Jag kom att tänka på en grej imorse när jag inte kunde sova. Man panerar väldigt lite nuför tiden. Eller hur? Jag panerar nästan ingenting. Det enda jag kommer på att man kan panera är wienerschnitzel (Rättstavat? nästan lika svårt som Auschwitz, men det får man väl inte säga) och det tror jag aldrig att jag gjort. Är det den där grejen som man har ost och skinka i, inne i köttet liksom? Eller är det helt enkelt bara en tunn skiva panerat kött?
När jag var liten panerade min mamma rödspättefiléer, eller kanske hela små spättor. Det är jag säker på. Och så panerade hon något som hette äppelfläsk som var gott, men där gjorde man en sås sen och då försvann nog en del av själva paneringen.
Det enda man äter idag som konsekvent är välpanerat, i alla länder, är fiskpinnar, eller om man säger fiskpanetter? Där är det ett mer eller mindre hårt brandgult skal som är själva paneringen.
Kommer någon på något annat färdigpannerat eller som fortfarande ofta paneras skulle jag bli glad om vederbörande hörde av sig.
Jag saknar nämligen det här med panering. Starkt.
På något vis är det som om själva paneringskonsten lever kvar i form av en ironiskt grimas över sig själv i fiskpanetterna. Där tog jag visst i och kom in i en annan vokabulär, litt.kritiken.
Nå. Panering. Jag har nog inte så mycket mer att säga om det, mer än att jag verkligen är novis på området och jag skulle gärna få tips på grejer som blir godare av panering. Inte lovikavantar och andra skämt bara.
För resten, lovikavantar finns väl inte heller längre.
Nu lägger jag av, nästa gång tänkte jag skriva ett inlägg om hur man skriver romaner. Det kan jag nämligen.
Hej,
9 kommentarer:
Vi panerar fortfarande. Oftast dubbelpanering av rödspätta såväl hel som filéer, strömmingsflundror, fläskkotletter och lever. Men lever är det länge sedan vi åt.
Tror att vi äter något som panerats nästan en gång i veckan eller i varje fall 3-4 ggr/månad, men vi köper aldrig något som är färdigpanerat.
Jag läste planera istället för panera i säkert halva inlägget. Jag fattade inte varför det behövdes planering just för wienerschnitzel. Sedan skrattade jag åt mig själv i säkert 30 sekunder. Jag varken panerar eller planerar nuförtiden men jag har plivit väldigt lättroad.
Eller jo, filéfisk panerar jag ibland, och planerar till fredagsmiddag.
Filéfisk? Jag menar alltså fiskfiléer. Jag tror jag behöver sova middag.
Agneta,
Lever?
Har aldrig käkat panerad lever, men äter inte så ofta lever över huvud taget, även om det är gott. Kanske tre fyra ggr/år. Och då steker jag den bara. Eller äter den på restaurang. Det är nästan ännu bättre.
Skönt att höra att panerandet ändå verkar finnas kvar, det är jag som kommit ifrån mina rötter där?!
Charlie,
Ja, planera kan man ju också göra, jag tror att jag försöker göra det också. Skriva upp i almanackan när det är möten för att inte glömma bort dem, och för att det inte ska bli två på samma gång.
Men i övrigt vet jag inte om jag planerar så mycket. Tycker att man får leva med en hel del färdigplanerat (ungefär som fiskpinnar), skolloven t ex. Det enda man kan planera där är vad man ska göra, men inte när.
Filéfisk kan man väl också säga, även om det skulle kunna vara fisk som lämpar sig särskilt bra för filéing. Nej, filéande. Filéutförande. Filéer.
Jag åt Wallenbergare rätt nyligen, de var panerade. Jag skulle aldrig få för mig att laga dem själv dock, men de gjorde mig sugen på husmanskost igen efter att ha tillbringat ungefär femton år med att förneka den typ av mat jag växte upp på och äta en massa pasta istället.
När jag var liten fick jag panerad torskfilé med vit dillsås, det var toppen. Fast torsk får man kanske inte äta längre.
Det här var förresten en rolig sida:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_svenska_matr%C3%A4tter
I det här landet gillar de något som kallas Cordon bleu - kalvkött vikt kring ost och skinka som sedan paneras och steks. Att steka det så köttet blir lagom stekt och osten smälter utan att panaden (?) bränns eller fastnar i stekpannan är nästan omöjligt.
I affärerna finns en massa fuskvarianter där kalvköttet bytts ut mot kyckling, kalkon eller fläskfärs. Inte så gott, och minst lika svårstekt.
Schnitzel lagar jag nästan aldrig, men jag brukar äta det i Tyskland. Där kan de konsten att få skalet knaprigt - jag undrar om de inte friterar dem? I Holland kan man få friterade panerade köttbullar som heter bitterballen. Det låter som en roman på tio-i-topplistan.
Therese,
Googlade på wallenbergarna och de verkade inte panerade. Är du säker?
Kommer nu på att man antagligen borde plugga in Svensk husmanskost av Tore Wretman. Där hittar man nog en hel del panerat.
Och apropå den där wikisidan så verkar det ju kunna vara vad som helst, svensk husmanskost. Det är väl både positivt och negativt, kan man säga. Och kanske stämmer det inte heller, när det kommer till kritan.
Förmodligen kan man snöa in helt här, gäller att se upp.
Jorun,
Det är den grejen jag är ute efter! Den finns här med, i kyldisken och jag har aldrig vågat köpa den. Jag tror att det kan vara en salmonellahärd, eller är jag fördomsfull då?
Är det gott?
Och bitterballen är nästan för kul. Om jag inte redan hade två bloggar och om jag inte var emot den sortens språk av princip skulle jag sätta igång en matblogg med den rubriken. Med dig.
Att hålla panerandets fana högt görs nog inte så mycket av yngre generationer. Alldeles nyss inmundigade jag en panerad fläskkotlett, dock tillagad av min snart åttioårige man. Det är nämligen han som sedan länge sköter matlagandet hos oss.
Huruvida alla våra utflyttade söner ägnar sig åt att klappa in kött i mjöl och doppa i ägg och skorpmjöl vet jag inte. En helt annan femma är att en av sönerna gör ostkaka alldeles själv. Eftersom han är utlandsboende, inhandlar han alltid löpe till ostkakan på apoteket, samt gula ärtor till ärtsoppa vid Sverigebesöken.
På den tiden jag stekte lever, stekte jag den i skivor och panerade den antingen enkelt genom att doppa den i kryddat mjöl eller lite mer noga efter min kokboks recept på stekt panerad lever. Kalvlever var/är godast. Matlagande maken har inte samma faiblesse för denna rätt.
Lite språktips för er som befinner er i andra språkområden:
Somlig fisk lämpar sig bra att filea
Panaden = paneringen
Skulle jag tro.
Salut,
Två saker jag som jag inte kan låta bli att säga om ämnet:
1. Cordon bleu är gott och helt okej för det mesta, i Frankrike har Monoprix eller Champion sina egna som jag vågat äta o steka i evigheter utan problem.
2.Det är jättegott att panera kycklingfilé i riven halloumiost!
Annars panerar jag inte särskilt ofta. Bara fisk.
Bon app'!
Skicka en kommentar