Jo, den här skolan barnen går i, den skickar hela tiden hem en massa papper till föräldrarna som de ska skriva under och dessutom ska föräldrarna skriva under i en bok att de fått papprena. Men igår dök det upp ett papper där det stod ERRATUM med jättestora bokstäver överst. Då blev jag lite nervös. Det visade sig att de hade satt fel pris på skolans t-shirt.
Men är det inte att ta i att skicka ut papper ungefär som om man rättade en doktorsavhandling för det?
Annars verkar diskussionen om skolan fortsätta i svenska media. Jag har skrivit om det här varenda gång skolan startar efter sommaren, känns det som. Kanske uppstår samma debatt varje gång skolan startar efter sommaren.
En tydlig skillnad finns dock mellan Sverige och Frankrike, och jag tolkar den som en tydligare politisk skillnad. Här har alltid funnits ett motstånd mot nymodigheter som statlig religionsfri skola, även om det periodvis varit svagare.
Idag hade de privata, oftast katolska skolorna, medvind. Inte för att de är katolska, men för att de hållit fast vid en gammaldags pluggskola som delar av den statliga skolan övergivit, och för att den gamla modellen ger bättre resultat.
Barnen går ut bättre rustade, kommer in på bättre eftergymnasiala utbildningar, som det heter.
Men nu ska jag inte tjata mer om det här. Det blir just väldigt tjatigt. Och egentligen vet jag inte om det är så intressant.
2 kommentarer:
Jo - det är intressant - har själv gjort likaledes runt -68 (för en evighet sen alltså), det vill säga placerat våra förhoppningsfulla i en skola som då basades av Ursulinernunnor. Skälen var de samma som dina : ordning och reda, inget tjafs om hur man ska klä sig på morgonen (det var uniform på den tiden) kort sagt "de la tenue";. Resultatet? om man nu ska kalla det så...Inga större besvär med studieresultaten, de fick erfarenhet av personligt och ganska intensivt jobb långt innan universitetet. Det har blivit läkare av dem, alla tre, och den enda som beklagat sig är den äldsta som (jag citerar) "måst bli psykiater för att klara upp allt nunnorna satt i huvudet på mig". Men det är klart, hade det varit i dag skulle jag nog gett vika för den allmänna åsikten, har blivit feg med åren, trött på att stå på mig... orkar helt enkelt inte vara käringen mot strömmen och behöver väl inte heller vara det: Någon fördel ska det väl finnas med att bli gammal!
Ingrid
Ingrid,
Jag undrar om det inte var svårare just kring -68 att gå emot strömmen? Min svärmor väntade sitt sjätte barn våren -68. Hennes äldsta flicka tog studenten samma år och dessutom startade hon en konservativ kristen föräldraförening på sina döttrars gymnasium. Gissa om döttrarna tyckte att hon var jobbig?
Barnen som hade huvuddelen av sin skolgång kvar efter -68 flyttades till privata skolor medan de tre äldsta barnen fick gå klart i de skolor de gick. Man förstår på dem att det inte alltid var enkelt.
Men idag ser det ju helt annorlunda ut.
Våra barn har alltså gått i låg- och mellanstadiet i en liten publik skola i kvarteret. Vi har varit nöjda med den liksom de flesta föräldrar jag lärt känna.
Kvarteret är bobo, det vill säga i huvudsak intellektuell vänster, men de allra flesta föräldrarna jag pratar med nu FÖRSTÅR att vi sätter ungarna i en privat skola. INGEN är nöjd med den publika högstadieskolan i kvarteret.
Och även om man alltså politiskt inte alltid är överens så är det här en rätt okontroversiell fråga.
Sen är det klart att inte alla av dem skulle tycka att det är okej att föräldramötena börjar med en bön riktad till Maria.
Fast mig stör det inte.
Skicka en kommentar