Det händer inte så mycket här. Det har blivit kallt, i eftermiddags var trottoaren full av blöta spår (utan att vara särskilt blöt i sig själv). Min son förklarade att det berodde på att det hade haglat. Det hade jag missat. Och nu hade haglet smält.
Han tröstade mig med att det aldrig haglar länge.
Ett av barnen och barnens far ska iväg och plocka oliver. Fadern har utverkat ledigt genom ett mycket snirkligt formulerat brev som talade om familiala olivlundar, typ, och jag är bara hjärtligt glad att slippa.
Det var genom att nyförlöst (nåja, nästan) plocka oliver som jag påbörjade den serie halsinfektioner som slutade med operation - för femton år sen.
Det kan vara osannolikt kallt i de där förbannade lundarna. Bladen blöta och det knähöga gräset likaså. Blåsten, mistralen, går igenom allt.
Och att plocka oliver går ungefär lika fort som att plocka blåbär. Är ungefär lika kul också. Man hittar dem, det är inte det, men man känner måttlig entusiasm.
Då hamnade jag i ett överhettat sovrum med halsfluss och baby. Nu åker jag inte dit.
Här im Paris är det svenska kyrkans julmarknad. Tyvärr har jag inte tillverkat några luddtomtar i år, men jag tänker åka dit och köpa deg och låta det enda barn som fortfarande tycker att det är roligt fiska i fiskdammen.
Apropå ingenting, här finns en nyhetsuppläsare som är otroligt lik Jimmie Åkesson (heter han va? jag hade skrivit Åkerlund, men känner mig osäker). Undrar om han hade fått sparken i Sverige. Han hade nog fått nån sorts uppmaning att byta stil i alla fall. Eller glasögon.
Men, Åkesson ser alltså ut som en fransk journalist, nästan som urtypen för en sådan om man tänker efter.
Det är något med frisyren, tror jag. Samt glasögonen. Bara han inte tar på folkdräkten så kan han segla runt på TF1 fullkomligt anonym.
Ja, det är nog allt just nu.
15 kommentarer:
Jag tycker att det är så roligt att läsa när du skriver om ditt liv i Frankrike. Blott Sverige kan gärna få rymma kontinentala utblickar för oss som simmar i ankdammen.
Apropå mediernas bevakning av Sverigedemokraterna som ter sig lätt hysterisk utifrån ett kontinentalt perspektiv. För att inte tala om den politiska situationen i Sverige med politiker som obekvämt skruvar på sig så fort de har en åsikt som Sverigedemokraterna stöder dem i.
På 1970-talet var det vänstern som hade knätofsar och drömde om en genuint svensk folklig kultur, nu är det Sverigedemokraterna.
Anna, tack!
Vet inte riktigt varför det inte blir mer av det, får möjligen ändra på det...
Ja, reaktionerna på SD är både komiska och lätt löjliga, ibland tragiska. Inte för att någon är speciellt förtjust i dem, antar jag, men enda sättet att egentligen ändra på dem (om man nu vill det) är ju att gå i dialog med dem, eller åtminstone diskutera.
Fast det har vi ju konstaterat förut, du och jag.
Jag förmodar att det faktiskt beror på en sorts närmast existensiell osäkerhet hos dem som inte gör det. Man kan ju ha samma uppfattning som politiska motståndare i enskilda frågor. Det får man liksom leva med. Men jag tror att det är där hunden är begraven.
Hej,
upptäckte den här bloggen idag.
Själv gammal (med betoning på gammal) utlandssvensk. Bodde i Bryssel i början på 70-talet och i Danmark, på grund av mina föräldrar.
Borde alltså inte rösta på SD, men det har jag gjort de senaste två valen. Inte av extrem beundran för partiets program utan mer för att det varit det enda rationella och etiskt godtagbara alternativet, sedan de slopade kravet på förbud mot utländska adoptioner.
Egentligen är jag en livslång libertarian, men eftersom mångkulturalism innebär undantag från principen om likhet inför lagen oavsett genus, religion, etnicitet, så har jag taktiskt sett ansett det försvarbart - för att inte säga imperativt! - att rösta på SD!
Beträffande Richard Schwartz artikel i dagens DN, så är jag minst sagt positivt överraskad.
Mvh
Michael
P.S. Han som kommenterade om SD:s människosyn i postningen ovan!
