är ju som bekant här. Eller ja, både här och där. I det här landet där jag bor har de bestämt att våren börjar den 21 mars. Varje år. I ur och skur.
Det tog mig lång tid att fatta. Och jag tycker fortfarande att det är fullkomligt idiotiskt, våren är ju en process, inte ett faktum? Våren beror på, skulle jag säga. Beror på väder och vind, lite nyckfullt sådär.
Men så är jag då svensk, och så resonerar man i Sverige, även på vetenskapligt håll. Om man nu kan kalla meteorologi för en vetenskap. Men det gör man väl?
Man liksom duttar och känner sig fram, går ut med termometer och grubblar. När kan det tänkas vara vår egentligen? Ja, så kommer man fram till något för de flesta acceptabelt. Den svenska våren är helt enkelt placerad efter svensk konsensusmodell. Och därmed inte vid samma tidpunkt överallt i landet. Herregud, det skulle ju inte gå?
Medan de här nere, antagligen i romarnas efterföljd, studerat himlakropparna och jordaxelns lutning och vad fan det nu kan vara. Något annat än den späda grönskan i alla fall. Och bestämt att våren börjar då natt och dag återigen är lika långa. Det är ingenting att diskutera.
Vilket jag tycker är, om möjligt, ännu dummare.
Idag blir det gissningsvis nytt deff. Hej.
9 kommentarer:
För mig är våren här när jag hör första lärkan. Det hände igår, när jag klev av bussen och gick hemåt längs en gärdesväg. Den (det var nog bara en) lät ytterst tvekande, men ändå. Och i morse satt två starar i kastanjen. De var moltysta. Jag förstår dem, det var minusgrader.
Lennart,
Mycket svensk definition. Och helt rimlig med svenska mått mätt, vad jag förstår.
I och för sig är det inte så tydligt här, våren smälter och växer inte fram i det här landet, den planteras ut och prunkar. Något alldeles väldigt.
Kul att den kom ändå! Även till Halland!
Men är inte det där fixa datumet en förevändning för att de ska kunna stänga av värmen i typ franska skolor?
Har för mig att man i frankrike laborerar med ett fast datum för när man stänger av centralvärmen i allmänna bygnader, oavsett om det är berättigat eller inte, men jag kanske bara minns fel.
Fåtölj,
En förevändning för något är det nog, det tror jag säkert. Kanske värmen, kanske något annat.
Eller också är det bara ett sätt att vilja centralisera i största allmänhet, en stark stat, du vet. Barnen lär sig i skolan datumen för årstidsväxlingarna. Klart att då är steget inte långt till att stänga av värmen.
Frågade sonen nu om han fryser i plugget, men han har inte märkt något särskilt. Sa han. Jag får forska vidare.
Det där med att stänga av värmen på ett i förhand spikat datum är intressant. Å ena sidan luktar det lite planekonomi, å andra sidan finns det ju en medryckande optimism över det hela. Nu är det sluteldat. Basta.
Förresten diskuterade jag precis vädret med en äldre kvinna på Konsum. Hon sade sig vara "från Norrland". Hennes allmänna tips för att hålla värmen: "Man ska gå snabbt och se glad ut".
Kanske detsamma som att deffa?
JCB,
Jag läste en gång en bestseller (av en amerikan) om geishor, hur de nu stavas, de där japanska kvinnorna som bara var till behag. DÄR hade de ett bestämt datum för att byta från vinterkimmono till vårkimmono och det stämde visst aldrig med vädret. Det är det enda av den boken jag minns, för det verkade så osedvanligt dumt.
Så jag lutar mer åt den planekonomiska analysen - under förutsättning att man räknar snålt.
Vad gäller deffen så är nog den norrländska damens hållning helt rätt. Kanske är Norrland landskapet där man spontandeffar allra mest.
Karin, Norrland är inte "ett landskap". Sorry, men jag har varit runt en hel del där och hört vad som anses om Stockholmarnas landskapsbegrepp. Det finns alltså ett Västerbotten och ett Norrbotten, och så vidare.
Förr kunde jag glatt komma tjoande med att jag varit i Lappland, men efterhand kom det fram att jag å ena sidan varit i Västerbotten, å andra sidan i södra Lappland, mer bestämt i Åsele Lappmark, eller Lycksele Lappmark. Och så vidare.
Men deffar gör man inte där, man tar skotern eller sparken eller skidorna, men oftast bilen (till Konsum). Jag tror vi deffar mer här nere, i Sörland. Och i Paris Norra.
Gabrielle,
Det har du rätt i, jag kände att det var tokigt när jag skrev det, men jag orkade inte tänka. Norrland är väl som Götaland, liksom. Vad nu det är.
Men för att pigga upp dig så är Norden och Skandinavien ungefär samma sak för fransmännen, de har mycket vaga begrepp om hur karta, kulturer och språk är här uppe - och tja, jag tycker inte att det gör så mycket. Det ger ju mig fria händer, liksom.
Den möjligheten kan ju norrlänningarna också utnyttja, om de är lite fiffiga.
Fast deff är nog ett urbant fenomen, nära förknippat med gym. Egentligen.
Hum, jag tror inte "norrlänningar" lider brist på fiffighet. Enligt min ringa erfarenhet, alltså.
Skicka en kommentar