Första advent

Mässan i morse. Fint och vi väntar på ankomsten och så vidare. Det enda som är kass är franska julsånger/psalmer. De finns inte. Jojo, det finns ett par stycken, men dem kör man i midnattsmässan och då är det så dags. Man har ingen upptrappning och det tycker vi är dåligt.

Varmkorv till lunch. Men bröd och kättshupp.
Köpt ljus (för få) och kalenderljusen var slut, sill, dumleklubbor, kolorna var slut, sill och ost. Pepparkakor samt deg.
Svenska kyrkans julmarknad, sista dagen. Asdumt. Man ska gå första dagen. Men man orkade. Inte.
På hemvägen var vår blomsterhandlare, han som har en peacemålad folkabuss och som alltid stoppas i vägkontroller, han som är helt osannolikt bab, han som helt enkelt är en överlevande från en annan epok, i detta kvarter, öppen. (Många kommatecken? Börja om från början.) Så då kunde vi köpa en barrgren (gran) att klippa sönder och pula ned kring adventsljusen. Sen började vi putsa, men insåg att ljusen inte räckte (gör inget, det finns helt ok ljus på monop) och då la vi av putsning.
Han hade öppet för att fixa julskyltningen. En söndagseftermiddag.

Eftermiddagen peaceful och allmänt pulande.

Kväll. Kollade dokumentären om Mister Sommerlath och det verkade ju inte helt bra. Men, vad kan hans barn göra åt det? Ingenting.

Det finns möjligen en poäng med repetition av naziförbrytelserna, så långt kan jag sträcka mig. Men jag ser ingen poäng med att citera drottningen i sammanhanget. Det är högst troligt att han inte sa som det var till sina barn.

Värre tycker jag helt klart är detta. Det finns platser där relativt genuin 30-talsantisemitism överlevt. Och de ligger inte i Tyskland.