torsdag 20 augusti 2009

Underhållningsroman

Jag har skissat lite på ett scenario på senaste tiden. Vill ni höra?

Först tar jag bakgrunden. Det är ju så att om en författare blir läst så måste han/hon skriva dåliga böcker, högst medelmåttiga böcker i alla fall. (Jag vet att det här är en generalisering men som sådan stämmer den. Okej!?) Man har att välja mellan deckare och deckare i stort sett. Och deckare vill jag inte skriva. Möjligen kan man skriva s k chicklitt. Det tänkte jag att jag skulle testa!
Trettiofemåring som har knäpp kille gör sig av med sin kille och får bättre jobb och så småningom kille och blir lycklig av att shoppa. Ungefär så har jag fattat schemat, plus att hon har någon trogen väninna.
Jag satte igång och tyckte nog att det blev ganska torftigt. Då kom jag på den gamla fina genren tantsnusk! Kommer ni ihåg den?
Tantsnuskets tantsnusk var i mitt minne en roman som hette Scruples och som kom ut på första halvan av åttiotalet, om jag minns rätt. Den handlade om en ursrpungligen smällfet ung amerikanska som blev trådsmal och som så småningom startade ett asflott varuhus i NY.
Allt var liksom flärd och glitter och haute couture och bra viner, typ.

Det borde väl inte vara så svårt, tänkte jag. Och så skissade jag fram en hjältinna och hennes tre väninnor (det är ett annat schema, fyra "tjejer" som hållit ihop i vått och torrt, typ. Män, barn älskare kommer och går men väninnorna består.)
Jag blev rätt nöjd vid en första anblick.
Hör här nu:
Hjältinnan heter Sylvie och har jobbat upp ett företag inom hemdesignbranschen som har filialer över hela Europa! Funkar på postorder och nät. Nu ska hon satsa på staterna. Det handlar alltså om hemtextil. Badrockar, påslakan och gardiner. Men också om krukor, pottor, små möbler etc. En helhet, okej!? Sylvie tar hand om helheten.
Hennes kompisar är
1. matjournalisten och nästan-vinalkoholisten (smällfeta) Viveka. En skön brud med glimten i ögat, tänkte jag att hon skulle kalla sig själv. Vad tror ni? Hon går klädd i såna där skynken.
2. Annagreta som är jurist.
3. Clara som är arkitekt och möjligen vegan. Blev mor sent i livet.

Sylvie själv har två vuxna söner, Alexander och Rudolf som hon fick med den där svinpälsen som hon nu har lämnat. Gossarna får vad de pekar på, för det fick inte hon och de hänger kring Stureplan.

I övrigt så gäller: spänning, högt tempo, sex (både "bra" och "dåligt"- hjärta, smärta, våldtäkt säljer, som bekant), glamour och maktkamp. Det här kan inte vara så svårt.

Well, jag började skriva och ju längre jag kom, desto mer trist blev det. Det var helt enkelt tre medelklasstanter som hade reunion i en malåten sommarstuga och allt vad flärd och sex hette var fullkomligt uteslutet.
Det enda som kvarstod var ett lamt intresse för hemtextil! Champagne hade de ingen, och de käkade rökt kött och limpmacka av någon anledning.
En något flärdfull detalj som blev kvar var Sylvies röda platåträskor.

Nu känns det här lite småjobbigt. Tantsnusk om heminredning? Sex kan jag nog fortfarande greja. Men flärd?! Och hur får man liksom Systembolaget att bli flott? Och inte kan man väl ha bubbelpool i svensk skärgård?
Vad ska jag göra?

Ni kan förstås säga att jag ska flytta alltsammans till Monte Carlo, där spelar man nog inte Mah Jong, vilket de här tanterna kan, utan roulette. Och att det liksom blir mer pengar i omlopp om jag försöker mig på en sån sak.
Men tanterna. De kommer ju vara helt borttappade där nere? Viveka super väl ihjäl sig och Annagreta åker på nån solochvårartyp, det kan jag svära på. Clara åker hem direkt. Den enda som möjligen klarar sig hyfsat är Sylvie. Och hennes söner.

Betyder det att jag måste ta bort alla andra?

Kära läsare, råd emottages tacksamt.

Er,

6 kommentarer:

fransyskan H sa...

hahaha - wonderful! Mâste nog fundera lite pâ fortsättningen men maste redan nu säga att det var det roligaste jag läst pâ länge!

En ev. lösning skulle ju dock kunna vara att vi genom AnnaGretas langväga väninna, Lena, kommer i kontakt med hennes tremänning som râkar vara ingen mindre än greve De Ville som, hör och häpna, är bosatt i ett slott sisadär strax utanför Paris. (Och han har givetvis ocksa en övernattningslägenhet i Paris vilket, just det, är som bäddat för spännande framtida övernattningar och snabbvisiter i storstaden). Som av en händelse är han pa visit i den Stockholmska skärgarden och när han far syn pa den tältklädda Viveka blir han som besatt. (Greve, Paris, Champagne, Glamour och Sex).

