jag inte att det GÖR så mycket.
Du har rätt och man vet det ju egentligen. Jag har aldrig saknat att inte få åka släde till julottan hur mycket min mor än berättar om hur mysigt det var. Jag skulle gärna göra det, men jag har inte saknat det som jag saknar mina egna julminnen.
Jag kom just hem från svenska kyrkan i Luxs luciafirande med jättestor och fin barnkör, min lilla körs säsongsbästa framträdande och en präst som talade som om hon ledde en adventsandakt för tre gamla tanter.
Vi hade en publik på ungefär 300 personer i en fullsatt (lånad) kyrka.
Synd att slarva bort en sån möjlighet att nå andra än de femton som kommer till gudstjänsterna under resten av året.
På tal om pepparkakor...
En tävling avgjordes i dagarna.
Vad tycks? Studenter i ÅK2 på KTH tog priset. För sin miljödebattvakenhet ser jag det som.
Men jag har haft fel förr.
Skicka en kommentar