söndag 27 mars 2011

Deff

Bestämde mig, efter moget övervägande, för att börja deffa.
Snörde därför på jympaskorna med tog i övrigt vanliga gångkläder, tuffade ut. Man ska gå så fort att man knappt kan föra ett normalt samtal, enligt expertisen. Jag gick ensam. Det småregnade.
Söderut.
Borde man inte alltid, rent principiellt gå söderut? Rue St Jacques - den som leder till Kompostella. Men jag avvek, tog en sväng genom Parc Montsouris. Där gick ingen. Alla sprang. Alla, utom sammanlagt tre äldre tanter med hundar, kutade som blådårar, eller lunkade, eller flåsade som ånglok, eller sprang samtidigt som de skrek i en osynlig mobil. Fast det var bara en, han var chict skallig och gormade första gången om att det handlade om ett symboliskt värde. Andra gången var det bara Non, non, non, surtout pas!
Klart att jag undrade. Klart att jag tänkte: ska det vara så här måste jag börja skriva noveller igen. Avklippta öden, på en parkbänk eller vid en bardisk, eller som här, tjoande om sånt som antagligen var oerhört viktigt.
En av de tre hundarna hade ett helvete, den hade nämligen bestämt sig för att skälla på joggare. Här fanns bara joggare, det kryllade av dem. Tanten gick ut i närmaste hörn.
Själv hann jag möta några av dem två gånger. Han med skorna som såg ut som exotiska fiskar vid ett korallrev, snygg liten spänstig karl, kanske lite förs spänstig, spännig, som vi sa.
Sen kom jag ut på den boulevard Jourdan, det duggade fortfarande. En löpare strechtade vid staketet, en annan på spårvagnshållplatsen.
Det är en boulevard som får mig att tänka på Zagreb närmast, men också på alla städer jag varit i, den där kransen av staden med förfallen funkis kring alltför breda trottoarer. Citroëns fasad var bandagerad, gasbinda över allt utom skyltarna.
Emmaus skåpbilar parkerade framför entrén, vid porte d'Orléans liv. Trevligt café, en stor fiskmarknad med fullt av folk och en bio-marché öppen, man såg enorma vitkålshuvuden och folk som klämde på dem.
Hemväg, den enda tomma trottoaren den framför fängelset. Som om folk undvek att gå boulevarden just där? Jag stretchade inte, men var nöjd med min deff. Lågintensiv som den ju faktiskt var.

13 kommentarer:

Gabrielle RW sa...

Trevlig Parisbild med mycket närvarokänsla. Och så lär jag mig ju mer och mer.

Deffa...aha! Jodå, jag har hört det förut men inte riktigt förstått. Det handlar om att "få fram sexpacket på magen, muskulatur på armar, bröst och definiera sin kropps muskler" läser jag nånstans. Det står också att en förutsättning är "först och främst att man har någon muskulatur under späcket (fettet) på sin kropp". Hm...jag klämmer lite på späcket. Några muskler finns det nog annars skulle jag väl inte kunna gå. Nåja, jag tror ändå jag nöjer mig med en lugnare promenad.

Rue St Jacques var förresten den gata där jag bodde på hotell första gången jag kom till Paris. Var på väg till Perpignan för språkkurs. Jag var 17 år.

Karin S sa...

Hallå Gabrielle,
Nä, jag hade inte heller fattat, det där med deff, men nu är jag igång. Man får väl se vad som händer. Med packet.

Lugna promenader behöver bara tempohöjas ett snäpp, som jag fattat det, för att bli deff.

Gabrielle Björnstrand sa...

Yeah, gonna go deff, utan att bli spännig. (Nytt och användbart adjektiv där). Kul att du är igång igen, dubbelt!

Karin S sa...

Tackar, tackar!

Anna Brodow Inzaina sa...

Härlig berättelse från din gångtur. Jag är nyss hemkommen från gymmet där jag också har promenerat, i en timme, samtidigt som läste tidningen, men min upplevelse kommer inte i närheten av din Parispromenad!

Inre exil sa...

... och själv vandrade jag utmed Östersjökusten vid Landön... inte en joggare i sikte, bara ett gäng grabbar som klagade på att det bara var tångruskorna som nappade idag.

Karin S sa...

Anna, du får väl skriva om det som stod i tidningen då?

Thomas, det låter fint!

Nästa gång deffar jag i en annan park. Under nya spännande omständigheter. Hörs,

Bodil Z sa...

Jag vill nog lägga min härliga vandring utmed Japetićs kammar här. Där behövs inget mer än att följa stigen.

Maria Sjoberg sa...

Kan vi inte deffa tillsammans nån dag? Eller man kanske inte deffar ihop med nån? Känner att jag inte riktigt behärskar uttrycket än. Vore det helt fel? En deff-kompis? En deff-dajt? En deff-träff?
Men det där med att knappt kunna föra ett samtal verkar inte riktigt passa oss.

Karin S sa...

Bodil,
Det var nog en ok deff där med, som jag fattar det. Ölstugan däremot var kanske mindre bra. Ur deffsynpunkt. Om man deffar, alltså. Annars säkert jättemysig.
Hela grejen såg urhärlig ut!

Maria,
Ja, vi kan väl deffa först och sen käka middag på Kupolen? Då löper vi liksom runt kvarteret några varv först bara.

Karin S sa...

Eller lunch på klubben efter deff i tuillerierna? Oändliga möjligheter!

Bodil Z sa...

Tangerar ni inte ölstugan där?

Karin S sa...

Jo, risken verkar stor.