måndag 9 november 2009

Utvärdering av helgen

Jag har startat en grupp på facebook, Vi som hatar broccoli, salladskål, endiver och andra legymer. Än så länge är jag ensam medlem i den. Den verkar inte slå igenom helt, kanske beror det på att jag inte riktigt behärskar sociala medier. Jag tror det i alla fall. Min nya twitterbekantskap Wildenstam påpekar vist att det är bättre att börja på ett socialt medium och bli bra på det, än att hatta runt och klanta sig i alla. Jag gör det senare.
Men sist av allt dör hoppet, som bekant. Jag tror verkligen på den här gruppen som ursprungligen är uttänkt av Bengt O. Det är han som är hjärnan här.

Jaha, så har jag träffat en annan nätbekantskap, Louloulia och lånat ut en bok! Det spännande med det, förutom att se Louloulia i verkliga livet var ett enormt polispådrag runt La Santé, alléer av polisbilar, och vi lyckades inte fatta varför! Det höll fö på hela eftermiddagen. Redan då vi åkte förbi vid ett hade det börjat, om än mindre imponerande, då vi var på väg till lunch hos svärmor. Jag har alltså träffat svärmor och en av barnens äldre kusiner. Inga svågrar eller svägerskor denna gång dock. Man kan inte få allt. Hm.

Och så har jag gjort de gamla vanliga grejerna, handlat mat, denna gång tillsammans med tolvåringen som var till stor hjälp. Jättejobbig grej var en liten starkt illaluktande liten farbror som drev runt i affären. Vi fattade så småningom att han var där för att det var varmare där.
Helgen har alltså varit kall och regnig och rätt dyster vädermässigt.

Och så har jag jobbat en del. Inte med sociala medier, är det verkligen ett jobb? Jag tvivlar. Utan med mitt gamla tjatmanus.

Och så känner jag mig efter den här texten djupt skeptisk till utvärderingar av det egna livet. Men man måste ju pröva.
Hej.

12 kommentarer:

Helena von Hofsten sa...

Fin bild det där med farbrorn i affären.

Karin S sa...

Han var ju rätt sorglig, farbrorn. Och vi fick brått bort när han nalkades och inköpen blev lite splittrade därför.

Charlie Truck sa...

Men jag gillar ju broccoli och endiver men avskyr salladskål. Och jättetrista isbergsalladen. Hur gör man då?
undrar
Ivrig att vara till lags, Laxå

Karin S sa...

Ivrig,
Starta ny grupp?

verklig sa...

Personligen är jag lite förtjust i broccoli.

Charlie Truck sa...

Men jag vll ju va med i er grupp!
Ivrig i Laxå

Karin S sa...

Verklig,
Det är inte förbjudet.

Ivrig,
Just nu är bara jag med i gruppen. Kanske är det enda realistiska för att få en grupp som passar dig, att faktiskt starta den?

Rävjägarn sa...

Jag blev en gång bjuden på kokt sallad, tror att det var den vanliga svenska salladen vad den ny heter. Fick den till maten, serverad som spenat. Märkligt, men inte så dumt. Tant-lagat, förstås.

Karin S sa...

Rävjägarn,
Låter fint! Annars är det väl sukijaki som består bland annat av kokt sallad, vad jag minns.

Här kokar man iofs endiver. Det är rätt gott, man lindar skinka runt och häller på en massa vit sås och gratinerar.

Kokt sallad vet jag annars att jag raljerade med i min debutroman, det käkades på japansk krog på åttiotalet och den skeptiske hjälten tyckte inte att det var någon höjdare, direkt.

Lisa sa...

Hej, ursäkta om jag använder kommentarsfältet till en fråga om arkitektur. Jag är väldigt intresserad av arkitektur och funderar på att studera det. Jag undrar bara om det är så att man mest får göra intressanta och roliga projekt under studierna, men att man i arbetslivet nästan aldrig får göra något som är särskilt roligt eller intressant. Är det värt att satsa på, eller är chansen för liten att man får göra något roligt sen? Eller tänker jag fel?

/Lisa

Karin S sa...

Lisa,
Det är okej.
Studier till arkitekt är jätteroliga, tyckte jag i alla fall.
När man kommer ut sen som nyutexaminerad så är jobbet MINDRE kul, i alla fall ofta. Men inte alltid. Sen tror jag faktiskt att det blir kul igen, när man får lite mer erfarenhet och kan styra ett helt projekt själv, även om det naturligtvis inte är lika fritt som du man pluggar.

När jag pluggade fanns det något som hette studievägledare på arkitektsklorna, de tog emot folk som undrade, berättade och visade runt. Ett arkitektkontor bör du nog också kunna komma in på för att se vad de gör.

Om man ska utvärdera (även den utbildningen) ångrar jag verkligen inte att jag gick igenom den.

Dessutom ser jag nu att mina f d kurskamrater, tjugo år senare gör allt möjligt, många har startat eget kontor, några undervisar, en del har gått över till beställarsidan, ett par skriver.
Det tar tid att komma dit man önskar eller är bra på, men det gör det ju nästan alltid.

Lisa sa...

Tack för svaret! Det jag nog mest undrar är hur lätt är det att göra något eget, utan att behöva kompromissa så mycket? Till exempel om man ritar ett flerbostadshus i Stockholm?

/Lisa