En hårt ansatt Åsa Linderborg säger konstigare och konstigare saker. Först försvarar hon sitt publicerande av texter av Omar, som tydligen förnekar Förintelsen, med att även minoritetsåsikter måste få komma fram och därmed kunna debatteras. Fine, det kan jag gå med på, jag håller med om att det enda sättet att åtminstone inledningsvis bemöta fascistoida åsikter är med goda argument. Även om det är med ett visst obehag jag skriver det.
Men sen kommer det jag inte på något vis kan gå med på:
Till yttrandefriheten hör nämligen även rätten att medvetet tillskriva meningsmotståndarna åsikter de inte har.
Gör den?
Enligt wikiartikeln i ämnet reglerar yttrandefriheten rätten mellan staten och individen, inte rätten mellan individer. Med andra ord ska staten inte censurera åsikter den inte gillar, det verkar vara själva grunden för yttrandefrihet.
Nu är ju inte Åsa Linderborg staten, även om hon ibland ger intryck av att tro det, så i den meningen kan hon naturligtvis blåljuga om sina meningsmotståndare och sen neka dem plats på tidningens sidor att gå i svaromål på.
Men, det finns väl andra lagar som reglerar blåljugarvarianten? Får man ärekränka folk hur som helst på en av landets mest lästa tidningssidor? Eller för den delen var som helst?
Nej, det får man förstås inte.
Att göra något moraliskt och juridiskt felaktigt och sen säga att man visst får det, hänvisande till helt fel lagtext i sammanhanget, är inget annat än demagogi.
Men vi är inte så dumma att vi går på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar