Nya PISA har presenterats. Sverige dalar...
Här en intressant ledare (DN) apropå ämnet.
I Frankrike går det minst lika dåligt. Till och med amerikanerna har bättre läsförståelse, konstaterar Le Mondes journalist. Då fattar man att det är illa.
Tyskarna har, likt vad gäller ekonomin, tagit sig sakta men säkert uppåt från och med den första studien för tio år sen. Och med Tyskland jämför man sig här.
Och ännu värre: elevernas sociala utgångspunkt ("klass") är i Frankrike mer betydelsefull för resultatet än på något annat ställe. Dystert konstaterande: Den sociala hissen (ungefär "Klassresan") fungerar inte längre.
Uppdatering. Skolverket om samma grej, tydligen var det riktigt dåligt med "likvärdigheten" även i Sverige. Jag kan inte låta bli att tänka att det måste betyda att alla ska vara lika dåliga.
Den lite halvjobbiga slutsatsen man kan dra av Skolverkets rapport är att det är invandrarbarnen som inte hänger med. Särskilt pojkarna.
Och här är det så uppenbart så att det väl knappast behöver sägas. Skolan är hypersegregerad, den statliga skolan som har jättefina ambitioner och bra idéer går på knäna. Endast toppskiktet av skolorna i statens regi, och som fortfarande tillhör toppskiktet också då man tar med de privata skolorna, fungerar som normala skolor. Som skolor borde. Resten är högst nyckfulla inrättningar, åtminstone vad gäller högstadiet, ibland också gymnasiet.
Egentligen är det något osannolikt sorgligt med Sverige som har blivit ett av Europas mest segregerade länder. Länge var det ju inte så. Men nu är vi där.
Och det här resultatet bekräftar ju den saken.
Uppdatering 2: Bloggaren Inga Magnusson var den enda som hade något vettigt och konstruktivt att säga om den svenska skolan, visserligen om små barn, men det är nog hennes svar som är de riktiga lösningen på problemet. Det vill säga att allt fler inte har en grundläggande läsförståelse. Gör som i Ingas skola!
12 kommentarer:
Dock icke lika katastrofalt som i Österrike om det kan vara till någon tröst...
Två litet intressanta observationer i all hast: Sverige är ett av de ytterst få länder där flickor i genomsnitt har bättre resultat i matematik än pojkar. Det är också ett land där skillnaden i läskunnighet mellan "inhemska" elever och sådana med utländsk bakgrund är allra störst.
Men troligen är Sverige bäst när det gäller "emotionell intelligens" och "social kompetens" och sådana grejer...
Bengt, har du lyckats läsa dokumenten på OECDs hemsida? Jag får inte upp dem. Jätteirriterande.
Nej - jag har tittat som hastigast på en österrikisk rapport där en hel del ländertabeller är publicerade. Men texten är på tyska. I alla fall:
http://diepresse.com/layout/diepresse/mediadb/pdf/PISA_Erste_Ergebnisse.pdf
Tack!
Jag tycker Jan Björklund borde skaffa sig bättre glasögon så att han läsa vetenskapliga studier och ta beslut baserade på fakta någon gång ibland och inte enbart på ideologiska principer. Skrev själv några rader om det hela:
http://www.minabetraktelser.se/jan-bjorklund-vagrar-aterigen-inse-fakta_20101207.html
Vincent,
PISA handlar inte om Björklund.
Skolpolitik handlar inte om cykler på tre eller fem år, inte ens tio år, snarare tjugo eller mer.
Enhetskolan (grundskolan) och framåt är ett stilla fallande.
I Sverige kan man, till skillnad från i t ex Tyskland, Frankrike, Polen eller Kina, vinna en diskussion med att säga, mer eller mindre utpyntat: "jag begriper inte vad du snackar om". I länder med mera respekt för språket - och för ålder och erfarenhet? - innebäör den sortens korkade svar att man straffar ut sig själv. Men i Sverige antas man bli förnäm av att inte begripa. Så var det inte tidigare, men nu är det. Media tycks genomgå en process av ständig fördumning och infantilisering: från Hasse & Tage till Filip ocvh Fredrik typ. Någonting avgörande har hänt med synen på kunskaper och hederliga argument, och med förväntan på en upplyst offentlighet helt enkelt. Många skulle antagligen peka ut 1968 som startpunkten - symboliskt nog försvann ju studentexamen samma år som den röda vägen nådde sin första topp - men jag tror inte att det är så enkelt. Inom vänstervågen fanns trots allt en stark vilja till öppen kommunikation, till genomlysning, till att förklara, förstå och problematisera (om än ibland med udda kriterier) och att forma nya vägar för deltagande i samhället. idag finns mest ett trött eller fjunigt vaktslående om det man (de stadgade) har.
Men det spelar säkett in att svenska eleevr och tonåringar är nästan de enda i Europa som inte har något slags examen där man verkligen måste använda kunskaperna inom skolan, ett do-or-die-ögonblick, där man vet att det spelar roll om man behållit det inlärda längre än till månadens provskrivning. Det svenska skolsystemet är mer genomslussning/slappa igenom än på många andra håll, och vi är nästan ensamma om att inte ha någon verklig sluss vid grä'nsen mellan gymnasiet och universitetet. Därför har lärarna inte heller någon egen auktoritet, inget att sätta ermot (sorry att det här låter litet som Björklund)!) Slutsatsen folk drar är att det är dumt att bry sig om att kunna annat än till provet, och dumt eller lärarfjäsk att förvänta sig någon sorts genomtänkta eller stringenta påståenden i en diskussion. Särskilt för unga män, då: för tjejer är det, gud hjälpe, mer socialt tillåtet att satsa på att vara bra i skolan utan att framstå som osexiga. Det är klart att det ger utslag i resultaten.
