söndag 24 maj 2009

Tidningsbranschen

Läser Torekull på Newsmill och kan inte annat än hålla med honom. Eller han säger att det är "orättfärdigt" att informationen finns gratis på nätet. Och jag vet inte om det är orättfärdigt, men jag kan hålla med om att det är obegripligt.
Kommentarerna är nedslående, Torekull talar om en fri press under redaktionell ledning som en förutsättning för demokratin. Folk svarar: vi vill inte betala för skit.
Nej, vem vill betala för skit? Och visst är det mycket som är skräp på nätet, men tänk efter: Man kan läsa samtliga SvDs understreckare - på nätet. Man kan läsa så gott som alla bokrecensioner - på nätet. Man kan läsa ledare och politiska kommentarer.
Visst, utlandsbevakningen har blivit sämre. Mycket har blivit sämre, men en hel del finns också kvar och är nu tillängligt helt gratis!
Det är, någonstans, inte klokt.

Kunde folk få arkitekttjänster gratis på nätet så skulle jag ju kunna hälsa hem. Kunde folk få böcker gratis på nätet likaså. Och de kan de väl snart. Eller snarare, de behöver inte läsa boken för de kan se filmen. Direkt. Utan omvägar över några jobbiga dyra böcker.

Men tillbaka till allt det som faktiskt finns på nätet och som fortfarande håller någon sorts kvalitet. Det är klart att det inte kan forsätta.
Själv antar jag att en del blir kvar gratis på nätet, skräpet, det som betalar sig med annonser. Men resten kommer försvinna. Antingen alldeles, kommer varken finnas på nät eller papper och det vore beklagligt, eller så finner det seriösa materialet nya former där folk betalar. Det verkar ju mest sannolikt i och för sig, för en liten del av befolkningen vill förmodligen fortfarande ha professionella tidningar eller magasin eller vad det nu kallas. Och betala för det.

Och då kommer vi till dilemmat för demokratin med det. Torekull har förstås rätt i att pressen spelade en oersättlig roll under hela nittonhundratalet - för demokratin, för det offentliga samtalet. Och det offentliga samtalet kommer att behövas även fortsättningsvis om vi vill bevara demokratin.
Så hur se till att kreti och pleti får tillgång till det, om de nu inte vill betala?

Kanske händer något i stil med vad som händer med lågprisflygen. I början var det helt sinnessjukt hur de kunde hålla så låga priser. Numera betalar man nästan lika mycket med ett lågprisbolag som med ett traditionellt bolag. De har närmat sig varandra i pris, och generellt betalar man mindre för att flyga.

Kan man tänka sig en liknande utveckling för informationen på nätet?

3 kommentarer:

Jenny Maria sa...

Jag ville skriva något långt och förståndigt här men hinner inte riktigt så nöjer mig med att säga att det här var intressant och att din poäng tycks mig viktig.

Karin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Karin S sa...

Tack Jenny Maria!