Jag hamnade i något av ett gräl hos Therese, apropå detta med vilka författare som är mest sedda över axeln av etablissemanget, traddisar som manifestundertecknarna eller experimetella. Jag påstår att det faktum att författare är kritikeromhuldade inte säger något. Det har gått inflation i litteraturkritiken, det mesta som kommer ut och kritiseras anses bra. Åtminstone av de egna polarna. Men även av andra, det är inte uteslutet.
Så det räcker liksom inte som kriterium. Författare kan inte leva på recensioner, och böcker säljer och läses inte nödvändigtvis för att de får goda recensioner heller.
Därför föreslog jag en googling på de ekonomiskt högsta litterära priserna och en koll av vilka som fått dem. Den googlingen lär jag väl få göra själv om den ska bli gjord.
Så nu gör jag det. Här är prislistan. Eftersom priserna är många så kan den här undersökningen innehålla fel.
Borås tidnings debutantpris 100.000 går övervägande till experiment, vad jag kan se. Även om Hassan Kemiri för några år sen nog får ses som någorlunda traditionell, i alla fall i mina ögon. Att han ibland använder fransk ordföljd hindrar inte det omdömet från min sida.
Ingen av manifestundertecknarna har fått det.
De Nios Stora Pris 250.000 går till etablerade författare inom bägge kategorierna, skulle jag säga. Så här har inga unga frusterade något att hämta. Än.
De Nios Särskilda pris 50.000-100.000 går generellt till gamlingar.
Gerard Bonniers pris. Till etablerade författare. Kanske inte så dumt att få en dusör på 125.000 på ålderns höst?
Nordiska rådets litteraturpris 350.000 danska kronor har under 2000-talet delats ut till två svenska författare, Stridsberg och Ström. Båda får väl ses som experimenterande? Även om Ström har uppnått pensionsåldern.
Svenska akademiens nordiska pris 300.000 går till väl etablerade författare.
Så... nej, man kan nog inte säga att manifestundertecknarna kammat in storkovan direkt. De enda som öht fått några priser värda pengarna i den här gruppen är Sara Stridsberg och de som fått Boråspriset.
Nu ska jag googla på manifestundertecknarna så får vi se.
Susanne Axmacher verkar ha debuterat i år. Några priser har det inte blivit än.
För Jesper Högströms del ser det magert, för att inte säga mörkt ut.
Sven Olov Karlsson har fått ett landsbygdsstipendium på 25.000 spänn enligt wikisidan. Och räknar tydligen de statliga författarpengarna som ett stipendium. Hm, men några litterära priser har han inte fått vad jag kan se.
Jens Liljestrand har en lite fylligare dossier på nätet och har tydligen fått tidningen VIs litterära pris. Första priset för det här gänget, alltså. So far.
Anne Swärd tycks också ha kammat in ett pris, och ett nästan-pris, Augustnominerad i af. I det här sammanhanget rätt bra med andra ord.
Jerker Virdborg var ju den ende undertecknaren jag kände till och han verkar också vara den mest framgångsrike.
Pauline Wolff slutligen tycks ha fått katapultpriset.
Jaha, vad ska man säga om det här?
Antagligen kan man inte säga mer än att de här författarna tycker sig se tendenser i samtidsprosan som de inte gillar. Mer än så går inte.
Och faktum återstår: de böcker jag minns från det senaste året som skapat debatt är Lundgrens och Noréns, som nog inte kan kallas traditionella romaner i alla fall.
Vidare kan jag helt klart konstatera att de enda något större prissummor som går till debuterande författare är Borås, där det experimentella dominerar helt och katapult där den enda belönta som inte skriver på sådana sätt som manifestförfattarna ogillar är Pauline Wolff själv. Resten är gravt experimenterande.
För att en sån här studie ska bli någorlunda vettig måste man ha fler fakta på hand. Att en äldre generation författare som överlevt som just författare i någon högre grad är mer traditionella är väl inte så konstigt. Men vad händer med de unga författare idag som överlever som författare? Har litterära priser etc inverkan på karriären?
I allra högsta grad, skulle jag tro.
Men vi vet alltså inte hur morgondagens litteratur ser ut. Det enda den här undersökningen konfirmerar är att experimentella debutanter håvar in mer än traddisar.
Och bland gamlingarna i någon mån tvärtom.
Ser att Augustpriset fallit bort. Här dominerar traddisarna. Å andra sidan har det här priset (som väl är det som ger mest eko i medierna och därmed störst följande försäljning) endast gått till en debutant en gång, vad jag kan se. Det gamla gardet dominerar även om lite yngre men numera (efter priset) etablerade författare fått det. Flygt, Ohlsson och Vallgren t ex.
Och faktum återstår: de böcker jag minns från det senaste året som skapat debatt är Lundgrens och Noréns, som nog inte kan kallas traditionella romaner i alla fall.
Vidare kan jag helt klart konstatera att de enda något större prissummor som går till debuterande författare är Borås, där det experimentella dominerar helt och katapult där den enda belönta som inte skriver på sådana sätt som manifestförfattarna ogillar är Pauline Wolff själv. Resten är gravt experimenterande.
För att en sån här studie ska bli någorlunda vettig måste man ha fler fakta på hand. Att en äldre generation författare som överlevt som just författare i någon högre grad är mer traditionella är väl inte så konstigt. Men vad händer med de unga författare idag som överlever som författare? Har litterära priser etc inverkan på karriären?
I allra högsta grad, skulle jag tro.
Men vi vet alltså inte hur morgondagens litteratur ser ut. Det enda den här undersökningen konfirmerar är att experimentella debutanter håvar in mer än traddisar.
Och bland gamlingarna i någon mån tvärtom.
Ser att Augustpriset fallit bort. Här dominerar traddisarna. Å andra sidan har det här priset (som väl är det som ger mest eko i medierna och därmed störst följande försäljning) endast gått till en debutant en gång, vad jag kan se. Det gamla gardet dominerar även om lite yngre men numera (efter priset) etablerade författare fått det. Flygt, Ohlsson och Vallgren t ex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar