Fästmannen

Här är han, jag skulle nästan säga äntligen. Han är legionär och fin och har en massa rep kring axeln. Alla är nyfikna och vill nästan ta i honom.

Och här. En samling flickor som ännu inte... som väntar på sin tur? Jag kan inte hjälpa det, men jag tänker på romaner av Agnes von Krusenstjerna när jag ser de här liksom blomliknande unga flickorna.

Medan deras bröder redan har tröttnat och försvinner sin väg för att leka i, eller bara upptäcka parken.

Och här är de båda två. De var förstås jätteglada, precis som deras familjer. Han hade fortfarande ett år att göra i något i stil med Nya Guninea, så de visste inte exakt när bröllopet kan bli av. Men snart. Snart.

Ibland blir man inbjuden liksom på ett bananskal till okända världar och okända sagor. Noveller att skriva, trädgårdar att ströva i.