tisdag 14 december 2010

svenska planer har

Har kollat runt lite på nätet. Herregud. Svenskar verkar tro att terrorist-bekämpning (inget bra ord, men jag kommer inte på något bättre) består av FRA - och inget annat?!
Det är ju helt otroligt!? Hur skulle det gå till? Visst, polisen måste kunna spana, så långt är jag också med, med eller utan FRA - det har jag ingen uppfattning om.

Men resten då?

Vad händer med kvarlämnade väskor på bussar i svenska storstäder? Hur ser det ut på stationer och flygplatser? Finns det någon/något mer än den ibland bemannade spärrvaktskuren att vända sig till om man ser något konstigt?
Hur agerar skolorna? Kan folk av alla de sorter fortfarande komma och gå som de vill i dem? Andra institutioner?
Får man gå runt med väskor och ryggsäckar i de stora varuhusen?

Men framför allt, hur reagerar folk på gatan, om de ser något konstigt? Har de över huvud taget någon idé om vad som är konstigt?

Och vidare, och värre. Säg att den där mannen hade lyckats. Hade då polis, ambulans och sjukhus haft en plan för hur de skulle agera, eller hade totalt kaos uppstått?

Enligt DN idag finns inga som helst planer för hur man skyddar befolkningen i händelse av terrordåd.
Här i Paris -95 så funkade det mesta som det skulle, vilket jag alltså skrev om på Newsmill.

Det finns också en allmänt spridd uppfattning att det är onödigt att reta muslimerna. Kommer till exempel till uttryck på Lars Vilks blogg i kommentarerna. Och visst, på ett sätt kan man ju hålla med om det, men de här killarna (självmordsbombarna, terroristerna) är inga vanliga muslimer. Rationalitet biter inte på dem. De är som en liten diktatur, en diktatur skrämmer sin befolkning till tystnad och lydnad, men när folket både tiger och lider så fortsätter den lilla diktaturen att plåga det ändå. Under nya förevändningar.
Så man kan säga att Vilks varken gör från eller till.

Kriget i Afghanistan då? Ja, jag är inte så säker på att det heller är Förklaringen.

Att försöka hitta förnuftiga förklaringar till våldet räcker aldrig ända fram. En del i det kommer alltid att undslippa oss, så släpp den delen just nu och bygg upp den organisation som behövs - om det värsta händer.
Omvärldens trådar och förgreningar in i Sverige, liksom Sveriges ut i omvärlden är nu så omfattande att det inte går att backa bandet. Försumlighet på den här punkten riskerar att straffa sig - våldsamt.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Karin, nu blandar du väl ihop strategier mot islamistisk radikalisering i samhället (som det verkar handla om i DN) med konkreta handingsplaner för att motverka men också hantera terrordåd?

Men visst, tittar man runt ser man ju snabbt att många av de rutiner du nämner helt enkelt inte är på plats, men det finns, såvitt jag förstår, både handlingsplaner och rutiner hos de berörda myndigheterna. Helt handfallna står de såklart inte.

Kanske är det förresten så att svensk media har ganska dålig koll på vad som finns på plats hos myndigheterna och inte?

Karin S sa...

Gunnar,
Du har helt rätt. Jag blandar ihop artikeln som jag läste i förmiddags med en konversation jag hade senare under dagen som påstod ungefär det jag påstår här.

Dessutom vittnar väl regeringens agerande om att det inte finns några vidare rutiner på den nivån heller, vilket fick mig att extrapolera.

Och/men man får väl utgå ifrån att det finns någon sorts rutiner för att kunna ta emot många döda/skadade också i svenska storstäder.

Ändå, efter tjugo år i Frankrike är det mycket som i ljuset av det som nu hände då, gör mig rädd. Man behöver inte bli misstänksam eller obehaglig, det handlar mer om en viss försiktighet.

Anonym sa...

Karin, jag är med dig. Och vad gäller svenska myndigheter kanske du har mer rätt än jag (hoppas inte, dock...)

Har du sett det här i DN btw:

http://tinyurl.com/355ut9a

Reporter intervjuar SÄPO man.

"Vad hände när ni tog emot mejlet från Abdulwahab?

– Mejlet kom ju tio minuter innan till vår officiella mejladress och vi såg ju inte mejlet just då. Det gick till vår registrator. Och som alla andra registratorer har de vanlig kontorstid. Men våra operatörer som sitter på natten tömmer det regelbundet så vi upptäckte det när de gjorde en vanlig rutintömning.

Så mejlet upptäcktes först senare på kvällen sedan händelsen hade inträffat?

– Just det."

Karin S sa...

Gunnar,
Måste man inte anta att de får in rätt mycket skumma mail? Å andra sidan, så fort det mailet kunde sättas i samband med händelserna i city, så var det väl läge att agera, för alla möjliga?
Jag fick tips om mailet vid tiotiden på kvällen, då låg det på svts hemsida. Där finns en miss: Det ska väl inte ut i offentligheten förrän ansvariga på viktiga nivåer är underrättade och har någon sorts svar?!
Jag menar, ponera att det här bara hade varit början på något värre?

Att det dröjde så länge innan Reinfeldt tog till orda är, i mina ögon, en jättetabbe.

Magnus sa...