Hej Michael,
Det här stycket du skrev begriper jag nog inte riktigt:
"Egentligen är jag en livslång libertarian, men eftersom mångkulturalism innebär undantag från principen om likhet inför lagen oavsett genus, religion, etnicitet, så har jag taktiskt sett ansett det försvarbart - för att inte säga imperativt! - att rösta på SD!"
Mig veterligt finns inga lagändringar som gör att man frångått principen om likhet inför lagen. Däremot har väl en del PRAKTIK inneburit detsamma. Å andra sidan är väl det något man nu debatterar, också inom de gamla vanliga partierna.
Själv tycker jag inte att SD verkar vara någon garant för juridiskt försvarbara lagändringar direkt, men det kan man antagligen ha olika uppfattningar om.
Och framför allt tror jag att SDs svar (förenklat: Släng ut invandrarna så långt det är möjligt) är något bra svar på en mångbottnad och komplicerad fråga som möjligen kan sammanfattas: Ja, vad ska vi nu göra då i Västeuropa då (åtminstone den enklare) industriproduktionen helt försvinner härifrån?
Men visst var Swarzt bra i DN idag!
Nej, mig veterligen inga lagändringar, men i praktiken är exemplen på olikhet inför lagen med avseende på genus och etnicitet legio.
Genus: olika krav på kvinnliga resp. manliga polisaspiranter vad gäller fysisk styrka.
Etnicitet: rasistiska påhopp på svenskar och "vita" är inte åtalbara som hatbrott.
Konkret exempel: Joanna Rytells debattartikel i Aftonbladet "Jag tänker aldrig föda en vit man".
JK fick en anmälan och agerade inte med motiveringen att
lagstiftarnas avsikt med lagen om hets mot folkgrupp, enbart var
att skydda etniska, religiösa och sexuella minoriteter.
Sedan kan man med all rätt göra som SD, hävda att instegsjobben (att staten betalar 75 procent av lönekostnaden för de arbetsgivare som anställer invandrare) utgör en etnisk diskriminering.
Nej, det besvärliga är, att det inte finns några liberala partier som intar en konsekvent, principfast icke-diskrimineringshållning.
Varför libertarianer tvingas agera
taktiskt, à la Churchill när han ingick en ohelig allians med Stalin visavi Hitler.
Naturligtvis menar jag inte att SD moraliskt skulle befinna sig på samma erbarmliga nivå som Stalin, utan jag vill bara ge ett exempel på politikens natur. Om man säger.
Mvh
Michael
Michael,
I och för sig kan jag hålla med dig om det, att det är ett problem att det inte finns några partier som inte intar en konsekvent hållning i de här frågorna.
Men frågan är då om man ska rösta på ett parti som SD som heller inte är särskilt konsekventa? Fast åt andra hållet så att säga.
Jag tror mer på ett parti med en stark idétradition (åtminstone) av nån sorts liberalism, och som framför allt har bredare svar (i den mån NÅGOT parti har det) på de "utmaningar" väst står inför.
Europa känns ju just nu som om det går ganska rejält på knäna. Jag inbillar mig att det viktigaste inte är invandringen - även om den är viktig inte minst för att den SYNS - utan frågor om arbetstillfällen och sociala försäkringssystem.
En god vän som är psykoanalytiker påstod att då ett samhälle blir FÖR jämlikt, då orättvisorna är så gott som utjämnade och då inga incitament finns kvar för att folk ska lägga manken till, så förstör det sig självt, eller rättare sagt, folk börjar fuska och mygla, tänker i första hand på sig själva, och den där jämlika stunden är så att säga över.
Jag får en känsla av att vi är där nu.
Det finns kanske ingen väg tillbaka, frågan är snarare hur vägen framåt ser ut, det vill säga hur ser man till att samhället inte blir FÖR ojämlikt inom ramarna för något relativt ojämlikt?
Minimum i försäkringsnivåer och löner, större misär... ja, det är ju vad vi redan ser om vi inte blundar, och, vad värre är och vad ingen riktigt hade fattat: att de rika blir HUTLÖST rika. Att de blir smårika måste man antagligen tåla...
Ja, det finns mycket här. Dock tror jag ÄNNU MINDRE på SD än de andra partierna för att styra det hela.
Men som sagt, det är en personlig uppfattning.
