Läste en artikel på SvDs Brännpunkt som jag inte blir klok på. Erkänner att jag inte blir riktigt klok på var jag står i fildelningsfrågan. Men en sak är klar: Jag har faktiskt aldrig fildelat. Nix, handen på hjärtat, jag har aldrig laddat ned film eller musik från nätet. Visst har jag säkert sett filmer och lyssnat på musik som kommit i min väg på det viset. Men ändå. Nej. Och jag hade lika gärna kunnat vara utan. Det handlar ju i första hand om kommersiell musik och film.
Det är också därför jag ställer mig frågande till en del påståenden i den här Brännpunktsartikeln, författad av författarförbundets ordförande och förläggarföreningens dito. Som det här:
För oss handlar denna debatt framför allt om de grundläggande förutsättningarna för svenskt litterärt skapande. Principen om upphovsmannens ensamrätt att förfoga över det han eller hon skrivit ger författaren en möjlighet att försörja sig på sitt skapande.
Qué? På litterärt skapande kan man inte försörja sig idag. Eller som min agent uttryckte saken: den litterära litteraturen är inte ekonomiskt intressant. Men hon medgav i och för sig att den kunde vara intressant på andra vis. Men alltså, i bokbranschen heter det numera den litterära litteraturen, till skillnad från den kommersiella.
Och det artikelförfattarna talar om här är förstås den kommersiellt gångbara litteraturen. Böckerna. Fildelningshotet mot oss andra är minimalt. Men även kommersiellt gångbara författare kan ju säga nej till nedladdningsbara böcker?! Eller nedladdningbara ljudböcker?
Möjligheten finns.
Så diskussionen om den nedladdningsbara "litteraturen" är faktiskt inte att likställa med den om musiken och filmen.
I övrigt vet jag som sagt inte var jag står. Jag tycker ju i pricip att upphovsmännen ska ha sin del av förtjänsten. Men hur man ska ordna det vet jag inte.
2 kommentarer:
Oscar Swartz har gjort samma reflektioner.
Kulturarbetare missförstår: Exemplarförsäljning död
http://swartz.typepad.com/texplorer/2008/11/kulturarbetare-missförstår-exemplarförsäljning-död.html
Bard slevade makaroner i personalmatsal!
http://swartz.typepad.com/texplorer/2005/09/bard_slevade_ma.html
Tyvärr är det så att om man läser "gammelmedia" så blir man faktiskt inte så värst mycket klokare när det gäller t ex IPRED.
För att bli lite klokare så rekommenderas
t ex:
Mark Klamberg
http://klamberg.blogspot.com/
Eller:
Henrik Alexandersson
http://henrikalexandersson.
blogspot.com/
.
Fåtöljstrateg,
Läste Swartz och han talade mest om musik vad jag kunde se, och det är inte riktigt samma sak.
Grejen med den "smala" litteraturen är väl att den kan upphovsmännen i vilket fall som helst inte leva på. Så där blir hela resonemanget rätt konstigt. I och för sig håller jag med om att upphovmannen fortfarande ska vara den som bestämmer HUR hans verks ska spridas. Med andra ord: Man kan som författare säga nej till former som går att ladda ned på nätet.
med film och musik är det en annan sak för de är så jäkla enkla att få ut på nätet, det räcker ju med att EN person gör en skiva eller film tillgänglig så är det klippt?
En bok måste ändå skannas in eller läsas in i såna fall, olagligt då som det ser ut nu i alla fall.
Och det är faktiskt jobbigare.
Men jag håller med dig om att det inte är särskilt lätt att få någon kläm på den här frågan.
I PRINCIP är jag för upphovsrätt och skydd av idéer och uppfinningar, men kanske har vi kommit till en punkt där det där skyddet blir i det närmaste omöjligt att upprätthålla.
Vidare har det ju inte alltid varit självklart heller.
Så det är rätt intressant att se vad som kommer hända.
Ska kolla dina andra två länkar under dagen.
hej,
Skicka en kommentar