Visserligen är jag väl politiskt nån sorts folkpartist - har i alla fall mest röstat på dem, men det underliga är hur man blir och vad man blir. Har en god vän som talar om sina olika existenser och att hon måste skriva julkort till dem som har med dem (existenserna) att göra. Jag skriver inte julkort till min historia, men borde antagligen. Hur som helst: just nu har jag en sorts liten existens som låtsasledarskribent. Kanske har politiken förlorat en talskrivare i mig?
Samtidigt så är man ju en sorts svar på de svar man får. Man skriver en bok. Det går bra. Då skriver man en till. Det går mindre bra. Då tar man reda på varför (och det tar ett tag!) och så försöker man göra något åt det och så försöker man redovisa vad man kommer fram till - skälen till att det gick mindre bra sas och då blir man folkpartistisk ledarskribent!
Det är där jag inte hänger med riktigt längre.
Vad jag menar? Jag menar bara att jag trodde att jag ville bli författare, men det verkar som om jag har fler läsare som - just det! - folkpartist!
Inga länkar finns, inga officiella dokument heller. Jag är inte med i något politiskt parti, lovar på heder och samvete,
Er tillgivna,
1 kommentar:
Möjligt, det där med friheten. Och fö har jag gjort två såna där test, ett amerikanskt där jag framstod som vänsterliberal, inte så konstigt kanske, man behöver liksom bara vara emot dödsstraff, och ett svenskt där man såg mig som centerpartist ELLER kristdemokrat, något som fick mig att undra om folk (inklusive jag själv) verkligen röstar på det de borde. Hur som helst, jag ändrar mig inte!
Björklund uppfattar jag som lite osmidig men jag håller i stort sett med honom i sak, åtminstone på utbildningspolitikens område, och det är väl möjligen där och kulturpolitik som jag skulle kunna ha några uppfattningar....
Skicka en kommentar