Hm, skrev en stump som publiceras i Expressen idag, länk kanske kommer? Den gick i alla fall ut på att Agneta Klingspor häromdagen i samma tidning ägnar sig åt härskartekniker och är allmänt rödvinsvänster. Värsta sort, får man väl säga.
Vänlige Wiman (låter inte det som en romanfigur?), alltså Expressens kulturchef, skrev att han skulle ta bort ordet "rödvinsångande" (Klingspor) och sen publicera. Det får man nog vara tacksam för.
Jag tror att det låter som om jag skriver om en bœuf bourgignon.
Detta, tillsammans med andra yttringar i samma debatt, lär ska ha citerats i radions Kulturnytt.
Tack, Jakob och Helena!
Har uppdaterat med länken, tack även Laura!
8 kommentarer:
Nu ligger den ute:
http://www.expressen.se/kultur/1.1690087/korken-i-rodvinet
Heja Karin! Det där med Kulturnytt finns det skrivet eller måste man lyssna på själva sändningen?
Bengt O, som jag fattar det måste man lyssna på sändningen.
Och stort tack för uppmuntrande tillrop!
Härskarteknik och sexism. Undrar om en äldre manlig författare hade kunnat uttrycka sig på samma sätt som Klingspor, utan att någon reagerar ?
Magnus J,
Det kan man fråga sig. Fast nu gick det ju inte riktigt vägen för Klingspor heller.
Lite synd på sätt och vis, kanske. Men jag tyckte egentligen att hon har fel i sak och jag tycker också att den generationsklyfta jag tar upp existerar. Även om den inte är så flagrant. De flesta 68-barnen verkar liksom lalla på i föräldrarnas spår.
Man kan verkligen fråga sig varför.
Magnus J. Jag hade litet brått så jag vet inte om jag missuppfattar dig eller inte. Du skriver "uttrycka sig på samma sätt som Klingspor." Det tror jag hade varit lätt som en plätt eftersom hon bekänner sig till gamla och unkna nattståndna idéer. Men kanske du menade "uttrycka sig på samma sätt som Karin"? Det kan man naturligtvis diskutera.
Men jag menar att det är viktigt att vi kommer bort från det där tänkandet och återerövrar rätten att uttrycka sig -även drastiskt- oavsett kön, ålder och socioekonomisk gruppering.
I det jag skrev om Hornsgatan menar jag att en viss politisk riktning kapat åt sig ett åsiktsmonopol som man hävdat genom att häva ur sig en massa vulgära obehagligheter. Jag tror nog att en mera balanserad ståndpunkt skulle få stöd från en hel del både äldre och yngre och manliga och kvinnliga författare och andra. Men det fanns ingen katalysator eftersom ytterst få renommerade skribenter vågade ta ställning - troligen beroende på samma sorts rädsla om din kommentar andas. Kritiken var ju rent ut sagt fjantig och tog inte alls fasta på romanens litterära förtjänster och svagheter utan bara på att författarens tyckande inte passar in i rådande åsiktsklimat.
Jag är dock övertygad om att det finns många av ömse kön och åldrar som håller med om detta men ytterst få av dem som har tillgång till massmediakanaler har vågat göra sin röst hörd. Det är det vi måste ändra på. Trots att Karin är både ung och kvinna anser jag att hon gjort ett viktigt bidrag i den riktningen genom sitt inlägg i Expressen.
Om ni förstår vad jag menar.
Bengt O,
Visst ska man kunna uttrycka sig drastiskt. Även Klingspor måste rimligen få göra det.
Och i det kan man kanske säga att att göra motståndaren mindre är just ett drastiskt sätt. Men inte helt juste, det är justare att bemöta i sak - och det gör däremot Klingspor inte.
Och i såna fall får hon väl räkna med att få på skallen för det?
Men jag kan fortfarande inte tycka att Klingspors "påhopp" skulle vara särskilt allvarligt.
Det finns liksom grader i det där med och att beskylla någon för att vara nazist t ex (jag vet att exemplet är uttjatat, men ändå) är förstås värre.
Själv anklagar jag Klingspor för att tillhöra en samhällsgruppering (68-vänstern) vars värderingar och levnadssätt jag inte alla gånger uppskattar.
Men det är klart att man kan säga att jag inte VET om det stämmer.
Bara med säkerhet att just den här textsnytten andas just de värderingarna.
Vad gäller dina invändningar mot kritiken av Hornsgatan så håller jag bara med. Har själv ofta upprörts över hur ofta stora delar av kritikerkåren läser ihop verk och person. Nu kan man kanske säga att författarna inte gör det enklare för kritikerna med alla dessa dagböcker. Ändå måste det vara kritikerns jobb att bedöm verket. Inte författaren.
Å andra sidan, gör han det, så får han rimligen tycka illa om de åsikter gestalter i ett verk ger uttryck för. Men, som sagt, då måste han vara klar och tydlig över vad det är han bedömer.
Det här liknar, om du minns det, en del kritikers sätt att bemöta Némirovsky som ju anklagades för att vara antisemit etc.
Det är nog så att vissa områden liksom blir hopplösa att röra sig inom. Man kan inte, som författare, berätta om en makt- och penninggalen jude, även om såna rimligen måste finnas, för då är man antisemit. Man kan inte skriva om en destruktiv islamist. Man kan inte skriva om lite dryga självgoda medelålders män som om de hade rätt i sitt klagande. Etc.
Och ändå måste man förstås göra det om man nu tycker att det är påkallat. Just bara därför.
Skicka en kommentar