fredag 28 november 2008

Språk

Har kollat runt lite bloggar med anledning av den här artikeln. Om jag fattar det hela rätt så "tror" alltså inte Björklund så mycket på detta med modersmålsundervisning. Han menar helt enkelt att det är de duktigaste invandrarbarnen som orkar hålla på med hemspråket som ger de här resultaten.
Läser man på olika bloggar så verkar det ligga någonting i det. Modersmålsundervisningen är tydligen en(!) timme i veckan, och den ligger utanför det vanliga schemat och lokalen är ofta en annan än den vanliga skolan.
Den ska alltså slåss om elevernas intresse med övriga fritidsaktiviteter.

Och ja, med de förutsättningarna undrar jag om inte Björklund har rätt. Det är de mest motiverade eleverna som orkar hålla på med det där. Kanske har de även motiverade föräldrar som ser till att de kommer iväg.

För så ser eventuell "hemspråksundervisning" ut här, med det tillägget att det är helt på föräldrarnas initiativ och att den även betalas av föräldrarna. Den franska skolan lär ut franska. Punkt slut. Den är även relativt skeptisk till undervisning i andra språk, franskan är viktigast och ska komma först. Jag har blivit utskälld av både en och två lärare som fått reda på att barnen skulle lära sig läsa och skriva svenska samtidigt som de skulle göra det på franska. Det blir för mycket för dem! ropade lärarna.
Och franskan är viktigast.
Något som faktiskt gjorde mig rätt arg. För dem, ja! Men för barnen då?

Om jag själv ska "tro" något så tror jag alltså att Björklund har både rätt och fel.
Om den där modersmålsundervisningen ska bli effektiv för alla så måste den ligga inom schemalagd skoltid, det måste handla om mer än en timme i veckan och det skulle nog vara intressant om man även kunde erbjuda svenska elever undervisning i språken ifråga. Ännu bättre om även föräldrarna engagerades. Då skulle det kunna bli något av det hela, tror jag. Ett djupare utbyte och därmed integrering.
Frågan är bara om det är den bästa metoden, om det skulle vara väl använda pengar och förstås om ens de pengarna finns.

Att den franska modellen har brister är uppenbart. Samtidigt är det tydligt vad den franska staten vill och står för. Medborgarna ska kunna franska, franska är liksom deras enda chans om de stannar här.
Men den lyckas ju inte få med alla. Och hur man får med dem kan man i och för sig fråga sig. Där tvivlar jag ärligt talat på att en eventuell modersmålsundervisning skulle ha någon effekt.

Ju mer man grubblar på sånt här desto mindre klok blir man. Om man nu tar emot invandrare - hur långt sträcker sig ens skyldigheter så att säga?

4 kommentarer:

Johanna Karlsson sa...

Intressant! Intressant också för att modersmålsundervisningen ser så olika ut på olika skolor. Eftersom jag jobbar på en skola i Rinkeby där ingen av mina elever har svenska som förstaspråk, utan somaliska, turkiska, arabiska, sorani och en rad andra språk, ser jag modersmålsundervisningen som en självklarhet. Vi har heltidsanställda modersmålslärare på vår skola, men när eleverna tittar på "Shrek" under lektionstid (på svenska) tycker jag att en viktig poäng med lektionen missas. Jag upplever att det är svårt för skolorna att få tag i utbildade modersmålslärare på många platser.

Dessutom: även om eleverna läser sitt modersmål under Elevens val, det vill säga under skoltid, har de nu inte mer än 60-80 minuter per vecka och jag är tveksam till om Jan Björklund är så insatt till hur modersmålsundervisningen eller andraspråksundervisningen ser ut på olika skolor, för det finns nästan lika många varianter som skolor.

