Rabarber

För en tid sedan köpte jag ett kg rabarber. Det visade sig vara ganska puckat, för till recepten behövs på sin höjd hälften så mycket. Men de där människorna som säljer rabarbern (Port Royal) är väl rätt sluga, man får göra två pajer, helt enkelt.
Att laga mat efter franska recept går i regel bra, men att baka och göra tårtor och kakor och sånt - det är inte samma sak. Recepten är så konstiga!
Nu tog vi i alla fall fram Larousse Desserts och Larousse Tartes et Quiches och först hittade vi inga recept alls, sen påpekade sonen att rabarber stavas med h, rhubarbes. Då gick det bättre.
Vi fastnade rätt snart för ett recept med en mandelapparat i. Vem skulle inte göra det? Först halv sats av pâte brisé, den hittade vi lätt på en annan sida i boken. Inga problem, som en vanlig sconesdeg men utan bakpulver och så en lång förklaring om varför degen måste vila, degen innehåller även proteiner, amidoner och glukoner och det var något bra som hände med dem om degen fick vila. Då blev den maniable. Jag skulle vilja ha barn som är maniables.
Iaf, sen skulle man grädda degen till hälften i en form med diametern 24 (de är alltid mycket precisa) och då skulle man lägga bakplåtspapper på och torra bönor på det så att degen ligger platt!
Sen skulle man göra mandelapparaten, l'appareil aux amandes.
Och så måste man leta reda på mandelapparaten. Jag tänkte att det var som mammas mandelkvarn ungefär, lite konstigt att lägga den i en paj, men konstigare grejer har man ju varit med om.
Fel. Mandelapparaten är en smet där även pulvriserad mandel ingår. Okej, då gör vi den. Och beurre noisette ingår också. Vad är det? Nötsmör och var hittar man det, eller kanske smör i form av små kulor, stora som hasselnötter? Fel igen. Beurre noisette är smör som smält och fått en hasselnöts färg.
Slutligen den gamla klassikern sucre semoule. Är det en blandning av socker och semoule (små gryn till couscous)? Och konstigt att ha det i t ex marräng, där jag stötte på det första gången. Fel igen, det är vanligt strösocker som även kan kallas sucre en poudre.
I samma recept blandar man förstås ord för samma sak, det är lite av en litterär övning faktiskt.

Well, nu har jag gjort pâte brisén, nu återstår bara madelapparaten, samt rabarberbitarna som har massererat i socker sen igår kväll.
Det hela riskerar att bli lite konstigt för utöver allt annat blandade jag ihop cl och dl.
Men som avslutning ger jag er en liten översättningsövning (Babbelfish får användas men i såna fall bör texten även bearbetas, liksom mandelapparaten. Ledtråd: det handlar om krympande deg.)

Le repos des pâtes
La farine contient des grains d'amidon, mais aussi des protéines, notamment celle du gluten, qui forment un réseau élastique quand la farine est travaillée longtemps avec de l'eau. Ce résau de gluten retient utilement les bulles de gaz carbonique dans la pâte de pain, mais il provoque la rétraction des autres pâtes. Le repos permet à ces protéines, analogues à des pelotes élastiques qui auraient été étirées, de reprendre lentement une configuration relâchée. Par ailleurs, les grains d'amidon ne gonflent en ne se soudent les uns aux autres qu'assez lentement, à temperature ambiante. Le repos favorisera la soudure, qui donnera sa cohésion à la pâte.

Jag tycker att det låter som en text som hämtad från ett lagförslag i EU, men det är jag, det. Lycka till!