söndag 27 april 2008

Eftertanke

Ja, jag skrev om recensionerna - jag tycker alltid att det är intressant med recensioner. I det här fallet verkar det ju extra svårt för att inte säga hopplöst att hålla isär sak och person. För recensenterna alltså.
Jag tycker att det är rätt intressant.
Men efter att ha läst de där recensionerna och efter att ha mailat ett par vändor med vänner så tänker jag att Sverige verkligen är "un pays de bruts", ett ställe för barbarber, för råa sällar. Jag tänker både på Norén själv, som ju verkar inkarnera den där regissörsrollen väldigt väl, men också på kritikerna som biter sig fast i personen.
Jag tänker att inget av finess, elegans, spirituellt eller kvickt någonsin skulle komma att väcka någon uppmärksamhet i Sverige.
Nä, det ska vara en grov karl med gubbhäng och unga flickvänner som man kan förfasa sig över, en som svär och står i.
Och jag kallar inte det kulturklimat, utan någonstans motsatsen. Det är så rått! Oberabetat, inälvorna talar men var finns hjärnorna?

7 kommentarer:

Anonym sa...

Det här var en rätt elegant kommentar till diskussionen om Norén:

http://hemligamorsan.wordpress.com/2008/04/26/att-sila-mygg-och-svalja-tigrar/

Håkan

Anonym sa...

Bättre länk här.

Håkan

Karin S sa...

Hallå Håkan,
Ja, det var inte så dumt. Men jag tror att hon glömmer en grej, hemligamorsan, hon glömmer att det gått en tid mellan de två, och att halva debatten så att säga är avverkad redan i och med att Lundgren var först. Hade Norén varit först hade han fått mer på nöten.

Sen är de ju inte jämförbara på flera sätt, att Lundgren inte har samma tyngd som Norén spelar ju faktiskt också in.

Ponera att... Kerstin Ekman eller Birgitta Trotzig eller någon annan oantastlig kvinna gjorde något liknande? DÅ skulle vi få något mätbart och kompatibelt?

MEN, just därför att de är kvinnor undrar jag om de kan/törs riskera sin position på det här viset. Eller rättare sagt, Norén stärker nånstans sin genom detta, Ekman/Trotzig riskerar mer.

Så långt kan jag, utan att ha sett det hända, tro att det ligger något i att kvinnor och män döms annorlunda.

Eller hon, Osten? HON kanske kan göra det?

Anonym sa...

Den poäng som intresserar mig har inte så mycket med män kontra kvinnor att göra, utan med konsekvens - kommer de recensenter som hyllade Lundgren att uppskatta Norén - och omvänt? Det här var ett rätt snyggt exempel på motsatsen, någon som inte verkar läsa sina egna recensioner.

Håkan

Karin S sa...

Men Håkan,
Böckerna är ju mer än bara en skvalleraspekt?
Man kan gilla den ena och inte den andra av helt andra orsaker!
Recensenter har väl för övrigt inga som helst krav på sig att tycka konsekvent? Det skulle bli förskräckligt om de gjorde så.

Dessutom utöver allt annat, kan ju även recensenter ändra sig, och det kan ju inte vara förbjudet?!

Man kan byta partisympatier, man kan inse att man är bisexuell, you name it, man kan helt enkelt ändra sig.

Anonym sa...

Visst vore det bra om recensenter kan ändra sig när de inser att de har fel, men är det vad Malmberg har gjort i det här fallet?

Håkan

Karin S sa...

Nej, Malmberg ogillar Lundgrens bok som han inte tycker håller som roman. Sen gillar han Noréns bok utan att definiera vad det är för sorts bok.

Nu måste man väl nästan läsa hela recensionerna för att få en uppfattning om vad han tycker om resten av böckerna, alltså inte bara skvallerfaktorn.

Men jag kan inte se hans texter som att han har "rätt" eller "fel".
Han får vara hur inkonsekvent som helst för mig. Bara han motiverar det.

Jag är fortfarande ute efter helhetsgrepp på böcker då jag läser recensioner. Det här detaljpetandet du håller på med fattar jag inte vitsen med.

Vart vill du komma? Slå Malmberg på fingrarna med hans inkonsekvens i just den här frågan?
Men so what, i såna fall?