Svenska som andraspråk blir inte heller något bekymmer på vår skola, eftersom alla mina elever läser svenska som andraspråk och jag ser till skillnad från Eva Wirén inte andraspråks-undervisningen som någon slags stödundervisning utan som en rättighet. På min skola finns dessutom missuppfattningen att svenska som andraspråk är någonting valbart, som föräldrarna kan välja bort, just eftersom det ofta uppfattas som en slags stödform för svenskaundervisningen, när det istället handlar mer om mitt förhållningssätt och min kompetens som lärare. Därmed inte sagt att det är enkelt organisatoriskt på en skola med en mer heterogen barngrupp än vad vi har.

Det finns en intressant undersökning i en klass där 50 % hade spanska som modersmål och resten engelska (i Kalifornien, tror jag det var), där man hade all undersökning på spanska halva dagen och engelska andra halvan. Båda språkgrupperna fick jättebra skolresultat, men jag minns inte vad rapporten heter.

Sorry för utläggningen, jag tycker bara att det är ett så intressant ämne!

Med vänlig hälsning Johanna

Karin S sa...

Hej Johanna,
Tack för intressant utvidgning av det här. Det jag inte riktigt förstått är omfattningen på den svenska som de elever med annat modersmål får. Hur många timmar är obligatoriska? Och hur är det med resten av ämnena?

Som jag inbillar mig att det borde fungera är att när eleverna blir så pass bra på svenska så att de kan följa undervisningen i alla ämnen där ska de göra det, MEN det är förmodligen bra för dem att fortsätta med sitt modersmål i alla fall.
Är det så det fungerar i praktiken?

Och som du säger, om det här ser helt olika ut på olika skolor så är det ju nästan omöjligt att få någon samlad bild av det (gäller förmodligen även Björklund).
Frågan är om det är särskilt lyckat, på lång sikt.

Johanna sa...

Som jag uppfattar det följer väl eleverna timplanen för alla skolans ämnen och där ersätts viss eller all undervisning i svenska mot svenska som andraspråk och det är bara att hålla tummarna för att det är en vettig verksamhet som pågår i de klassrum där eleverna läser SvA (svenska som andraspråk), så att det inte blir lattjolajban med stödfröken. Om man jämför kursplanerna i SvA och svenska är en stor del av skillnaderna bedömningsfrågor (lärarens bedömning av eleven) och skillnader i hur eleven demonstrerar sin kunskap för läraren. Därför kan jag bara rekommendera att alla svensklärare har kompetens i svenska som i SvA. Sedan är det förstås fråga om nyanlända elever, där många skolor har så kallade förberedelseklasser där eleverna går en tid innan de slussas in i sina hemklasser, i många fall i de praktiska och estetiska ämnen till en början om inte från början. Jag har för tillfället två elever som är precis nyanlända i min klass, eftersom vi inte har någon förberedelseklass för de yngre åren, där får man som lärare helt enkelt vara så pass kompetent att man kan bedöma om eleven kommer att nå målen i svenska eller SvA inom en rimlig framtid eller om det behövs sättas till något annat särskilt stöd. Ofta behövs studiehandledning på modersmålet i SO- och NO-ämnena och matematik. Men det är väl en utopi...

Eleverna läser modersmålet under hela skoltiden, förhoppningsvis. Det finns ju kursplaner i modersmålsundervisning (http://www.skolverket.se/sb/d/567) och om modersmålsundervisningen fungerar är modersmålet under hela grundskolan ett ypperligt komplement till svA-undervisningen. Dessutom ser jag en klar poäng i att satsa på att eleverna verkligen blir minst tvåspråkiga. Det tror jag är en stor vinst för det svenska samhället om ett par år.

Överhuvudtaget är skolvärlden så vansinnigt fyrkantig att det skulle behövas en revolution för att svA-, modersmål- och övrig undervisning skulle anpassas till det nya samhället.

Karin S sa...

Återigen tack Johanna, för dina förklaringar. Känner att jag är rätt långt från den här verkligheten och diskussionen, men att jag verkligen önskar er och framför allt barnen allt gott!

Ja, minst två språk, svenska och modersmålet måste ju rimligen de här barnen ha!