Häromdagen blev jag lite sugen på att vara uppvuxen i Varberg på sextiotalet. Tänk att ha minnen av en svensk småstad medan den ännu var småstad, med tygaffärer och bensinmackar och skoaffärer? Lennart och Bodil snöade in helt på väsentligheter, kändes det som. (Jag är helt allvarlig!)Själv försöker jag nu dra mitt strå till stacken, jag menar att man inte kan tala om drottning Blanka (inte ens som plan) utan att någonstans få med den här bilden.
Men så har jag också en dotter som heter Blanche.
9 kommentarer:
Jo, det är som jag alltid sagt, att Varberg har något som inga andra städer har! (i alla fall inte på samma sätt...)
... som att flickorna i Lissabon har det, där de har det, i Lissabon?
Känns det som.
*Ja'ba'skojar*
Nja, jag tänkte på en ganska väl bevarad 1800-talsstadsplan, med en del låga trähuskvarter och lite mer pampiga stenhus och i stadskärnan ganska få fula moderna hus, ett centrum med fin småstadskaraktär. En stad med kontinuitet genom historien. Men det är klart, flickor också..
Edelfelts bild leder förstås tanken till Snoilskys
Rida, rida ranka!
Rida, rida ranka!
Unga kungamakan
Gungar fyraårig
Knubbig, gullfjunhårig
Pilt på silkesknän.
Hästen heter Blanka.
Genom färgad ruta
Öfver mård, skarlakan
Morgonstrålar gjuta
Ljusa floder hän.
Rida, rida ranka!
Liten pilt skall växa,
Pärmebok och läxa
Flyga fort i minnet,
Nu är Erik lärd.
Hästen heter Blanka,
Kråmar sig och frustar,
Hvitt som mjölk är skinnet.
Svennen redan rustar
Sig med sköld och svärd.
– – –
Jag tycker som sagt att Varberg verkar fint, eller snarare verkade fint vilket förstås inte utesluter att det fortfarande är det.
Den där närmast kärleksfulla diskussioner om småsaker...
Fast det är klart, mina föräldrar låter så om Stockholm. Det gör inte jag. Här låg det en Clock, kanske jag skulle kunna säga på ett ställe, men ingen vet nog vad en Clock är längre. Eller en läderhandel där det såldes svenska träskor och murarskjortor.
Här låg Puss och kram jeans och här låg Gul och Blå?
Här låg det inget hus alls och här var Södra Stations banområde.
Här låg Lugnet, det har jag för resten skrivit om.
Nu ligger här en stad av glas.
Det är lite som att lyssna på gamla skivor. Trevligt men man ledsnar.
Agneta, jag tänker nog mer på den lilla visa en av länkarna leder till, men Soilsky är ju alltid bra...
Ett relativt fornt stadsliv är jag uppvuxen med. Under fyrtiotalet passerade jag på min skolvägs tre första kvarter mjölkaffär, ångbageri, ett vanligt bageri, konditori, speceriaffär, skoaffär, hattmakare, musikaffär, två tobaksaffärer - i var sitt kvarter- , barnklädesaffär, missionsbokhandel, en garnbod som också hade strumpor och underkläder, radioaffär, Sidenhuset, juvelerarbutik, cykelaffär, ramaffär, blomsteraffären RESIA-butik, blomsteraffär, färgaffär och säkert några till som jag inte minns just nu. I fickorna hade jag alltid sockerbitar att ge till de hästar som med flakvagn levererade varor till alla dessa butiker.
Till alla hus hörde gårdar med bostäder, uthus, ibland hantverkare och många spännande prång. Alla gårdarna i vårt kvarter och kvarteret mittemot ingick i vårt lekrevir. Klättervänligt var det och det händer fortfarande att jag klättrar där i drömmen. Greppen för att ta sig upp på till exempel ett visst uthustak ligger kvar i ryggmärgen ...
Jag vet vad en Clock är. Det fanns en på Regeringsgatan, mittemot Gallerian. Där är en McDonalds numera tror jag. En gång stod vi i samma kö som Olof Palme. När våra pojkar skrev om detta i uppsatsen "Vad jag gjorde i helgen" blev de tillsagda att inte hitta på.
Och jag satt på bussen var och varannan morgon bredvid Ingvar Carlsson, fast då var han inte statsminister än (utan nån annan sorts minister) och jag gick i gymnasiet så det hade jag vett att hålla klaffen om när det var dags för uppsats.
Han tog väldigt lite plats.
Skicka en kommentar