Ser det verkligen ut så från utlandet? De flesta svenskar trotr naturligtvis inte att FRA skulle kunna garantera något, lika litet som enbart en fet ocg stárk krigsmakt - enbart det militära, oavsett politik, diplomati, folkmängd, inre och yttre utveckling m m - skulle kunna garantera evig fred och frihet för ett land. Nej, vad det handlar om är att FRA har blivt en så het eller svidande smärtpunkt, ett så centralt fokus i politiken här att det är oundvikligt att nu nämna den. FRA och muslimer/invandrare är så sällsynta juveler som frågorn som diskuteras ivrigt och hett, t o m ideologiskt i Sverige trots att inget parti äger någondera frågan (piratpartiet verkar ju ha gått i ide och många som har starka åsikter om muslimer skulle trots det aldrig rösta på SD, så dessa partier har inte heller tagit kommandot över hela fältet i respektive fråga). Inte ens att tidningar ioch media varit mycket avvaktande i de här frågorna har hindrat att de för många är de bestämmande frågorna. Skola, a-kasa, t o m miljö och energi framstår för många som struntsaker jämfört med FRA.

Och hotet om terrorism och annan kriminalitet var ju det första som nämndes som ett skäl till den utvidgade signalspaningen, inte sant? Liksom det har varit den yttersta ursäkten för waterboarding i USA och så. Då är det ett nästan automatiskt grepp att vända på steken nu, men detta är förmodligen bara till hälften seriöst menat.

Karin S sa...

Magnus,
FRA eller inte är förstås en del av det här komplexet. Hos en del bloggare låter det som om det är den enda lösningen på ett problem. Som om terrorismen inte angår dem, det är regeringens sak att fixa att det inte blir några dåd och det ska regeringen göra utan att spana på folk för de vill inte bli spanade på. Att terrorismen även skulle kunna drabba dem personligen verkar inte ingå alls i deras världsbild.

Vilket ju blir ganska tokigt då det förmodligen handlar om att göra avvägningar och att de här männsikorna som bara skriver om FRA inte verkar ha alla fakta på hand.

Säg så här, frågan har fått alldeles för stora proportioner, särskilt inom bloggosfären.

Jag menar, vill man slippa terrorister är det väl rätt mycket grejer man måste göra och tänka på. Inte bara spana - eller inte.

Magnus sa...

Karin: Jo, men det är positionering det där. Är man mot FRA så kan man i det här läget beskriva sin hållning så att den både kraftfullt slår vakt om individens integritet och innebär ett radikalt nej till främlingshat - efterso alla ju inser att FRA:s spaning i hög grad skulle komma att riktas mot islamister, muslimer etc, inte primärt mot fildelare (även om den radikale FRA-motståndaren ofta ser de två målgrupperna som nästan likställda, eller helt enkelt kör "en för alla och alla för en"). Och eftersom de flesta nog är överens om att signalspaningsresultaten mot misstänkta terrorister, tagna i isolering - utan stöd av t ex fältspaning eller knåpande med andra källor - sällan skulle räcka för att sätta dit någon direkt: terrorister står förmodligen inte och säger i klartext på Skype att "nu ska vi spränga Sergels torg på lördag och >Abdul tar väskan..."..

Priset för detta sätt att framställa sin sak är naturligtvis, som du antyder, att man inte riktigt tar terrorismen som hot på allvar. Jag har själv sagt till anti-FRA-fundamentalister att de måste begripa att för många - ofta litet äldre - är hotet att terrorister ska spränga deras barn i liften, ellwr t o m mera indirekt, att Sverige ekonomiskt och politiskt kan skadas av att vi skulle framstå som en fristad för terrorism, långt mera allvarligt än hotet mot rätten att inte få ladda ner så mycket fri film och programvara man vill eller att det finns en - i realiteten ofta mikroskopisk - chans att någon militär skulle komma att läsa eller avlyssna just dina mejl, telefonsamtal etc (FRA mfl har självklart inte personal till att i detalj titta på eller i realtid avlyssna ens en hundratusendel av den svenska datatrafiken!)

Det är delvis en generationsgräns, den FRA-kritiske studenten som är van vid att ladda ner film, dataspel och porr dagligen har oftast ingen egen familj och krig och hungere är något han oftast bara sett på tv från avlägsna länder. Då är hotet om terrorism i Sverige inte riktigt vrkligt. Av samma skäl kan de ofta inte se arbetslöshet eller miljöhot som något som angår dem personligen, det är också bar en fråga om att "är man ensam och stark, och jiobbar mer andra starka och smarta människor så klarar man väl av det". FRA-frågan ligger väldigt bra till för dagens politiska och mediala klimat, den framställs som den lille David mot Goliat staten som vill titta på allt du gör - och det appellerar både till media och till ett oar generationer unga som har vuxit upp med internet och med känslan av att allt är gratis. Frågor om arbetslöshet, sjukdomar, ekonomi och terrorism går inte att koka ner till individ-mot-stat på samma sätt, de passar inte in i de här matriserna.

Avvägningar gr inte bra rubriker, vare sig i tidningen eller på bloggenm, det framstår som 'fetmesigt' och gör det dessutom lätt för den som säger "alltid nej till FRA" att rteplikera som om du personligen vore förpliktigad att lägga fram ett program frö exakt *hur* man ska göra avvägningen för att kunna tas på allavar.