Din psykoanalytiske väns analys fick mig spontant att tänka på David Goodharts artikel "The discomfort of strangers". Huvudtesen i den är att när medlemmarna i ett samhälle blir för kulturellt olika, identifikationen med de nödlidande försvåras (t ex med de som praktiserar hederskultur) varpå viljan att vara solidarisk via skattesedeln minskar.
Här länk till nämnda artikel:
Guardian.
Nu sätter jag på punkt för idag att se på en dvd med Ture Sventon som mitt äldsta barnbarn (tio år) ansåg att morfar inte skulle klara sig utan.
Mvh
Michael
Michael,
Det gör du rätt i. Här en artikel på samma tema.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.497908-multikulturen-har-natt-vags-ande?ref=fb
Jag tror att vi kommer att ser förändringar inom det här området. Hoppas bara att de blir bra - för alla. Inte bara kortsiktigt för oss västeuropéer.
Trevlig Ture!
PS. Det var en intressant artikel!
Lisbeth Lindeborg skriver i den GP-artikel du länkade:
”Den likgiltighet som exempelvis länge utmärkt svenska feminister i samröret med muslimska kvinnor är upprörande. Det har inget med förståelse att göra när man utelämnar unga muslimska kvinnor till bödlar i familj och släkt.”
Detta är inte bara upprörande utan typiskt för när västerlänningar skall hantera det faktum att inte all mångfald är bra.
Inte heller gayrörelsen tycks klara det.
Således fokuserar man åtskillig kraft på att kritisera kristna som motsätter sig homovigslar i kyrkan, men verkar nästan omedveten om att homovigslar i moskéer är än ovanligare. Det vill säga, jag känner inte till en enda.
Vad beror det på? Har det inte sin grund i ett vi-och-dom-tänkande, fast då med välvilliga förtecken? Men välvilliga mot vem eller vilka? Jo, mot misogyna homofober från hederskulturer. Knappast mot de förtryckta kvinnorna eller bögarna och flatorna.
Vad man egentligen säger är, att man inte kan ha samma krav på invandrare som på svenskar eller vita européer. Är inte det kränkande?
Men hela den här dubbelmoralen ingår i en väv av skuldkomplex och ogenomtänkta attityder.
Vad Lindeborg med flera visar är att man är beredd till självkritik bara man slipper
tänka tanken, att den största orsaken till den här segregationen och ”integrationshaveriet” är en invandring som varit för stor.
Istället letar man andra orsaker, ja, man till och med är beredd att kritisera det egna agerandet, med avseende på olika måttstockar för invandrare och urbefolkning, bara man slipper acceptera att det ytterst är den för stora invandringen som är problemet.
Visst bidrar värderelativismen till problemen, men den är inte den enda orsaken.
Ytterligare en orsak är att samhällskroppen inte förmår smälta ett för stort ”intag” av invandrare, som inte är självintegrerande och självförsörjande från dag ett.
Men det vill man inte erkänna, eftersom ”en generös invandring” är en botgörelse för
de skuldkänslor som lidanden och fattigdom i tv:s nyhetssändningar ständigt väcker.
Därför är åsikten att invandringen måste minskas tabu. Även om den av en rad orsaker är den mest rationella och mest humana inställningen, om den egna befolkningen och den västerländska demokratins värden vägs in.
Nu offras yttrandefriheten (det alltmer osäkra rättsläget rörande även fakta om etniska minoriteter) och den politiska stabiliteten. Den här trenden över hela Europa, av vilket invalet av Sverigedemokraterna i riksdagen bara är ett litet tecken, kan i värsta fall återskapa en trettiotalssituation.
Nej, SD är inte längre ett fascistiskt parti, om det någonsin renodlat varit det, lika lite som vänsterpartiet fortfarande är stalinistiskt. Men det är ett sjukdomssymtom snarare än ett friskhetstecken, ett tecken på att etablissemanget uppträtt och fortsätter att uppträda ansvarslöst.
Går det att vrida utvecklingen rätt? Kommer etablissemangen i EU någonsin att se skriften på väggen? Nej, jag tror inte det.
Det är visserligen uppmuntrande att man tycks diskutera problemen mer öppet i Tyskland, men det kan också vara taktik för att slippa göra det som behövs: att införa ett invandringsmoratorium i kombination med en aktiv återvandringspolitik inriktad på dem som inte uppskattar det fria samhällets välsignelser.
