är en annan av dessa fotografer som gett Paris ett "ansikte" i världen...En bild starkare än den bakomliggande staden - som förändras.
Det här är en av mina favoritbilder av fotografen som annars är kyssarnas oöverträffade mästare. Pariskyssarna, hånglande par på bänkarna i skymningen. Paren som smälter samman till former av Rodin.
Snögubben smälter den med, det finns en bild till av samma gubbe, då är det inte en gubbe längre, utan en oformlighet.
Som vi kanske alla förändras.
I mig sätter (som ett frö) denna bild en alldeles särskild form av hemlängtan.
PS. Foton därför att jag äntligen fattat att den här svarta bakgrunden som jag såg som en begravningsslips eller artonhundratalstapet egentligen är en bakgrund för foton. Tout simplement.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar