Jag har alltså sett utställningen och läst boken med samma namn.
Jag har skrivit en artikel om det hela som aldrig publicerades men kanske är det inte för sent än.
Och nu grubblar jag vidare på detta med Figurationerna. Mer allmänt.
Jag har som jag tidigare varit inne på vuxit upp i ett av de hus som föregick själva miljonprogrammet, ett av Lex Bollmora-husen. Då, på den tiden var det ett av flera gröna höghus i den förort Bollmora höll på att bli.
Husen stod i en avskalad terräng, hade liksom dumpit ned från ovan i något som bäst kan beskrivas som en bit av tajgan. Kring dem växte taggbuskar, resten av naturen skalades flitigt ned av alla de miljoner barn som bodde i denna Nya Värld. Här fanns alltså bara barnfamiljer.
Omslaget till häftet med samma namn. Här ser man de nya husen i en märklig sepiatonad färg.
Men sen har jag följt det här området, eftersom min mamma bor kvar här. Och man får nog säga att det har förändrats. Idag är husen som då var klädda i gröna betongelement leverpastejsfärgade. De flingmålade väggarna i portuppgångarna har fått rostbrun färg upp till panelhöjd ungefär, lite klassicerande sådär och 1998 lät HSB-föreningen en konstnär, Jonas Wickman, måla föreställande bilder i entréerna med motiv från kommunen.
Tyresö slott av Jonas Wickman 1998
På gårdarna kring husen odlas nu prunkande rosor, bärbuskar och hortensia. Här vattnas och rensas ogräs. Klottret har man fått bukt med genom att sätta upp övervakningskameror.
Tittar man inne i lägenheterna är det gamla "formspråket" ofta utplånat. Här har slagits valv mellan vardagsrum och kök, här har installerats nya spröjsade köksinredningar och här har satts in handtag och armaturer i blänkande mässing.
Området bebos i första hand av pensionärer eftersom många bott här sedan husen stod färdiga i början på sextiotalet.
Så vad lär oss då detta?
Att det "moderna" inte har någon folklig förankring?
Att det internationella och identitetslösa uppfattas som ointressant eller kanske till och med obehagligt?
Att vanliga människor har dålig smak?
Att människor vill känna igen sig såsom varande hemma hos sig då de öppnar dörren som skiljer mellan ute och inne, går över gränsen mellan offentligt och åtminstone halvprivat?
Utvecklingen av det här området ställer många frågor som berör det moderna projektet i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar