Precis som Johan Lundberg tyckte jag att det här var roligt. Helt utan ironi, jag blev glad av det.
Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv. Möjligen skulle jag ha lagt till några ilskna svängar om den medelmåttighet som oftast präglar alster särskilt nämnda under punkt 3. De "historiska" "romanerna"... Svår konst. Sällan behärskad. Man tar en historisk person och skriver en drapa proppfull med anakronismer. Och man våldför sig på någon som inte längre kan försvara sig. Oförlåtligt i mina ögon. Obs. Jag är inte emot forskning och publicerande av reslutat, men jag är helt emot fritt spekulerande under förevändning att det skulle vara "konstnärligt".
Blä.
Men som sagt, även resten var bra.
Till skillnad från Malte Persson ser jag en poäng med manifest av det här slaget. Grupperingar och tydlighet behövs. Dessvärre särskilt i dagens mediala klimat där enskilda röster knappast hörs och där kotterier behärskar spelet bakom kulisserna som då och då liksom läcker ut i media i form av obegripliga påhopp och fejder.
Och finner även hans sedvanliga petande i detaljer och bjäbbande lika löjligt som vanligt. Visst, Shakespeare - jamen visst! Och Selma, visst!
Och självklart, Malte, handlade manifestet egentligen om dig! Som allt annat!
Fortsätt vara smickrad! Du har all anledning!
Skulle gärna se en liknande text från unga seriösa kunniga kritiker, även här försvinner de få kloka rösterna i själva slamret från ankorna eller kören eller vad man nu ska kalla dem - flera av dem samtidigt "kritiker" förmodligen i sina egna ögon i alla fall.
Så jag skriver under jag med. Här på min egen lilla kant.
4 kommentarer:
Sâ gör verkligen jag med! Det ganska intressanta är att detta till mycket gäller även det franska romanskrivandet, i mina ögon. Kanske ganska allmängiltigt i den icke anglosaxonska världen - där vi, efter -68, nu skrikit att "l'auteur est mort" i snart fyrtio ar. Jag blir även jag mycket glad när jag läser detta manifest - ett flertal brister "pa pricken" (och de flesta verkar mynna ut fran denna "berättarens död"). Tycker kommentarerna runt fond/form är perfekta. (Nancy Huston har fö givit ut en hel bok som behandlar ungefär samma punkter manifestet tar upp. Har dock ej läst än sa jag kan inte kommentera dess pertinens).
fransyskan H,
Jepp, jag håller helt med dig. Jag läste någon intervju med Makine för länge sen där han dystert konstaterade att sedan Sartre sitter alla franska författare och pillar i sin egen navel och skyller på sin mamma.
Det är väl att hårdra det hela men även den franska prosan och det franska tänkandet har liksom aldrig repat sig sen dess riktigt.
Samtidigt som det trots allt fortfarande finns en tro på berättandet och berättelsen (och någonstans språket), syns t ex i fransk auteurfilm som inte har någon motsvarighet i nordeuropeisk/anglosaxisk film.
Det franska känns mer kluvet eller komplext här.
Även om den stora tendensen är densamma.
Jag hoppas ni också läste kommentarerna. Det sedvanliga bjäbbet från folk som inte kan och därför förmodligen känner sig kränkta.
Maltes reaktion var väl inte så farlig. Regler är ju till för att brytas. Man får se på manifestet som en helhet och inte slaviskt känna sig bunden av varje enskild punkt.
Nu gäller det bara att "implementera" det hela...
Bengt O,
Läste kommentarerna och fann dem mest sura och heller inte så insatta. Den tendens det här manifestet försöker opponera sig emot är antagligen inte så synlig för utomstående.
Vad gäller Persson håller jag med om att jag tog i. Å andra sidan, vad tillför hans kommentarer och randanmärkningar?
Skicka en kommentar