Och bara för att bland bort korten här så tänkte jag nu hålla er informerade om hur det går med mina illustrationer. Det går sådär. Tittade på det jag hittills åstadkommit och kom att tänka på Olle Ångest (se bild). Det är något liksom både darrigt och valhänt över mina små grejer. Njurarna ser inte ut som njurar utan mer små klumpar. Kniven ser ut som en Olle Ångest-kniv (Varför kniv, frågar ni, för att man ska se att det är njurar och inte bruna bönor, svarar jag. Och skärbräda.)
Det enda som blir bra är rosorna (ibland) och döskallarna.
Funderar på en ganska kraftfull bild med en lösgom (handikapptänder, något jag faktiskt skrivit en hel roman om (Jag skojar inte!)- den refuserades) som kniper till om en ros?
Funderar på en dödskalle med korslagda rosor bakom.
Funderar helt enkelt - möjligen - i fel banor.
Sekretären ser inte klok ut och radbandet är bara blekt och liksom prickigt.
Nu frågar jag mig om detta verkligen blir illustrationer till Den underbara romanen, eller om det blir något annat.
Hur som helst, jag kör på. Man får se vad det blir.
Kanske borde man ha med några spelkort också. Jag känner att det skulle kunna bli bra.
Problemet är väl att boken inte handlar mer än perifert om lösgommar, döskallar, rosor och inte alls om spelkort. Men det sista kanske man kan skriva till?
Och illustrationer är kanske inte bara illustrationer utan skulle kunna innehålla en egen liten historia. Tänker jag nu. Eventuellt.
Å andra sidan, en hel jäkla roman om en sekretär? Jodå, även det skulle förstås gå.
Jag gör så här: Jag ritar det som blir snyggt. Njurar blir bara snygga som poolform.
Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar