måndag 10 maj 2010

Författarskapet 1

Det här var förstås en bra artikel, av Per Gedin.
Min blivande förläggare tar också upp den, samt annat, i det här inlägget.

Som författare måste man självklart fundera över vad man vill med sitt skrivande. Läste en helt horribel historia i Författarnytt idag. Den här: Också en opublicerad författare är en författare.
Bara titeln säger väl på sätt och vis vad det handlar om. Man skriver och det är en del av ens person. Man blir publicerad, eller inte. De flesta blir inte publicerade. (Och fler och fler tar dyra studiemedel för att i slutändan aldrig bli publicerade. Skrivarskolorna.)
Idag gäller för en litterär författare, som inte än haft det som förr i tiden kallades ett genombrott, att ändra sitt skrivande.
Helt ärligt.
De som är inne på banan och hyllas av OEI och Aftonbladets kritiker kan fortsätta med sitt. De (få) som just slagit igenom med något mer lättillgängligt fast fortfarande litterärt, typ Alakoski, kan fortsätta med sitt.
Vi andra har att rätta oss i ledet.

Fast vadå, led.
Jag är totalt ointresserad av led. Jag är totalt ointresserad av ett tillrättalagt skrivande. Jag är totalt ointresserad av fula böcker. (Läs Helenas inlägg om det inte redan är gjort.)
Vad jag vill med mitt skrivande är faktiskt inte att tjäna pengar. Hör och häpna. Inte heller bli känd. Jag söker helt enkelt kontakt med dem som intresserar sig för samma eller liknande saker.
De finns antagligen i rätt liten utsträckning i Sverige. De finns i än mindre utsträckning hos de stora förlagen, där jag skulle påstå att de inte finns alls. Och medhåll får jag ju av Gedin, eller han säger att de finns, men de har inget att säga till om.

Så glöm mig. Jag skriver för dem som lämnat landet.
Och jag kan ju bara hoppas att små förlag som Tusculum och andra överlever.
Jag behöver väl knappast tillägga att jag tror att den här nya ordningen är helt åt helvete.
Men jag gör det i alla fall.

Kanske kommer inlägg framöver om hur mitt skrivande sett ut och om hur jag ser och sett på det.
En författare har nämligen ordet. I sin hand.

Hej.

8 kommentarer:

Kurt Wered sa...

I en tid då allt fler betydande konstnärer, författare och vetenskapsmän finner det för gott (om inte rentav nödvändigt) att lämna Sverige har det länge saknats ett naturligt forum för kvalificerad diskussion om svensk exilkultur. Nu har emellertid en grupp i Paris boende svenskar tagit det utmärkta initiativet att starta en tidskrift för landsmän i frivillig eller påtvingad exil.

Läs mer här: http://weredsvadligheter.blogspot.com/2009/09/nystartad-tidskrift-intervjuar-kurt.html

Karin S sa...

Hej Kurt,
Tack för lästips! Vore ju fint om du publicerade utdrag ur intervjun vid tillfälle. Om du har tid alltså.

Lennart Erling sa...

För allas information:
http://copyriot.se/2009/11/08/trolltyg-del-8-natet-som-teaterscen-kurt-wered-och-den-radikalkonservativa-trollkonsten/

Karin S sa...

Lennart,
Tack för förtydligande. Jag tror nästan att alla vid det här laget känner till den skumme Wered - och hur ARG han blir då man påstår att han är ett troll.

Så jag tänker att man får låta honom hållas, så länge han inte är elak eller plump.

Lennart Erling sa...

Karin,
jag anade att det var en överloppsgärning...

Lennart Erling sa...

För att kommentera ditt inlägg.
Du skriver: "Så glöm mig. Jag skriver för dem som lämnat landet."
Inte bokstavligen, hoppas jag? Kanske några här i landet framhärdar i att läsa dig.

Karin S sa...

Lennart,
Det där var nog ett uttryck för en närmast Weredsk ilska. Jag vet att jag har några riktigt bra läsare i landet. Så jag skriver väl egentligen för dem som VILL läsa, oberoende av var de bor.

verklig sa...

Häftigt med fiskarna!