Erkänner att jag skriver det här mest för att få lägga upp en sån här bild. Porfyren är väl inte ett självklart intresse för Inlandsisens vänner. Men jag gillar porfyr, mest för att det var empirens meterial par préference. Har skummat en hel del porfyrsidor och bland annat Karl XIV Johans sarkofag tillverkades i Älvdalsporfyr.
Porfyr är över huvud taget coolt. Hårt, vackert och eftersökt. Redan egyptierna använde sig av denna bergart. (Och här kan man läsa mer om prakturnor i porfyr.)
In i min isvärld kom den i barndomen, då jag gick på gotländska klapperstensstränder med min pappa och han visade mig vilka olika mineral som utgjorde de runda stenarna. Där ingick även porfyrbitar, röda oftast, men enstaka svarta kunde finnas, och om jag minns rätt så var det alltså Isen som hade lossat dem någonstans och till slut hade de hamnat här. Helt artfrämmande, om man kan säga så.
Upprinnelsen till den här historien hittade jag hos en ny medlem av föreningen, Keri på Mondschnee/Månsnö, som bland annat skriver om ett svenskt flyttblock som blivit fontän/skulptur i Berlin. En sann isvän!
Bodil fortsätter också undersökningen och har hittat ett flyttblock.
10 kommentarer:
Jag ser inte bilden. Kan det vara min webbläsare? Eller kan du "synliggöra det här" (för att använda en fånig fras)?
Bodil,
Kanske det, i min vanliga webläsare, Firefox syns bilden. Men när jag testade med Safari satt där ett frågetecken istället för en bild. jag klickade på det och fick reda på att bilden ifråga var skyddad av upphovsrätt. Jag får testa att hitta en annan bild!
Jaha, med den här urnan, snodd från Nationalmuseum istället, så verkar det funka även i Safari.
Ser du mer nu?
Ja, bilden syns nu. I morse kunde jag inte heller se den även om jag använde Firefox.
...
"Klapperstensstränder" är ett roligt ord. Men det är även något magiskt med dem. Jag minns många många timmar i mitt liv då jag gick på en sådan strand med ögonen fastnade på stenarna framför mina fötter. Och efteråt blev det tunga fickor fulla med skattar...
Urnan kan ju stå för det svenska och franska hos Inlandsisens vänners grundare! Porfyren i praktföremålet kommer ju från Älvdalen och bronsdetaljerna är gjutna i Paris.
Lite sent kanske - men jag kan i alla fall berätta att jag ser "porfyren" nu. Stilig!
Keri,
Kul att se dig här, och visst är klapperstensstränder oförglömliga! Jag har också en massa sten och fossil - nånstans, från dem.
Agneta,
Bra idé. Porfyren får bli vår föreningssten, men bara i prakturneutförande med franska bronsdetaljer. Tycker jag.
Bodil,
Bra, kan ju tala om att den förra bilden föreställde en liknande pjäs.
Jag såg faktiskt något liknande den här vasen hos en halvitaliensk familj igår kväll. Jag minns att jag tittade åt det hållet och tänkte: Porfyr.
Bodil, en gång porfyr alltid porfyr. Porfyr är fantastiskt!
Här är alltså mitt inträdesprov. Litet sent kanske.
Inlandsisens vänner.
Skicka en kommentar