Han bjuder givetvis ner henne, men da hon och övriga just är inne pa att skissa pa kommande kollektion blir de tvungna att aka vidare alla 4. Sa följer en spännande del bland haute couture och andra upptäckter i storstan (Sex in the French city).

Sylvies söner? Jomen, de haller ju pa att sla igenom som popartister och kontakter bla Nina Persson fran Cardigans som är bosatt i New York. Hon och amerikanska snubben kommer pa besök, i Stockholm, och ena sonen blir ev. anledning till ett första snesteg fran Nina's sida. Obs. Iklädd Chanel.

Ja resten... det kan säkerligen fler hjälpa till med!

Lycka till!

Charlie Truck sa...

Hmm, jag tror inte att Sylvie både kan ha en sådan framgångsrik karriär och kul sexliv på en gång. Antinen eller, allt har man bara i sista kapitlet.

Alltså, hon förlorar imperiet när hon bedras av en Madoff-typ som hon var huvudlöst förälsakd i. Hon åker till stugan med vänninorna för att slicka såren och kommer där efter x flaskor vin på en fullkomligt genialsik affärsidé: Hon ska sälja utedass till amerikaner! Sedan bygger hon upp sitt imperium och träffar den unge ,snygge miljökonsulten som hjälper henne med marknadsföringen. Utedass, the answer to the threat of global warming!

En miljömedeveten chicklitthjälitnna, det du!

Ev. kan en av sönerna bli kidnappad av Madoff-typens hejdukar men miljökonsulten (som är fd secret serviceagent) fixar biffen. Kidnappningen sker i San Tropez på prinsessan Madeleines båt.

Charlie Truck sa...

Det här var ju fantastiskt roligt. Kan vi inte skriva en kollektivroman och skicka in den under pseudonymen Laila Koppler?

Allvarligt är det ett kul bloggprojet, ett kapitel var som en följetong.

Jörel sa...

Aj det blir inte mycket av den flärden om blott röda platåträskor blir kvar...
Grundregeln är väl att de måste vilja någonting så mycket att det gör ont.

Jag tycker att du gifter ihop tantsnusk-genren med någon roligare genre.
Isländska sagor till exempel. Har inte gjorts sedan Frans G Bengtsson vad jag vet, och som jag minns hans berättarkonst var den lite svag på just chick-litt-aspsekterna.
Ett besök i vad-skulle-hända-om-laboratoriet, helt enkelt.

Viveka sa...

Ett Frans G Bengtsson-stuk kanske kunde fungera. Dock inte med tantsnusk etc. För det tror jag inte att du egentligen vill stå för. Hitta på något eget i stället!

En Viveka

Karin S sa...

Fransyskan H,
Mmm, jag har planer på fransk inblandning. Lite Paris men sen tänkte jag mig nog mer Riviäran, typ. Ingen jäkla jordbrukare, de är så fasansfullt traditionella, klagar på hotande exproprieringar och skattetrycket. Det går inte. Vi måste hitta en snubbe med eget flygplan (Sarko?) men det ska nog gå!
Och sönerna tänkte jag mig nog mer som framtida börsmäklare, fast det kommer de väl inte greja, för det måste man förmodligen jobba häcken av sig för. En av dem kan möjligen ha pop som hobby. Nä, jag skoja. Nu var jag inne på de här medelklassvärderingarna igen...

Charlie,
Jag är benägen att hålla med dig, om det där med sexet OCH imperiet. Å andra sidan, hennes barn är åtminstone vuxna. Hon har faktiskt bara en boll i luften (jobbet), kunde hon inte då hinna med lite sex med någon yngre snubbe?
Iofs håller jag med om att för att hon verkligen ska trilla dit så behövs en Madoffman, eller frisläppt fransk/rysk/grekisk prins, typ.
Men hur kul är de i bingen?
Frågorna hopar sig!

Gärna kollektiv roman, fast redan här ser jag svårigheter, det "spretar" som förlagsmänniskorna säger. Vi måste sträva åt samma håll!

Jörel,
Verkar skitsvårt. Jag ville göra något ENKELT! Förut skrev jag en roman med grekiskt drama som underton, det var rätt jobbigt, faktiskt. Å andra sidan blev det bra. Väldigt litterärt. Inte en förlagsmänniska begrep sig på den och de sålde 267 ex. Så jag känner mig därefter något tveksam.
Men kanske ett isländskt "relationsdrama"? Man tar en vanlig familj och så fort de kommer i konflikt så bankar de ihjäl varann? Sen hämnas de?
Faktum är att isländska sagor har en tram av tantsnuskschema.

Viveka,
Hur jag än gör så BLIR det nog ingen tantsnuskhistoria, fast en sån här grej skulle nog kunna bli en BRED roman, som det kallas. Med lite engelskt stuk, det där klassträffsjoxet och väninnejoxet. Men att kavla ut språket till tantsnuskets tunnhet vore alldeles för tråkigt.
Så oroa dig inte!