Thomas Nydahl, Occident, gör mig uppmärksam på att man även i England upprättar sk shariadomstolar. Läs hos honom, och länken han har till Times.
Vidare gör man så här, tar bort en dikt ur skolantologier där en kniv förekommer. Jepp, i England.
Med tanke på hur media rapporterar och beskriver England kanske man ska förhålla sig lite avvaktande till nyheter som dessa.
Egentligen handlar min tag mer om den svenska bilden av England, som ju ibland är helt rubbad.
8 kommentarer:
Just det Karin - den svenska bilden av England. Jag hänger kanske dåligt med, men när jag kom dit på 90-talet hade jag min bild: nedlagda industrier, regn och dimma på minuskontot, men pubar, kanaler, bokhandlare i vart hörn, bra morgontidningar och världens bästa veckotidskrift om litteratur, TLS. Det var min bild. En svensk bild av England. Vad såg jag när jag kom dit: jodå, jag såg allt det jag föreställde mig, men jag såg också mycket våldsdåd, fr.a. bland ungdomar - tre ungdomar blev mördade den veckan jag var där senast, bara i Birmingham i mars i år - mycket knark, mycket skatteflyktingar - men värst av allt: moskéerna överallt, islamismen, den sunkiga förorts"kulturen" med mögel, burka och helskägg på profetens barn, krig mellan muslimer och hinduer, skottlossning i de finaste radhusområdena, hemlöshet, fattigdom, arbetslöshet... you name it, England är verkligen betydligt mer illa däran än Sverige. Och Astrid undrade idag: finns det "frivilliga" sharia-domstolar i Frankrike? Jag tvivlar. Vet du Karin?
Thomas,
Jag har själv inte varit i England på evigheter, så min bild därifrån kommer uteslutande från dem som varit där, och från de som är där. Och den har säkert enorma luckor.
Men ta det där andra citatet, teaterkillen som säger att i London, minsann... DÄR! och så vidare.
DET är den bild man ofta får i svenska media av England.
Jag skulle tro att din bild kompletterar den bilden på ett väsentligt sätt.
Samtidigt kan ju flera bilder ha giltighet på samma gång, som du själv säger. Det du förväntade dig fanns kvar, men också en massa annat som du inte hade hört talas om på samma sätt.
Och just England är förrädiskt där, många svenskar tror ju att de verkligen begriper sig på och känner till England, något vi diskuterat tidigare här på bloggen. Medan jag får en känsla av att åtminstone i litterära kretsar så ser England ut ungefär som det där "Midsummer".
Jag påstår verkligen inte att din bild inte stämmer. Tvärtom!
Och shariadomstolar i Frankrike tror jag är fullkomligt uteslutet.
Vad jag är ute efter är helt enkelt att hela grejen med shariadomstolar låter helt rubbat. Samtidigt följer inte jag den engelska debatten på ett sånt sätt så att jag begriper hur dylika kunnat komma till stånd, vilket gör mig till en illa rustad kritiker av dem.
BBC nyheterna 18.00 svensk tid: "Två unga kvinnor hittades idag mördade i Birmingham. Enligt polisen har de utsatts för långvarigt och intensivt våld".
Karin, man måste väl inte känna till den brittiska debatten för att inse vad sharia-domstolar är? Jag tycker inte det.
Som sagt, jag tycker inte att det verkar vara en bra idé med ett parallellt domstolsväsende för vissa individer och vissa frågor.
Utan att argumentera för shariadomstolar så kunde man om man läste artikeln i The Times, notera att de är upprättade under Arbitration Act, d.v.s. de är skiljedomstolar som är tillämpliga om båda parter accepterar det. Jag inser att det finns massor med fall (skilsmässor t.ex.) där det förmodligen leder till orimliga resultat, men det går alltså från en inblandad part, åtminstone i princip, att vägra acceptera domstolens auktoritet. I princip skulle förmodligen (skiljenämnder) som tillämpar sharialagar vara möjliga att tillämpa i Sverige.
När det gäller enforceability, så är det mindre säkert, om domslut kolliderar med EKMR så kan brittiska myndigheter enligt Human Rights Act inte tillämpa den utan att riskera att bli stämda i Europadomstolen.
Hej juristen,
Jo, så uppfattade jag också artikeln, att det byggde på att båda parter var införstådda med att det här var okej.
Samtidigt kan man ju föreställa sig en hel del tvister där den där friheten blir en tämligen formell historia, och därmed värdelös.
Ditt sista stycke begriper jag inte, enforceability?
Jag förmodar att det betyder att det kan bli trassel om de här domstolarnas domar går emot internationella överenskommelser som mänskliga rättigheter, typ.
Stämmer det?
Möjligt att man kan tänka sig en svensk skiljedomstol göra något liknande, rent lagtekniskt eller vad man ska säga, men kan man tänka sig att folk går med på det? Krävs inte inrättande av sådana skiljedomstolar i såna fall, och är det verkligen något vi vill ha i Sverige, för att tala klartext?
Ursäkta anglicismen (det finns ingen bra svensk term), vad som avsågs var att vissa domar förmodligen inte går att verkställa om de krockar mot EKMR, mest lär sådant skydd aktualiseras för de som inte är direkta parter t.ex. barn vid en skilsmässa. Det samma gäller förstås vid straffrättsliga processer som "minor criminal offences" skulle ge upphov till.
Jag håller med om att friheten riskerar att (bara) bli en formell historia om enskilda inte hävdar sina rättigheter. Det problemet är tyvärr inte exklusivt för shariadomstolar, men det nyanserar bilden av nyheten ganska mycket.
Däremot är givetvis det som t.ex. (om jag fattade honom rätt) Rowan Williams förespråkat (eller sagt vara "oundvikligt"), nämligen shariadomstolar med någon form av obligatorisk jurisdiktion, inte förenligt med en rättsstat.
Skicka en kommentar