lördag 13 november 2010

Bifloder i samtiden

Det här gladde mig litegrann. Helena Looft har för den som följer en liten smal bäck av samtidslitteraturen skrivit den första rent språkmaterialistiska diktsamlingen (enligt henne själv, eftersom ingen annan vill kännas vid begreppet), Brusa högre lilla å. Eftersom jag inte läst den kan jag inte säga så mycket om den, men däremot gillar jag Loofts uttalade vilja att undersöka om det verkligen går att inte-kommunicera med poesi:
Ja, "Brusa högre lilla å" var ju ett experiment – jag ville ha svar på frågor som: går det att skriva en meningslös bok? är det möjligt att låta bli att kommunicera? finns det poesi som inte säger någonting? – och jag måste säga att det har lyckats. Eller misslyckats, det beror på hur man ser det, men alla som har anklagat språkmaterialismen för att vara allt detta – meningslös, ickekommunikativ, obegriplig – kan nu ta del av resultatet i alla fall. Det vill säga: Även om man försöker av alla krafter så går det inte att låta bli att kommunicera, det har jag upptäckt under de senaste månaderna.
Var inte det fint?

10 kommentarer:

Bengt O. sa...

Ditt inlägg intresserade mig så mycket att jag satsade 25 SEK på att köpa "boken" som e-bok bara för att upptäcka att jag redan läst den gratis någonstans för ganska länge sedan.

Som den benhårde materialist (ej språkd:o) jag är fäster jag mig främst vid att man kan köpa boken "med hårda pärmar" för 447 SEK och som pocket för 314 d:o. En rip off så gott som någon men varför inte.

Försäljningsframgången lär ju bli beroende av att ingen spelfördärvare berättar vem som är mördaren, nej hur icke-kommunikationen fungerar menar jag förstås. Säger därför enbart att "Brusa högre lilla å" dels påminner mig om Malte Persons "Apolloprojektet" dels om Povel Ramels "Tusen lilla foting."

Power och kosing till Helena!

Karin S sa...

Bengt O,
Du gör mig lite besviken, har du verkligen läst HELA boken gratis? Var det inte ett utdrag?

Och att inte tala om "facit" är ju för sent!? i och med att Helena gör det själv.

Men visst, power och kosing till Helena!

Helena Looft sa...

Jag vet inte om jag gör er besvikna nu, men jag tjänar inte ett öre på boken. "Brusa högre lilla å" är ett helt ideellt projekt. När man ger ut böcker via Vulkan kan man, om man vill, lägga på en summa på själva tillverkningspriset, men det har jag alltså inte gjort. Boken kostar så där mycket att framställa och pengarna går uteslutande till tryckningen och till Vulkan.

Jag skickar dessutom gärna ett pdf-ex gratis – det är bara att mejla! – om någon vill ha ett direkt av mig. Det finns ingen anledning att hemlighålla innehållet heller, sådant rävspel är på tok för kommunikativt :-)

Karin S sa...

Laura,
Jag föreslår att du vänder dig till Helena DIREKT om du vill henne något. Jag är uppriktigt sagt jäkligt trött på ditt slappa kommenterande i likt och olikt.
Hädan efter kommer jag ta bort allt som inte håller sig strikt till MINA ÄMNEN. Kanske även det om det vill sig illa.

Karin S sa...

Helena,
Hoppsan, i ren ilska tog jag bort en av mina egna kommentarer.
Nej, inte besviken men lite synd att Vulkan tjänar (lite) pengar på din ideella språkmaterialism. Och inte du.

Laura sa...

Okej, Karin!
Jag lovar att hädanefter hålla käften!
(Jo, jag har vänt mig till Helena direkt, som du säkert förstår. Tack för att du tog bort kommentaren som skulle bort.)

Bodil Z sa...

Rubriken här fick mig att tänka på gångna tiders flodteman här och hos mig. Det var väl ungefär vid samma tid som vi avhandlade inlandsisens roll i den nordiska historien...

Karin S sa...

Bodil,
Inlandsisen kommer att få sin comeback i min nuvarande roman, allt går i öglor, snart sitter vi här vid en flod igen. Jag lovar.

Bengt O. sa...

Instämmer med Karins kommentar till Helena. Tråkigt att du inte får åtminstone kaffepengar för din insats. Men tack i alla fall. Det var kul.

Magnus sa...

Gillar idén om samtidens och historiens topografi, en bild som naturligtvis också kan överföras på familjehistoria, språk- och mentalitetshistoria och så vidare. Och självklart finns det även underjordiska förbindelser i dessa landskap, bäckar som försvinner ner i ett hål för att dyka upp igen någon mil längre bort, etc.