Och här har vi en turist till.
Det är tröttsamt med människor som bara vidarebefordrar klichéerna. Klart, går man på Sorbonne och i övrigt på arrangemang som svenska kulturinstitutet ordnar eller åtminstone medarrangerar så får man kanske det intrycket. Jag menar, det görs ju andra filmer än Amelie från Montmartre i det här landet. Man kanske inte ska hänga upp sig på just den. Om man nu är intresserad av film. Det var en film som funkade framför allt i USA men det var inte en europeisk kvalitetsfilm.
Men, om man är tjugofem och kommer från Sverige så har man tydligen inte fått lära sig i skolan att film inte är samma sak som verkligheten. Man har väl så ini helvete identifierat sig med allt man läser och ser så man kan inte föreställa sig ett annat förhållningssätt till det berättade, om det så är på film eller i litteraturen.
Det tar lång tid att börja förstå sig någorlunda på det franska för en svensk. Så småningom gör man ändå det, och jag lovar, identifikation kommer man ingenstans med. Det är hjärnan man får använda, inte les trippes. Samma mallar fungerar inte, jo, det är fortfarande Simone de Beauvoirs land. Kollat upp aktiviteter kring henne och hennes författarskap?
Det verkar ju finnas, om inte annat, en jäkla massa att läsa.
Nä, lägg ned nöjesbloggarna och ta in fler understreckare om franskt kulturliv.
7 kommentarer:
Fresta mig inte att göra en sådan där, ja vad ska vi kalla det: ytgrävning? Ett litet lätt krafsande på ytan alltså, fast nej, jag låter bli.
Eller jag måste nog ändå - lite trött eller förstrött - undra över det här påståendet:
"Första personen att kritisera denna vulgäruppfattning var Ibsen via sin Nora i Ett dockhem."
Var han? Den allra första personen som kritiserade "denna vulgäruppfattning"?
Jadu, vulgäruppfattningen får nog skribenten själv stå för. Jag träffar inga Amelies här, bara skärpta tjejer som på sätt och vis har det lättare än sina svenska systrar att göra karriär, eftersom man får ha hjälp i hushållet.
Möjligen sitter inte de tjejerna av franskalektionerna på Sorbonne.
Det var ju fint att se att det finns fler än jag som reagerade på den där krönikan. Skrev just ett liknande inlägg.
Ravbur, läste ditt inlägg och på sätt och vis är vi överens. Den här tjejen har so far bara spridit vidare de fördomar hon fått med sig hemifrån om Frankrike. Och det är väl precis det man inte vill ha från någon på plats?!
Karin träffar inga Amelies. Inga hushållsnära Amilyas heller, förstår jag, eftersom hon inte inkluderar sådana i kvinnogemenskapen. De kallas "hjälp" och de "hjälper" Karins Skärpta Systrar. För att de är så snälla.
/Sophie de Vernehême
Bästa Hemvärnsmadam, eller ska jag säga Lottakårist?
Det där får stå för dig.
Skicka en kommentar