Ha! Ni trodde kanske att jag hade slutat katalogisera? Det har jag inte. Jag fortsätter och just nu upprörs jag över hur fult mitt författargalleri har blivit av alla de här människorna fångade mitt i en mening med en mikrofon i handen. På färgbilder. Kolla Östergren, han ser ju helt vilsen ut?
Nä, riktiga författarporträtt ska det vara. Luta huvudet lätt i handen i något konstlad pose (Undset). Svartvit bild. Roligast ser Ibsen ut. Men fina är så gott som alla gamla bilder, strama damer med håruppsättningar tycker jag också om. Och Strindberg och Tolkien är helt ok. Själv är jag det med. Sontag har imponerande hår.
Men vad har hänt med Sven Lindqvists pupiller? Jag gillar inte hans böcker och tycker fotot är gräsligt. Ska jag ta bort böckerna? Jag lutar åt det.
Och så de här andra ufona som står och håller en - eh, jag ska inte säga vad jag tänker - i handen. Kanske klarar jag mig utan deras böcker också.
Kolla själva.
Nej, det här blir aldrig klart. Håll ut!
2 kommentarer:
En mycket vacker sida. Jag roade mig med att se hur många jag kände igen men jag tänker inte tala om resultatet.
Emellertid: På bilden av Maj Sjöwall finns också en lurvig gubbe som du inte nämner. Kan det vara samme man som du utelämnat som medförfattare till "Roseanna"?
Per Wahlöös och Maj Sjöwalls 10 böcker i serien "Roman om ett brott" var ett genombrott (no pun intended) i svensk socialkritisk kriminallitteratur. Jag köpte en nyutgåva i en kartong på Akademibokhandeln härom året och kastade mina gamla sönderlästa ex. När man tänker på vad man gjort i form av tevefilmer med "Martin Beck" blir man förtvivlad. Det finns ett undantag: Bo Wiederbergs "Den vedervärdige mannen från Säffle" (kallad "Mannnen på taket") med Carl Gustaf Lindstedt som Beck och en rad andra fina skådespelare kom så nära originalet som det väl var möjligt. En hel del samhällskritik finns kvar. Persbrandt är ju bara en rå sälle som inte alls motsvarar Gunvald Larsson, en av de mest intressanta figurerna i romanserien.
Tänker man sedan på Läckberg, Stieg Larsson och andra blir man ju ännu mera ledsen.
Bengt O,
Måste erkänna att jag inte kände igen hälften av de här författarna ens, man lär sig.
Per Wahlöös sorgliga öde på sidan kan jag bara beklaga. Det var ju han som var författaren av de två, om jag fattat det hela rätt.
Jag har (eller om det är mamma) någon av de romaner han skrivit själv. Ska lägga in den så småningom så får vi väl se om han dyker upp!?
Annars, kan jag säga att jag är MED i Den vedervärdige mannen från Säffle. Minns du scenen när en helikopter störtar på Odenplan?
Well, min farmor som bodde i kvarteret hade läst om det där i tidningen och tog mig med.
Min första och hittills enda statistroll.
Där bräckte jag dig allt!?
Annars kan jag bara hålla med om resten också. Jag vet inte om det är samhällskritik de framför, men de var ju först med dessa trötta poliser med privatliv och korv och mos i Volvon, och det kan man aldrig ta ifrån dem.
Skicka en kommentar