Mark Steyn, som själv i det längsta inte vågat tala om invandringen, bara kritisera mångkulturalismen, har skrivit en ytterst tankevända text om saken:
We Can’t talk about immigration
P.S. Kan varmt rekommendera den dubbel-dvd med Helge Skog som Ture Sventon från 1989.
Helt genialt och hög nostalgifaktor för mig som fyrtiotalist.
Mvh
Michael
Rättelse: tankeväckande, inte tankevändande. :-)
Mvh
Michael
Michael,
Jovisst finns det en skevhet i själva världsbilden här, det håller jag med dig om. I den skevheten ingår säkert en sorts skuldkänslor, förmodligen av den enkla anledningen att vi alla har det materiellt bra.
Resten av ditt resonemang känner jag mig osäker till. Vad som måste vägas mot misslyckandet med invandringen är ju alla de invandrare som lyckats. Som bidrar till bnp, skatter, rubbet. Om man ser totalt på efterkrigstiden och dess arbetskraftsinvandring så är jag inte säker på att misslyckandet är "större".
Vilket inte hindrat att det går kärvare och kärvare, men, då ingår trögare arbetsmarknad och en mängd faktorer i helhetsbilden.
I och för sig tycker även jag att man borde kunna diskutera mer förutsättningslöst en minskad eventuellt ökad eller möjligen ändrad invandringspolitik. Fördelar nackdelar, kostnader och vinster, inte bara ekonomiskt.
Jag har svårt att få en överblick.
Dock tycker jag att sd hakar upp sig på en kort period och små fläckar av helheten så att säga.
Jag saknar verkligen någon som har ett helhetsgrepp om detta.
Jag förstår ditt bryderi. Försöker finna en infallsvinkel som du kan godta.
Ett kanske vore att jämföra med andra problem. Tag bilismen.
Bilköerna är för bedrövliga här i Stockholm och effekterna på miljön i form av luftföroreningar och buller likaså.
Därför borde politikerna motverka ytterligare inflyttning, eftersom det skapar mer bilism.
Samma sak med invandring. Vi har nått en smärtgräns med tanke på vad vi rent "logistiskt" och i övrigt klarar av.
Som fransmännen säger: Le Bateau est plein.
Jag vill inte tvinga dig att fortsätta diskutera, utan drar mig respektfullt ur diskussionen med två länkar till:
Merit Wager
Gallia Watch
Däremot kommer jag förstås att fortsätta läsa bloggen och kommentera i andra ämnen.
Mvh
Michael
Ok, Michael,
Vi lägger ned där, Weger läser jag redan då och då, håller ibland med, ibland inte. Din andra länk ska jag kolla vid tillfälle.
Jämförelsen med bilism och storstad är nog rätt kass är jag rädd, urbaniseringen har pågått minst de senaste hundra åren även om den fick sitt stora uppsving under efterkrigstiden (miljonprogram mm), och den kan vi nog faktiskt inte stoppa.
Så att politikerna skulle hindra fortsatt tillväxt i Stockholmsområdet av en enda orsak(?), bilismen - det finns inte en sportslig.
Däremot kan ju storstäder växa på ett mer eller mindre lyckat vis, där finns jobb att göra.
Men kanske är din jämförelse inte så dålig i alla fall, för möjligen är det samma sak med invandringen. Okej, det kärvar, okej, det går trögt, okej, det har bildats ghetton som definitivt måste ordnas. Ändå kvarstår allt de jobb invandrare gör, och allt det jobb som ska göras i framtiden, Europas åldrande befolkning och låga födelsetal - allt möjligt kvarstår som gör att invandringen förmodligen behövs.
Och även om vi stoppar den helt på pappret så kommer den att fortsätta - de papperslösa är ju redan ett faktum.
Nu har jag bara talat i termer om vad vi behöver. Till det kommer antagligen vad de behöver, det FINNS en rent mänsklig aspekt på alltihop som inte kan mätas i kronor och ören. Men där du har rätt i att skuldkänslor inte heller ska vara styrande.
Hm, det verkar som om jag fortsatte i alla fall. Jag tror inte att vi kommer att komma överens, men vill du säga emot så går det bra.
I annat fall är du välkommen att fortsätta läsa.
hej,
Det passar mig perfekt. Jag vill inte gärna vara påstridig. Tråkigt när folk utnyttjar andras bloggar för att predika sitt eget evangelium.
Mvh
Michael
Skicka en kommentar