Gissa tältet

Byn ligger på kanten mellan civilisation och vildmark. På en flik av Luberonberget där en liten bäck skär igenom på baksidan, som på ett finger på en lejontass, om nu le Luberon är det liggande lejonet.
Går man ned i dalen, på slätten framför så är där bara byar och hus och fält och vin och pumpor. Små risiga häckar emellan som ska stoppa Mistralen. Det är liksom ett småskuret landskap som är alltför torrt och hett för att vara riktigt bra. Rödvinet gör ont i huvudet.

Men åt andra hållet... följer man bäcken upp i berget så är man i ett jättenaturreservat. Lämnar man de utprickade vandringslederna så kan man gå vilse. För något år sen gjorde en dam det och en helikopter flög omkring precis utanför kanten och letade efter henne. I dagar.

Man kan löpa iväg till ödehus där man däremot vet vem som bott tidigare. Familjen eller den familj som tog huset under revolutionen. Inga krångligheter där. Revolutionen var igår. Inget är glömt, inget förlåtet.
Man kan och får plocka druvor på två rader på en liten odlad plätt mitt inne bland ekar och tallar. Man kan klättra i ruiner på toppen av byn, där låg slottet som nu mest är några gamla murar, sten och bråddjup. Man får se upp.

Mellansonen hade en kompis från Paris där i en vecka. Vi såg dem bara vid matbordet, i övrigt levde de sina egna liv. Vad de gjorde mer än badade i den lilla bassängen då och då vet ingen. Jo, en natt tältade de. Det vet man.
Kanske smög de på djur, jag vet inte.
Nu lägger jag upp en bild på en ruin.