Den här staden. Den här staden som en kalkavlagring i hennes hjärtas kammare. Som något Seine förflyttat, slam i krökar, något hårt infattat i ett mjukt system av levande vävnad.
Landskapet med de skuttande kaninerna, det året runt odlade och gröna, Ile de France, le Bassin Parisien. Den lätta urskålningen i landskapet, en gudinnas nätta hälavtryck i leran.
Floden i sin sirliga skrift över det, genom det. Vida bågar. Meandrar.
Och på platsen med de två öarna, en stenavlagring. Paris.
2 kommentarer:
Kan bara inte låta bli: väldigt fint. Och vore det inte för de franska namnen så skulle det kännas som att det handlar om min barndomsstad. Så väldigt typiskt för dessa Europas städer, liggandes vid en flod, med öar i de breda bäddarna, kyrkholmar, gamla stadskärnor. Stenavlagringar.
Märkligt.
Tack Wu,
Ja, jag tror att det är den stora skillnaden mellan Sverige och kontinenten - floderna och städerna längs dem. Det blir så helt annorlunda när det finns floder. Allting.
Skicka en kommentar