Men nu agerar ju i alla fall utbildningsminister Jan Björklund kraftfullt. Han byter åter betygssystem för att dölja att betygen stiger samtidigt som eleverna gör allt sämre från sig internationellt. Ekonomisk inflation kan inte lösas genom att trycka nya pengar, men någon sådan begränsning finns ju inte när det gäller betygsinflation.
Magnus,
Det ligger nog en del i det du skriver. Och kanske att svenska elever drillas rätt lite i att sammanfatta, förstå det viktigaste i en text osv?
Tydligen visar ju resultatet framför allt att de urdåliga blivit fler.
Kerstin;
Och visst verkar det ha gått inflation även i betygen. Det är ju något betryggande med ett system, som det franska, där det är så gott som omöjligt att få full pott över allt. Eller som när jag gick ut gymnasiet och man fortfarande kom in på de flesta linjerna med 4,9. Då fanns det ju i alla fall en liten marginal, man kunde vara säker på att de bästa kom in på t ex läkarlinjen - om nu det är rätt urvalsmetod, men jag tror det.
Men vill man få bort inflationen finns det ju egentligen bara ett sätt: göra kurserna svårare. Mer krävande. Så att man får en gallring, och det brukar man ju inte vilja ha...
Jag tycker att Björklund verkar vara på rätt väg vad gäller skolan, även om jag inte följt med i detalj.
Bloggaren Inga Magnusson var fö den enda som skrev något vettigt om det hela, visserligen om rätt små barn, men jag tror att hon vet vad hon pratar om:
http://inga.blogg.se/2010/december/svenska-elever.html
@Kerstin: Om Björklunds (in)konsekvens kunde mycket sägas. Och ännu mer om den svenska högskole/utbildnings/ forskningspolitikens underligheter och taktiserande.
Karin: Ibland känns det som att svensk skolpolitik styrs av ett gäng som var halvbra/hellre än bra i skolan men fena på att glida igenom (många politiker på toppnivå har ju också glidit ur de högre studierna efter et tag, eftersom politiken tog all tid och dessutom var både snabbare och mer lönande: minns Göran Perssons "jag har ebn bnästan färdig magisterexamen oich en nästan färdig uppsats i datorn"). och då vill de naturligtvis instinktivt inte ha ett system där lärarens - en eller flera - subjektiva bedömning av deras förmåga att sammanfatta,. att använda sina kunskaper eller att6 kommunicera avancerat på ett främmande språk, fungerar. I en examenssituation är ju den subjektiva bedömningen oundviklig eftersom det inte bara är fråga om "kryssa för det rätta alternativet" eller vissa faktakunskaper som ska prickas av för en viss kursrelaterad betygsnivå, utan det handlar om verklig förståelse, förmåga att använda kunskaperna. Och att kombinera kunskaper från olika fält. Nej, det vill man ha ner till ett minimum.
I längden borde man naturligtvis återställa statens huvudmannaskap över grundskolan och gymnasiet. GP:s kommunala reform kan inte leda till annat än urlakning av de skolor som inte råkar ligga i de större städerna och till att skolan därmed inte fungerar som "social hiss". Lärarna blir korrumperbara - det blir viktigare att pleasa elever och rektor och strössla ut höga betyg för halvdana kunskaper än att göra ett bra jobb. Och det stämmer att vi behöver en tydligare gallring,.ett läge där det inte är typ 10% som får högsta bvetyg i allt och där man slipper lotta. Björklunds förslag om elitklasser verkar vettigt det med, det behölver bli tydligt att bra kunskaper inte är ett problem bara för att de finns i "fel ålder".
Magnus,
Ja, svenska politikers medelmåttighet inom i stort sett alla ämnen är ett problem. Kulturpolitiken ska vi ju bara inte tala om.
Björklund tycker jag som sagt tillhör de bättre, han vet åtminstone vad han vill, och han är tydlig.
Men i alla fall, minns detta inlägg hos Charlie:
http://charlietruck.blogspot.com/search?q=utbildning+ministrar
Hon jämförde svensk, fransk och amerikansk justitieminister vad gäller utbildning för ett par år sen. Resultatet tycker jag säger i stort sett ALLT om svenska politiker.
Med ett par undantag, kanske.
Och jag tror som du, mer av statlig styrning i skolan.
Nu påstår ju vänsterfalangen att PISA-resultatet beror på att man kan välja skola. En del ligger det kanske i det, men det allra bästa vore förstås att man lade ned mer pengar, tid och energi på dem som bäst behöver det. I duktiga klasser behövs mindre resurser, framför allt i form av en massa extra personal som bara ska sysselsätta de bråkiga, typ.
Jag tror att man kan ha en skiktad skola, men jag tror att man måste omfördela resurserna. Och jag tror dessutom att det kan blir bättre - för alla.
Skicka en kommentar